roligaste veckan

Nu är det dagen  innan den roligaste veckan på hela året. Veckan som jag har väntat på såååå länge och verkligen sett fram emot. Ja då kanske man inte har så mycket att göra!! Men detta är livet det!  

För ett år sedan var jag nyopererad och hade precis börjat återhämta mig. Jag visste inte om jag skulle orka hålla i en klubba ens och så fick jag åka golfbil. Nu i efterhand gick det ganska bra.. jag menar att jag tog mig igenom hela veckan. Operationen gjordes bara 2 månader innan och jag fick inte lov från läkarna att ta i en klubba förrän i augusti pga bukhinnan. Men jag tänkte att det var ju då jag levde så jag såg inte varför jag inte skulle göra det enda som jag tyckte var kul. Något roligt skulle jag väl få ha den sommaren.   

Minns att jag längtade till nuvarande tävling och hoppades innerligt att jag inte skulle gå på doping, men så fel jag hade. Tur att inte hoppet överger människan oavsett vad som händer. Men annars skulle man väl dö av tristess haha. Undrar verkligen hur det ser ut om ett år från nu till nästa femdagars! 

Tyvärr tror jag inte att denna dopningen är till min fördel när det gäller spelandet utan mer kanske för att hålla själva livet kvar i kroppen. Men skit i det. Nu är det äntligen femdagarsgolf och vi har som främsta mål att försöka ta oss till finalen på fredag. Det är de 40 bästa som kommer dit. Vore så kul. Det är den största amatörtävlingen i Sverige och i år är vi 735 stycken som deltar i alla klasser. Jag kan bara säga att nu är allt klart och det är bara att göra sitt bästa. 

Målet för i år är att klara av att GÅ alla (eller hälften) av alla rundor.. har förbokat bil till onsdag och torsdag men hoppas att jag ska kunna ringa och avboka dem. 

Är fortfarande glad efter helgen som varit så kul och givetvis för att jag slipper cellgifter denna vecka!! Yes

 

Högvalta, juli 2012

Favoritdag

Idag blev dagen sådär som man önskar att alla dagar är. Superkul och allt var bara BRA!! Vilken början på sommaren.

Den började lite illa i morse pga trötthet.. Sån som när man inte kan stå, bara vill ligga ner.. det tog mig tre timmar innan jag vaknade till liv.. Lite jobbit när man är på shopping i staden! Känslan som infinner sig när livet återvänder är obeskrivbar. Den firade vi på ett café.

Vid frukost i morse hade vi Åke Svanstedt till bords. Jag begrep ju inte det förrän efteråt. Vi kunde ju ha fått lite stalltipps, det var V75 på Färjestadtravet idag. Vi hade vunnit hotell och trav på en golftävling för nån vecka sen så idag firade vi priset!! Hade en mysig dag med de andra som också vunnit. God mat och bra utsikt från restaurangen!!

Varma i kroppen och glada i hågen gick vi på nästa kalas hos den bäste som bjöd på mat. Blev sittande till sena natten.. Många prat och skratt gjorde kvällen till en succé. Längesen jag njöt av livet som jag har gjort idag!

Ibland krävs det inte så mycket för att må bra i hela kroppen. Idag blev en favoritdag!

                                                                        Jens och Anders

Vinnarna från genrepet, 

V75 den 30 juni 2012

En kväll i juni

Regnet smattrar mot rutan. Jag finns på ett hotell i en stad som omges av vatten. Inte så långt hemifrån. Inte så långt från tryggheten. En weekend för att ha kul och njuta av sommaren. Det är en kväll i juni.. Just när sommaren är som bäst!

Det var nära att vi i sista sekund fick ställa in men efter en stund släppte det och det blev inget allvarligt av den. Resan lades senare och kunde fullföljas ut i juninatten.

Ljuvligt, underbart att få känna sig vanlig, fri, levande i sommarnatten. Inget hinder, inga problem, allt är bra nu. Längtar.

Ligger och lyssnar på ljudet från rutan, det gör mig glad. Tänk att få bo på ett hotell, en kväll i juni precis som nu.

natten höll i sig

En dag som inte blev riktigt som jag hade tänkt. Jag var nog trött för natten höll i sig till tolv på förmiddagen idag. Härregud.. Sov som en stock men gött var det. Jag missade fikadaten med tvillingarna och den bäste på förmiddagen vilket var trist. Men det är så som det kan bli ibland och det är svårt att förutspå när tröttheten sätter in. Man hoppas alltid att livet ska fungera utan komplikationer och ofta går det bra. Idag gick det inte att kämpa emot. 

Framåt kvällen piggnade jag allt till och kom ut en tur på Bryggan. Hade bokat med några arbetskamrater från förr att vi skulle gå dit och äta. Alltid lika kul att ses och jag trodde inte att jag skulle orka men som tur var vände det. Vi blev sittande länge och hade mycket att tala om. God mat och GLASS =) 

Solen har visat sig idag också över staden och det gör gott för själen. Tyvärr blev jag liggande inne hela dagen med tvn som min bäste vän. Ernst gjorde i ordning en trädgård och jag sov mig igenom hela programmet. Men mina fötter fick i alla fall sin vila och det var väl lite bra. Har fått små sår på hälarna som behöver läka inför nästa vecka. Jag smörjer och smörjer men det är inte lätt.

Jag hoppas att jag ska ha haft min sämsta dag idag för denna gång så att det nu kan vända. Har roligheter att se fram emot under helgen så jag har inte tid att va trött och öm i kroppen. Härregud.. det får vara bra nu. 

Ja nu ska jag lägga mig för jag är faktiskt trött igen =) haha 

Foto: Calle Alfredsson 2012

bättre att få cytobeh denna årstid

Sommaren närmar sig sakta men säkert. Idag har solen lyst så vackert över Arvika och det gav mig värme ända in i det kallaste. Upplever att det är mycket lättare att få cytobehandling denna årstid med jämförelse av 25 minusgrader. Att kämpa mot kyla OCH nedsatt känsel och cirkulation i händer och fötter är riktigt ogynnsamt för behandlingen. Jag törs säga att som patient blir man mer inaktiv då i jämförelse mot nu då man slipper vara konstant djupfryst! Patienten kan själv bidra till att tillgodogöra sig behandlingen bättre och får som bonus en ökad livskvalitet om årstiden är varmare. Allt genom att orka aktivera sig mera och ofta...  resultat, färre biverkningar.

Idag har blåsten varit framme och det är bra för att då torkar det upp snabbare på golfbanan. Jag mådde så bra igår efter behandlingen så att vi passade på att gå 18 hål. Vet du.. det gick PERRY så jag blev allt lite imponerad av mig. Det trodde jag inte att jag skulle fixa och jag fick en godkänd score trots allt. Men inte kom John Blund till mig förrän fyra i morse... men får hoppas på en tidigare visit i natt.

Gårdagens blöta har gjort mina fötter ömtåliga idag med små blåsor och lätt till att få skavsår. Måste vara rädd om fötterna tills femdagarstävlingen som börjar på måndag. Undrar allt om fötterna håller jag. Får undvika banan fram tills dess så huden får vila. Men vi tog allt 9 hål idag med =)

Nu i kväll var jag och några vänner på byn för att få i oss lite mat. Inte så kul att äta ute när jag inte har så mycket att välja mellan på menyn. Jag blir lite rädd att få ont. Men de var så bra att de kunde laga laxen i ugnen åt mig.. Frågar man så kan de ofta hjälpa till så det var superbra. Sen blev det glass till dessert. Smaskens. Jag äter glass varje dag. Det gillar jag haha.

kvällsbild över Kyrkviken kl 22 i kväll.. 

Behandling 16 (eller 26 totalt)

Fick den 26:e cellgiftsbehandling idag sedan november 2010 och jag tror att jag börjar bli van. Stör mig inte längre på det tickande ljud som pumpen lämnar efter sig. Jag ser det som ett kvitto på att elixiret pumpas in i min ven och ska ge mig magiska krafter till att övervinna det onda. En trolldryck som ger mig kraft till ett fortsatt liv, lycklig. 


Mina värden är helt otroligt bra, fattar ingenting. Blodvärdet ligger på 136 och njurvärdet inom det normala. Tycker att det känns märkligt att jag har mått så dåligt trots fina värden. Sitter det i skallen?! Gräver jag ner mig, JA jag har varit nedstämd hela juni och har behövt hjälp utifrån för att resa mig igen. Ringde CSK som sa att mitt mående beror på behandlingen. Det har sagts tidigare att kroppen bryts ner ju längre in i behandlingen jag kommer. Men jag ska inte känna efter... bara för detta med njuren.. jag vet det. Men nu ska jag tala med min läkare nästa vecka. 


Men idag fick jag åter NY KRAFT av min cytosyrra och min sjukgymnast. De är så bra. Tycker så mycket om dom. De hjälper mig att resa mig igen och fokusera på rätt. Jag upplever att de båda behandlar mig främst som en människa med cancer och inte som en cancer som är människa. Gött.


Sjukgymnasten säger att jag ska lyssna på kroppen men att jag ska röra på mig så fort jag orkar. Regelbundna träningar hemma med mitt träningsprogram och golf räcker. Själv har jag ångest för att jag inte orkar rör på mig mer. Alltså springa eller gå promenader. Men det får jag börja med efter att cyten är klar.  


Min sjukgymnast får mig att må bättre trots att vi ses en kvart/vecka men då känner jag mig mer FRISK än någon annanstans. Är det inte sjukt att jag på en cyto enhet känner mig frisk fast att jag är där för att jag är sjuk. Ja hääregud ibland förvånas jag över mig själv...jag måste vara knäpp. Men det spelar ingen roll så länge min upplevelse är så. Kanske är det situationen, jag gillar när han berättar om forskning.. då känner jag mig hemma.. i det främsta ledet. 


Troligen kommer de att ha kvar en sjukgymnast kopplad till cytenheten även nästa år. Insatserna ger effekt. Enligt forskning kan en person med stöd av rörelse och träning få bättre livskvalitet, minska biverkningar och personen klarar att ta emot fler cytostatika behandlingar än de som inte tränar.


Igår var det på Rackstadmuseet som vi var. Här är en länk till utsällningen. http://www.rackstadmuseet.se/utstallningar


                                  Sötaste Vera var med..

betraktarens öga

En dag fylld av regn och kultur. Vi gick till stadens museum för lunch och avslutade med en runda bland sommarens utställning. Fann en speciell... som kunde, beröra. Han visar detaljrika konstverk. Sitt sätt att måla är unikt. Han tar fram det precisa, små detaljer som syns och det var speciellt. Så mycket på samma duk, ju längre du ser desto mer finner du. En berättelse som ska tolkas av betraktarens öga. Lämnade ett intryck som jag alltid kommer att bära med mig. Alfons var hans namn. 

Gick upp tidigt för att hinna med dagens alla göromål och var klar redan halv elva. Hann med fika på stadens nyrenoverade konditori med trevligt sällskap. Eftermiddagen och kvällen blev lugn hemma efter att jag har känt ondheten växa omkring i min mage. Vet inte vad det beror på men det kändes inte riktigt bra. Somnade en stund. En smärta som satt precis innanför huden och sträckte sig från revben ner över magsäcken. Kände det redan i morse, inte jätteond men kände obehag. Senare på kvällen lättade ondheten. Ja hoppas att den inte kommer tillbaka. Kanske nån liten bacill.  

I morgon är det dags och nu är jag förberedd, för dosen som är tillägnad till det som gör mig.. svag. Måtte de förkalkas. Jag är redo för den strid som jag kämpat så länge. Känns som en mardröm som aldrig vill ta slut. Jag är fortfarande stark.. ger inte upp. 

Konstnär, Sven Alfons