13 januari 2013

när lusten tryter

När lusten tryter är det inte så mycket mer att göra för nu. Man känner en tyngd som inte vill ge sig. Orken är borta och dagen blev lugn. Önskar att jag bodde i markplan så att jag kunde ta mig ut lättare. Nu är det ett helt företag att ta sig in igen så det är inte kul. Idag stannade jag inomhus bara därför. Kom inte ens upp på gåbandet utan har sett några filmer och på tv. Sliten, trött och hängig. Fick besök och det var bra. Kan annars lätt bli isolerad i hemmet. Det är först nu ikväll som jag känner mig piggare och mer alert. Skönt att det vänder. 

Igår var jag uppe hela dagen och vi var en sväng på stan för att försöka shoppa. Skulle ha haft nåt nytt men det fanns inget kul. Får se om man kan ta en sväng till en annan dag. Åkte med till den godhjärtade och var där hela eftermiddagen. Satt intill brasan och hade det mysigt. Vi såg på film och lagade mat till familjen. Då kom det över mig hur länge sedan det är sedan jag åt, mat. Det känns kan jag säga, det här är inget liv. Jag blir mer klen för varje dag och mer svullen i mitt ansikte. Kortisonet gör att jag börjar svullna upp. Det gör inget, kan inte sluta med det ändå men skulle så gärna vilja kunna äta igen. Känner mig hungrig.  



44 kommentarer:

  1. Jag tänker extra mycket på dig just. Kram Carin

    SvaraRadera
  2. Hej sofia!
    länge sen jag skrev nåt här men följer alltid din blogg...
    Tänker på dej!
    Kram
    Lollo i Uppsala

    SvaraRadera
  3. Du är så fin Sofia. Kram

    SvaraRadera
  4. Så söt och fin. Finns det ingen av dina vänner som kan byta bostad med dej...någon som bor på markplan..går det ej att byta i någon internkö? Hoppas din måndag blir rofylld med bra andning och mer kraft! Kram Cecilia
    p.s kul att du la ut ett foto

    SvaraRadera
  5. Hej Sofia!
    Vet hur det känns att isolera sig/bli isolerad i hemmet då orken tryter och hur viktigt det är att någon kommer förbi ibland så att man får nya intryck och bryter den negativa spiralen. Det är jobbigt dom dagar man inte hittar styrkan någonstans och allt bara känns mörkt. Så tråkigt att du inte kan äta något som ter sig fullständigt normalt förrän man inte längre kan det. Man blir ju också så hungrig av cortison. Hoppas att det kan lösa sig för dig att få en lägenhet i markplan så att det är lättare att ta sig ut. Förundras än en gång över din enorma styrka och du var jättefin på bilden! Skickar styrkekramar från mig och Luleå och hoppas att din morgondag blir bättre!

    Kram/Linda

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det går alltid upp och ner men detta med maten är trist. Man vänjer sig men ändå saknar man måltiderna. Kram

      Radera
  6. Godkväll. Du är helt enkelt väldigt vacker fru Järnlady! Söndagskramar/ irre

    SvaraRadera
  7. Jag har följt din blogg sedan jag fick min diagnos i juni. Högmalign äggstockscancer i stadie 3 c. Cytostatikabehandlad och opererad, och nu håller jag tummarna för alla som kämpar. Jag blir djupt berörd av dig. Kan inte med ord beskriva eller riktigt förstå vad du går igenom. Vill bara tala om att jag tänker på dig.....Kram från Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du följer mig Maria och jag håller tummarna för att det kommer gå bra för dig. Passa på att leva här och nu ch njut av det som du kan. KRAM

      Radera
  8. Kära Sofia, om du visste hur oerhört mycket jag tycker om dig och 'känner med dig'. Kram, Sara (skrivit några ggr) <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dina ord värmer oerhört mycket Sara Tack och kram

      Radera
  9. Jag läser din blogg....följer din kamp....känner glädje när det går bra....känner sorg när du har motgångar....hur länge orkar vi människor egentligen....du är en otrolig kämpe Sofia....jag hoppas o önskar dig en bättre o bra måndag.....
    Kram N

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så länge det finns hopp finns det liv men sen går det alltid upp och ner i ens liv och hur länge är helt omöjligt att säga. Man lever ju här och nu som vanligt och försöker hitta balans som gör att det går att härda ut. Tack för ditt stöd. Kram

      Radera
  10. Jag har följt din blogg ett bra tag nu. Du berör mig så mycket, jag hoppas att du slipper ha ont och ta hand om dig.

    En stor kram från / FM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ska jag och tack för ditt stöd.

      Radera
  11. Hej Fia
    Vill bara skicka dig en liten uppmuntringskram så sträck ut armarna ordentligt för här kommer den! KRAAAAAAAAM.
    Shoppa nya kläder kan du göra på nätet. Om du nätshoppar när du har besök hemma kan det bli riktigt mysigt. Och det är friskt att känna sig hungrig. KRAM igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. HAHA jag öppnar mina armar och tar emot den TACK

      Radera
  12. HEJ! DU ÄR FANTASTISK på alla sätt!
    Tänker på Dig och hoppas att det vänder.
    KRAMAR!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så glad jag blir dina ord värmer mig väl. Sofia

      Radera
  13. Så tungt du har det, vännen. Hoppas verkligen du kan få hjälp, både med lungorna och med en trapphiss. Och tänk, fast du har det så kämpigt är du så snygg så man nästan smäller av.:)
    Kram Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Go du är Carina Tack snälla du. Ringde om trapphissen idag så vi får se. Blir flytt annars. /SS

      Radera
  14. Jupp, säger som anonym precis ovan mitt inlägg. Shoppa på nätet är faktiskt inte alls tokigt och har du smakråd från tjejkompis blir det ännu bättre!
    Kan gott förstå att dagarna blir tradiga och händelselösa när orken tryter och lusten har lagt sig på mattan. Livet fortsätter där utanför precis som ingenting har hänt. Det finns iaf inget cortison i världen som kan ta bort det faktum att du är vansinnigt vacker och besitter en klokhet få förunnad! Följer dina med- och motgångar, gläds och gråter med dig och bannar med knytnäven när det känns extra tungt. Morgondagen bär nytt med sig, imorgon är det bättre Fia! Soliga hälsningar från Stockholm och kram från Eila

    SvaraRadera
  15. Hej kära Fia...en jobbig dag för dig. Kan det vara för att du varit i farten nu några dagar och att din kropp behöver vila, för att hämta ny energi. Ett steg fram, ett bak, och så ett fram igen. Idag hoppas jag du åter fått ny ork och inspiration. Det allra viktigaste nu är förstås antingen trapphiss (det finns något som heter trappklättrare också) eller att du får hjälp med en lägenhet i markplan. Allt för att du ska kunna känna frihet. Önskar dig allt gott...
    Vinterhälsning och kram från Maggan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det bästa vore ju att komma ner i markplan. Ska föröska med det/SS

      Radera
  16. Hej Sofia.
    Har följt din blogg länge. Det är en fruktansvärd sjukdom du fått. Ingen ska behöva genomgå detta lidande. Jag tycker så synd om dej och inte är det mycket man kan hjälpa till med. Men min mamma har en lägenhet i Arvika centrum, mark nivå, egen uteplats med gräs och blommor. Hon är mörkrädd och vill bo högre upp.Ni kanske kunde byta. Du får fundera och höra av i så fall. Tusen styrkekramar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jättegärna.. jag är intresserad av detta. Hör av dig på min mail missfia@hotmail.com så fr vi diskutera vidare. Tack för hjälpen Sofia

      Radera
  17. Dina runda kinder klär dig, vet att det inte är ngn tröst i sig att höra. Allt blir nog lättare bara det blir varmare, då kan du sitta ute o må gott i solen.
    Det måste lösa sig med trappbekymret o det gör det säkert oxå.
    Allt gott till dig!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack jo man får mindre rynkor med kortison haha

      Radera
  18. Tänker på dig och sänder dig extra många styrkekramar! Kom ihåg hur fantastisk du är vackra kvinna.
    /Caroline

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack ska försöka tänka på dina ord. Kram

      Radera
  19. Vilken underbar bild. Det är inte många som klär i kort hår men du ser fantastisk ut. vilka vackra ögon och med filten och spisen i bakgrunden blir det en jättefin inramning.

    Hur länge måste du ha flytande föda?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har näringsdropp så länge som jag lever. Kommer alltid att behöva äta det eftersom det är min enda näringskälla när det gäller både vatten och näring. Tarmarna är skrot. Sofia

      Radera
  20. Vet inte vad jag ska skriva, det finns inte riktigt några ord för hur mycket jag önskar att jag kunnat göra något för dig.

    Hoppas att allt går bra för dig och om det inte gör det att det ska bli bra ändå.

    SvaraRadera
  21. Följer din blogg lite av och till. Du är beundransvärd och jag är så fascinerad över vilken kraft vi människor har. Vi är så mycket mer än vi tror. Vi lever tills vi dör och däremellan ska vi leva så bra vi kan. Detta glömmer vi bort, tills den dag nånting händer och vi blir varse livets bräcklighet. Du är en värdig och värdefull förebild för oss alla. Kram på dej!/Cristina

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar, fråga eller synpunkt.