ett tak av duggregn

Efter ett dygn med smärta sover man gott. Vaknade flera tillfällen i natt men fick sova idag på dagen. I samband med stopp kommer illamående som ett brev på posten och det är svårt att få kroppen att förstå vilken väg som är rätt. Det tar liksom fel väg och innan det rättas till kan det ta ett tag. 

Jag vet nu vad stoppet berodde på. Det är ju så att jag äter ju mycket små portioner eftersom det svårt för min mage att ta hand om det. Systemet arbetar långsamt och därför är rådet att äta lite och oftare istället . I måndags tog jag en liten extra portion för att det kunde ju vara bra inför jobbstarten. Tyvärr var det detta som satte käppen i hjulet.  

Känner att det har gått snabbare för mig idag att komma i form mot tidigare. Inte lika matt. Bara efter lite mat så kändes det lite bättre. Har inte fått ordning på vätskebalansen än men det kommer väl om nån dag eller så. Jag verkligen avskyr dessa tillfällen och vill inte vara med om det igen.  

Fick avboka tiden hos min sjukgymnast och honom hade jag inte velat missa. Skulle berätta för honom att det känns ibland i vänster knä som nåt varmt sprider sig neråt.. tror att det kan att ha att göra med vätska som inte kommer ut som det ska. Får boka en ny tid tror jag. I morgon hoppas jag på att det går att komma iväg till jobbet en tur. Behöver lite positiv energi för att må bättre känner jag.



Ett tak av duggregn sköljer över stadens café. Uteserveringen är övergiven och kommer inte intas förrän om många månader. Solen når den som sitter utan tak, på sommaren. Minns när vi tog en fika, bestämde oss, reste till en nöjespark.. över dagen. Det var början på en vänskap som fortfarande gills. Saknar den självklara friheten som jag inte längre har tillgång till.