inuti kroppen min

Funderar en grå måndag. Lämnade bädden sent. Ville verkligen inte. Har förträngt så länge. Semestern närmar sig sitt slut. Känner att jag måste bli redo... fast jag inte vill. Tycker att det räcker. Tycker det är nog men jag vet att jag kan.. när jag måste. Nej men vad har jag för val.

Det är dags att ta tag i verkligheten... vet att det är skört.. tänk om det som jag inte vill kommer att bli en sanning. Igen. Nytt krig. Att jag återigen måste lägga min kraft på det som jag hatar, på det som är svårt att acceptera.. på det som gör mig så tom. Ärligt talat.. är det värt det.

Svårt att inte jämföra när det tysta närmar sig. Fruktan omfamnar varje del av min fattiga kropp. Inget finns kvar av det som skulle bli.. allt. Som en trasig glödlampa försöker jag lysa och det är svårt. För alla vet.. att det inte går. 

Smärtor närmar sig inom mig. Värmen angriper mig om natten. Tankar föds som en tjock sörja. En CT ska utvisa min framtid, den är min ledstjärna, mitt hopp och ljus. Är det bättre att avstå. Lugnt invänta på angriparen som kommer att ha sönder det som finns kvar inuti kroppen min.

Gick med lätta steg mot disken för att få vätskan som ska intas innan.. var 20:e minut. Om de bara visste vilken plåga innan svaret levereras. Precis som oron inför ett skolprov, om du skulle klara dig med hedern i behåll och få godkänt. Precis den känslan av att jag skulle ha läst lite till.

kvällens låt m Laleh just nu