Behandling 16 (eller 26 totalt)

Fick den 26:e cellgiftsbehandling idag sedan november 2010 och jag tror att jag börjar bli van. Stör mig inte längre på det tickande ljud som pumpen lämnar efter sig. Jag ser det som ett kvitto på att elixiret pumpas in i min ven och ska ge mig magiska krafter till att övervinna det onda. En trolldryck som ger mig kraft till ett fortsatt liv, lycklig. 


Mina värden är helt otroligt bra, fattar ingenting. Blodvärdet ligger på 136 och njurvärdet inom det normala. Tycker att det känns märkligt att jag har mått så dåligt trots fina värden. Sitter det i skallen?! Gräver jag ner mig, JA jag har varit nedstämd hela juni och har behövt hjälp utifrån för att resa mig igen. Ringde CSK som sa att mitt mående beror på behandlingen. Det har sagts tidigare att kroppen bryts ner ju längre in i behandlingen jag kommer. Men jag ska inte känna efter... bara för detta med njuren.. jag vet det. Men nu ska jag tala med min läkare nästa vecka. 


Men idag fick jag åter NY KRAFT av min cytosyrra och min sjukgymnast. De är så bra. Tycker så mycket om dom. De hjälper mig att resa mig igen och fokusera på rätt. Jag upplever att de båda behandlar mig främst som en människa med cancer och inte som en cancer som är människa. Gött.


Sjukgymnasten säger att jag ska lyssna på kroppen men att jag ska röra på mig så fort jag orkar. Regelbundna träningar hemma med mitt träningsprogram och golf räcker. Själv har jag ångest för att jag inte orkar rör på mig mer. Alltså springa eller gå promenader. Men det får jag börja med efter att cyten är klar.  


Min sjukgymnast får mig att må bättre trots att vi ses en kvart/vecka men då känner jag mig mer FRISK än någon annanstans. Är det inte sjukt att jag på en cyto enhet känner mig frisk fast att jag är där för att jag är sjuk. Ja hääregud ibland förvånas jag över mig själv...jag måste vara knäpp. Men det spelar ingen roll så länge min upplevelse är så. Kanske är det situationen, jag gillar när han berättar om forskning.. då känner jag mig hemma.. i det främsta ledet. 


Troligen kommer de att ha kvar en sjukgymnast kopplad till cytenheten även nästa år. Insatserna ger effekt. Enligt forskning kan en person med stöd av rörelse och träning få bättre livskvalitet, minska biverkningar och personen klarar att ta emot fler cytostatika behandlingar än de som inte tränar.


Igår var det på Rackstadmuseet som vi var. Här är en länk till utsällningen. http://www.rackstadmuseet.se/utstallningar


                                  Sötaste Vera var med..