ska börja jobba 75%

Nu är det bestämt. Jag börjar jobba 75% from i morgon.. gött det. Hinner inte jobba 50, det är för lite. Känner att det blir bättre att jobba mer ifall jag blir sjuk i slutet av januari. Då har jag hunnit lite mer än annars. Jag gör redan lite mer är 50 och jag känner att det fungerar. Jag trivs på mitt jobb och det ger mig mening, sysselsättning, annat att tänka på och så får jag greja med det som jag gillar allra mest. Har fått till att jobba några timmar hemma och då kan jag lägga upp det utifrån hur jag mår. Blir finemang detta.

Även om min läkare förordade att jag skulle jobba 50 och träna 50 känner jag att jag tränar ju när jag jobbar.. hjärnan och kroppen på en gång.    

Det är snart ett nytt år så en del förberedelser krävs men det mesta börjar att falla på plats. Kul. Nya utmaningar och nya möjligheter ligger för våra fötter. Härligt!

Detta 2011 har varit ett år som jag kommer att minnas med en stor sorg i mitt hjärta. Det året som kom att förändra mitt liv till något som jag inte ens vill tänka på eller vilka konsekvenser det har fört med sig. Är inte redo för det än. Fortfarande är det kampen som är det primära och som är i fokus.

Inget är säkert, inget är lovat, inget är planerat mer än ett blodprov som ska komma att avgöra min framtid i vinter. Idag känns det så fruktansvärt långt bort från min verklighet. Kanske för att jag inte tänker på det.. på djupet utan låter det bara få flyga förbi.. lätt.. ibland.. men då slår jag bort det fort med gladare rödare tankar och myser.

För jag är här idag och ingen kan komma att ta mina dagar ifrån mig.. inte just nu i alla fall och jag känner en njutning som aldrig förr. Känner mig så glad.

promenadvandrarna gick vågat över sjön

För ett år sedan låg isen redan tjock på Kyrkviken och promenadvandrarna gick vågat över sjön. Idag var det en solig novemberdag utan snö och kyla. Upplevelsen på eftermiddagen blir mörkare än vad som är mening och väntan på det vita övergår till en längtan. Kroppen min blir starkare och det känns som om mitt nästa mål kan... kan komma att bli sant. Minst för en kort stund, bara en tur upp på det höga för att sväva bland det mjuka. Hoppas det ska bli vitt.. snart.

Går fint att komma till jobbet, får mycket gjort.. planerar, organiserar och strukturerar inför en framtid... som kan komma bli.. som förut. När jag inte kan va på plats... så ofta.. men det kan komma att fungera.. jag känner det och vet du.. Nu kommer jag att finnas till hands.. hemifrån.

Efter kom vi ut på ett träningspass, motion... utmanade och gjorde det.. efter en dag på jobb. Kom halvvägs.. började känna i ryggen.. många otränade små muskler som nu måste vakna till liv igen.. nu har de vilat klart.. jag måste få leva... hela tiden...

Man kan må bättre när man tvingas njuta.. av de små saker som tidigare inte sågs eller togs för given. Idag är ingenting givet.. ett lån som snabbt kan komma att betalas tillbaka. Inget är gott nog åt det bästa. Bara du kan känna hur rätt eller inte som du väljer att ta del av världen.

 

att nå den sanna nöjdheten..

Dagen blev till en söndag med bästa vänner. En tur till brandkårn som bjöd på glögg och reflexer ute på byn. Vår egen tradition. Jazz på en konsthall.. mysrock i kulturstaden på den första av advent. Vad kan firas på ett bättre sätt.  

Storfeskarn fyller år.. fick middag i hemmet intill. Ja precis som det ska va.. ett år sedan vi gick genom staden med samtal om det goda... som är så svårt att nå. Ingen var någonsin beredd på uppoffringen.

Senare kom musikpojken med en säsong av det som jag missat.. till mig för eget bruk. Vår senaste serie är över... blev inte som den förra.. måste finna en ny. Svårt att slå.. när vi sett den bästa. Kanske får se film.. för ett tag i alla fall.. bra med variation.

Igår träffade jag hon som ser mer än andra. Skapade reda i en oreda. Möten som berör skapar behov av en fortsättning. Tankar väcks som ur en dvala inför framtidens val. En guidning för tyda den karta som leder till skatten.. som väntar på att upptäckas för att nå den sanna nöjdheten.

       

den lina som går mellan taken..

Hon balanserar för att hålla sig kvar på den lina som går mellan taken. Omgiven av evig kärlek från det goda. En varm ödmjukhet från dom som betyder, som vill, som törs. Svårt att ta emot men hon vet.

Hon är stark, har en urkraft som driver och som följer hennes val till liv. Kraften är den som kommer att minnas och den del som till sist finns kvar oavsett allt.

Det mörka kom för att väcka..  för henne kom priset bli högt.. men änglarna visar vägen tillbaka med en annan horisont för ett fortsatt liv.

Djupet som finns behöver förstås och upptäckas.. ur en kraft finns en balans att hitta och den inre styrka som krävs för att gå ut på den lina som går mellan taken igen.







att sanda, bara för mig!

sömnlös blev natten efter mötet

verkar som jag vill få ut allt

rädd att missa något

av värde

nu: att leva i min friskhet.

känner mig mer levande

än någonsin

starkare

jag börjar komma tillbaka

på riktigt

efter operationen har jag strävat

uppför den stig mot solen som varit så hal.

nu har någon har förmått sig att sanda

bara till mig!

min själ känner sig glad

har två månader att skapa

det bästa

av guldet som nu har börjat

sin resa

genom ett timglas

hur ska jag förvalta guldet

roligast

väntar på de bästa

en kväll för oss

äventyret som vi aldrig vet hur det slutar

mer än med glada skratt

ingen behandling nu

Det gick super bra.. härligt att träffa min behandlingsläkare. Hon är så bra och jag känner ett stort förtroende. Idag innan jag kom hade hon ringt till Uppsala och konfererat med en kvinna... finns tydligen ett team som diskuterat mig.... over there.. Blir varm. Jag är svårbedömd. Tycker de alla. Kroppen min har gått en tuff match det senaste året och trots detta sa hon att "du ser ut som friskheten själv".

Mitt ca 125 värde har ökat, mycket om du frågar mig men inte så allvarligt enligt min behandlingsläkare. Ligger på 199 och i september låg värdet på 132 (en ökning på 11 enheter sedan juni efter operationen, ska ligga under 35 på en frisk). Alltså förstår du att jag upplever en stor ökning från september till november på drygt 60 enheter.

Vi diskuterade att jag inte ska få någon behandling nu för min kropp har genomgått en tuff behandling under året och vi kan tjäna på om kroppen hinner återhämta sig mer innan nästa fight. Det pågår ett krig i min kropp idag genom att mitt immunsystem som kämpar mot den cancer som finns kvar. I januari vecka 3 får jag besked om fortsättningen. Skönt med två månader i vila. Känner ett lugn.

Jag känner engagemang, involverande, att de bryr sig. De slår sin kloka ihop och vet inte hur de ska hantera oss för det bästa resultatet. Går inte att operera utan det är cellgifter som ska hålla det i schack. Min kroniska sjukdom. Den dagen som det är dags för cellgifter är det tänkt att prova med taxol 1g/vecka för dennes sätt att angripa det sjuka. Min celldelning är såååå långsam att det kanske ger stor effekt med låga doser, ofta. Sedan blir det Avastin i tillägg var 3:e vecka. 6 månaders behandling pratar vi om och hårlöshet.

Jag frågade hur länge kan jag leva om det går bra?
Tills du är 80 om det inte blir aktivitet och om värdet håller sig lågt. Vet inte om hon ville ge mig hopp men jag förstår att min sjukdom är kronisk. Får vi den i schack kanske jag hänger med längre än jag ens vågats hoppats på. Men givetvis är jag realist och förstår allvaret i min situation. Vi talar om min inställning och sätt att se på mitt liv vilket min läkare säger att den har hjälpt mig att ta mig hit som jag är idag.

Det talas, av de kloka

om mig och min envisa

för finna ett sätt för att lösa den hårda knut

som inte vill ge med sig.

Kroppen min är ett mysterium

ingen större ökning

superlångsam celldelning

körtlar utan påverkan alls

En dag kanske

jag kan va som vanligt

men kommer alltid

dela mitt liv med cancer

min första cellgift, ett år sedan idag

För ett år sedan idag fick jag min första cellgiftsbehandling. Minns med avsky på hur jag mådde den första veckan. Det startade inte förrän på lördagen men fy vad dålig jag blev.. minns att jag trodde att jag skulle dö.. bokstavlingen. Vände efter fem dagar men det var något av de värsta dagarna i mitt liv.

En dag som har varit bra. Fick en hel del gjort på jobbet. Känns bra. Måste hinna en del ifall jag hamnar i behandling igen. Måste få lite ordning så det blir lättare för de som använder. Tredje dagen på rad. Gick superbra. Svårast på morgonen. Men det är som Gun-Britt sa, är du en kvällsmänniska.. jo har nog blitt det när man går hemma och kan sova på morgonen.. Lat. Men nu har jag faktiskt fixat tre dagar i rad med kortare arbetspass. Men tyvärr blir det ingen träning alls. Jag vet att jag måste men jag är mer motiverad att jobba. SKA TRÄNA snart..

Idag öppnade jag en blogg på cancerfondens sida.. eller mer en länk till denna. Kanske nån stackars kvinna som drabbats som behöver information som jag kan hjälpa.
Ja i morgon ska jag till behandlingsläkaren.. håll tummarna nu så jag slipper.. har inte tid, jag har kollat på en resa.. i december från Karlstad.. lagom varmt.. fint hotell.... golfklubborna ska med! Tur väl...
Såå gött och få drömma lite. Även om jag inte kommer iväg.

Kattvika med nyis...