Flytta till rätt Landsting

Gårdagen blev lite hektisk och avslutades med en film hos grannen. Ibland blir det lite för mycket och då kommer det surt efteråt. Men det var det värt.

Vi kom till Bergsklätt för att ta en promenad i ett av våra vackra naturreservat här kring Arvika. Lite regn kom över oss men det var ljuvligt fräscht och mycket syre i luften. Blev helt slut efter den dryga timmen i skogen. Inte gick vi så fort men kom en sådär 6 km och det var bra för att träna balansen min. Den har blivit allt sämre efter det att stickningar och domningar uppstått i vänster fot nu. Har inte gått på promenad på hela maj.. förutom på golfbanan.. men det gills ju inte. Ja det var skönt i alla fall men jag blev flåsig kan jag säga.. skyller på pollen jag he he.

Jag talade med min chef idag och nu planerar vi att jag ska komma tillbaka i mitten el slutet av augusti och vi kommer lägga upp min arbetstid utifrån hur jag får behandlingen. Jag vill smygstarta innan behandlingen är slut och det tror jag kommer att gå. Det gäller bara tre veckor!! Hon sa att vi kan ju inte annat än att planera och hoppas att det blir så. Arbetsuppgifter finns det till mig i alla fall sa hon. 

Det känns så otroligt bra och jag börjar se ett slut på denna cellgiftsbehandling som håller mig på sparlåga och har dämpat min styrka att leva hela våren. Jag längtar efter en höst som kommer att ge mig kraft att fungera som folk igen. Tänk att det kanske kan bli en liten fest i alla fall... på mârten. Hmm jo det ser så ut.

Idag fick jag ett inlägg och det var från dottern som jag skrev tidigare om som nekades bukhinneoperation i Uppsala. Nu meddelar hon att hon inte har någon spridning utan att hennes äggstockscancer (inkl del av tarm) är opererad två gånger med lyckat resultat. Hon ska få en träff med Uppsala i mitten av juni och nu håller vi alla tummar och tår att denna second opinion resulterar i att hennes eget Landsting bekostar hennes operation. Jag lider verkligen med henne och den byråkrati som vi möts utav inom sjukvården där ekonomin styr vem som får en ärlig chans att överleva. Är det inte dags att ta bort Landstingen och kommunerna. Det är samma skattepengar i slutändan och det ska inte spela någon roll vart i Sverige som man bor vilken behandling som man får. Mitt tips är att flytta till "rätt" område... för att få rätt sjukvård. 

Bergsklätt 2012

det som är värdigt för dig..

Så kul att få så många kommentarer till mina inlägg som jag har fått av er de senaste dagarna. Det ger mig värme och inspiration till att fortsätta jakten mot ett liv. Kul att någon följer mig och min story som visat sig göra en hel del vändningar både upp och ner på vägen. 

Det kan vara en bekräftelse att livet blir inte alltid som man har tänkt eller planerat. Det finns ingen ide att bli tagen på sängen om det sker nåt oförutsett utan gilla läget och försök finna det som är värdigt för dig. Sen att gräva ner sig i elände fungerar inte utan det blir som att dö i förtid. Försök att göra det som går och det som du vill oavsett om du är frisk eller sjuk så mår du bra genom hela livet, kort som långt. 

Det finns ingen glädje i att bli sjuk men det finns heller ingen glädje i att leva ett liv som du inte trivs med. Ansvaret finns hos dig och det är du som har makten över ditt eget liv. 

Jag har idag varit på golfbanan och hjälpt till i kanslit och det var riktigt kul men det tog tid. Hjärnan är inte på topp men framåt slutet gick det lättare. Ska försöka hjälpa till några timmar i veckan för att det ska man ju..det är en förening detta. Ja det är kul att hjälpa till om det är nån nytta. 

Det blev ingen golf eller springtur. Kände mig så konstig i benen, nästan vinglig eller yr. Nog lite obalans i kroppen min. Men hann med mitt träningsprogram här hemma i morse och det har jag inte gjort på nästan en vecka. Men nu ska jag nog klara det igen. 

I morgon ska vi ut på en promenad och det har jag inte gjort på länge. Hoppas mina fötter tål det men ska ta det vackert. Men kan berätta att jag redan har sett bekymmer med ena stortån.. vill inte mista nageln vilket troligen är oundvikligt. Äckligt. Har lite svårt för fötter.

I kväll var vi på Kusin & Cuisine några gamla kollegor och hade trevligt. Synd att vi ses så sällan. Från att ha setts varje dag i många år till jättesällan är ju lite konstigt faktiskt. Men lika trevlig blir det varje gång att höra hur livet är för alla. Men vad jag saknar våra samtal..på jobbet.. då.. för länge sen. Ha ha. Supertack K för blommor och M för maten. Det var alldeles för mycket. 

När jag slutar med Taxol blir livet mitt igen

Det har varit bra att värmen gav sig lite. Det kan vara lite tufft annars för de som inte mår så bra.

Gårdagen gick åt till att försöka få i mig lite mat och det gick utan svårigheter. Det är en befrielse att kunna sitta ner och käka utan att få ont. Har gått upp 1 kg redan.

Sedan läste jag ut ena boken så nu kan jag fortsätta i "två soldater". Fastnade inte riktigt lika bra i den som jag har gjort i alla de andra böckerna (box 21, tre sekunder, flickan under gatan mfl) men har bara läst 60 sidor. Sen hoppas jag att jag orkar hålla mig utan att börja i den sista delen av Viktoria Bergmans svaghet. Fick den boken i lördags och jag har inte vågat bläddra i den... Då vet jag att jag är fast! Måste spara!!

Får många mail om att det inte går att kommentera på bloggen och att en del kommentarer försvinner. Jättetrist men det har varit så sedan starten. Ibland beror det på vilken webbläsare du har Googlecrome fungerar bra. Internet Explorer sämre men fungerar ibland. Jag tar inte bort någon kommentarer mer än om de är opassande, jagar egna läsare osv.

Nu är det dags att gå upp och få mig lite frukost och idag ska jag träna för första gången på evigheter sedan. Måste ut i skogen tror jag. Vill även ut på golfbanan och hjälpa Christina om hon är där.

Igår kände jag att det kanske är möjligt att komma tillbaka till jobbet i mitten av augusti som planerat fast behandlingen ska pågå till september, minst. Nu när jag har haft en frivecka med cellgifter är det stor skillnad i min kropp känner jag idag. Inte ont i fingrar på händerna alls fast naglarna är fula, fötter är bättre men det är tack vare min sjukgymnast som tänjer och grejar varje vecka.

Det är så längesen jag kände att det ens kunde vara en möjlighet men bara jag slutar med taxol blir livet mitt igen. Yes... Kan du förstå att det då har gått ett halvår.

Jag lever och är glad

Vaknar och proppen är borta, jag vet att mitt liv kommer att återvända frampå dagen. Du kan förstå vilken skön känsla att veta att jag kommer bli pigg igen. Igår var jag inte tuff men idag är livet på topp igen. Jag älskar att jag fortfarande kan känna dessa kontraster. Den känslan som uppstår i vändskedet är obeskrivlig, jag lever och jag är glad.

Miste ett par kg men de kommer jag snabbt att ta igen när jag fyller mig med vätska. Jag kommer få en liter glykos (sockerlösning) på behandlingen. Som en liten kick och hjälp att komma snabbare i form igen.

Jag är hungrig. Får bli spagetti idag.. Oj vad jag längtar och vet du.. Det sätter inte stopp det! Måste ju va bättre med en fungerade mage än en ond mage.

Åker till cyten för att få min infusion av cellgift och Avastin. Kur nr 13 sedan februari och 23 totalt. Nu vänder det och jag har BARA 11 gånger kvar. Idag la vi in en extra vilovecka i juli för att jag ska få lite sommar. Eller om sanningen ska fram är det golftävling hela den veckan. Det innebär att jag får sista behandlingen 11 september. Sedan får jag eventuellt fortsätta med Avastin ytterligare 3-6 månader. Men det blir var 3:e vecka i så fall. Men det ska utvärderas med ny röntgen.

Min käre Ilvars meddelade sist att min högra njure inte mår så bra. Den är på gränsen att bli ond. Jag visste redan innan att den var påverkad men inte att det var nån fara. Min behandlingsläkare sa att det inte var nån fara i tisdags men...

Hans förslag är att sätta in en kateter i ryggen vilket görs med lokalbedövning och kan utföras i Karlstad. Man byter sedan den var 3 el 6 månad. Men min läkare måste skriva en remiss till urologen för att jag ska få hjälp med detta. Ringde Karlstad igår men får svar nästa vecka.

Om man inte sätter in detta nu kommer det att få göras i ett akut skede istället med feber och smärta. För mig skulle det kännas bättre att få detta gjort redan nu istället. Innan det blir en massa lidande och bekymmer.

Syftet med kateter i ryggen är för att spara på och avlasta min njure inför framtida cellgiftsbehandlingar. Ilvars menade att det är stora förändringar och bäckenet är förstorat från i februari. Han kan inte säga när i tiden det kan bli aktuellt med en "akut situation" men om det fortsätter utifrån de senaste röntgen borde det ske någon gång innan nästa röntgen, september.

Min behandlingsläkare hoppas jag kommer att hjälpa mig. Hon är klok. Har ingen lust att börja tjafsa om detta men kan tycka att det är märkligt att de inte sett och diskuterat denna lösning för att undvika komplikationer.

ihärdig propp

En tuff natt och dag där min mage inte är i ordning än. Kräkning var 3:e timme för att magsäcken blir full av den dryck som jag lyckats få i mig. Proppen håller sig ihärdigt kvar. Tvingade mig till sjukgymnasten på förmiddagen för få hjälp med mina ben som han tänjer på, för att förbättra biverkningarna i mina fötter. Idag har jag inga skavsår eller ont så det känns mycket bra.

Är liggande och orkar inte mycket. Ser med missnöje tillbaka på dagen som skulle ha varit den bästa på länge eftersom jag haft uppehåll med cellgiftet en vecka. Istället fick jag ligga och inte må speciellt bra. Känner att det kommer bli tufft med behandling i morgon om det inte släpper och då jag inte har ätit nåt sedan igår. Ja vi får se hur vi gör med den saken. Vill egentligen aldrig mer ha cellgift. Inte lite trött på att må dåligt. Frågan är om det är värt det. Jo eftersom det har minskat men man vet aldrig för hur länge. Kroppens inre organ tar styrk av cellgifterna.

Såhär länge har en propp inte suttit fast tidigare så jag hoppas att den släpper snart.. går ju inte detta. Måste in och få påfyllning, vätska. Men det får jag i samband med behandlingen i morgon.

sommarens helg

En sommarens helg har varit som näring åt den som behöver. Sol i mängder och en massa roliga påhitt har förgyllt min ledighet så som bara nära och kära kan. Jag hade min födelsedag i lördags, 37 år.. härregud. Nej jag håller mig fortfarande till 22, och orörd. Det står länge än det..!

Vi gjorde ett besök på en av stadens krog, vid vattnet, där njöt vi av champagne och Rosévin kvällen till ära. Tack storfeskarn och den bäste. Gött som snus var det och nästan alla av mina bästa av vänner var med, hade en riktig sommarkväll. Eftersom jag lär mig att leva här och nu så var det en av mina bästa kalas.. någonsin både på dagen och kvällen. Jag mös hela dagen. Denna varma kväll avslutades perfekt med skjuts hem i sån där bil som man bara vill åka med på sommaren och som man aldrig vill gå ur..

Kroppen min håller mig sysselsätt med lite krämpor som kommer och går. Magen är inte återställd sedan förra helgen utan smärtar och är lite ovän med mig. Men jag försöker sträva emot men ikväll fick jag ge efter. Det är kräkning som det resulterar i men det brukar ge sig inom 3-7 timmar. Ett litet stopp i nån passage.

På dagen idag körde vi en golftävling i alla fall. Jag och ena tvillingen gjorde en bra score tillsammans men det var mest hon som jobbade. Jag gjorde en 4 poängare och några 3 poängare som styrde upp lite i alla fall. 45 poäng fick vi vilket är superbra men vi kom 3:a. Ja vi vann en tröja, strumpor, golfkeps. Själv lyckades jag vinna en rosa sydväst... toppen... då jag kom närmare hål på ett korthål än den tjej som jobbade för sponsorn. Bra inför regnperioden!

Nu mår jag ändå ganska bra igen men det är dags för bädden.

BaRbords uteservering...

den bäste..

                                   Åse-Kristin                                                 My

Jenny

den godhjärtade, jag, den bäste

Finbilen! 

dotter nekas bukhinneoperation

Idag läser jag i GT om Lillemor Krans dotter som drabbats av en äggstockscancer som spridit sig till bukhinnan. Hon har nekats operation i Uppsala då hon tillhör Sahlgrenska (ett annat Landsting). Den operation som Haile Matheme är guru över när det gäller att skölja rent buken med varm cytostatika. Nu vet jag inte varför hon nekas men troligen på grund av för stor spridning av sin cancer och enorma kostnader men det är inga roliga besked att få mitt i hennes cancer kaos. Läs artikeln här... http://www.expressen.se/gt/hemskt-att-pengar-ar-viktigare-an-min-dotters-liv/

Känner en stor tillit till Uppsala och den canceravdelning som ska öppnas i höst av Haile mfl. Där planeras att man ska kunna operera 120-150 bukhinnor/år mot dagens 60 vilket är en enorm ökning och minimering av lidande. Giss vem som ska börja som kirurg där..... jo min käre Ilvars Silin som opererade mig. Han börjar arbeta där den 1 augusti. Vilken förlust för kvinnokliniken i Uppsala. Vilken lycka för mig att det var just han som opererade min mage.. annars hade jag inte funnits här idag, så pigg som jag ändock är. Tacksam.. jag.

Jag frågade honom om det var sista gången vi talades vid.. nej du har ju mitt nummer så jag kan titta på bilderna och bedöma vid röntgen om du vill men jag vet inte än hur vi gör med bilderna.. men det löser vi. Vi kan ha konversation på telefon, det går bra. Vilken godhjärtad person han är som bryr sig om och fortsätter stödja mig fast att han inte behöver...  ja framförallt inte nu när han ska börja på nytt jobb liksom! Jag gillert.

Skulle jag inte ha honom att vända mig till vet jag inte hur jag skulle orka fortsätta fighten. Han är min trygghet och han har mitt fulla förtroende. Jag litar inte på de bedömningar som görs på CT här hemma när en utomstående läkare kollar, skriver ett utlåtande som skickas till min läkare.... som jag inte vet ens om hon har sett på bilderna eller om hon bara har läst utlåtandet! Nu var jag elak men det känns inte som om nån ser till helheten här och man kan inte bara vänta..

Jag är honom evigt tacksam och har haft en superTUR som fick kontakt med honom.

hinner ingenting

Har känt mig så glad idag utifrån resultatet som jag fick i tisdags och håller alla tummar och tår för att det ska få vara så ett tag nu. Känner att det ska bli skönt med helg och lite vila. Sov inte förrän fem inatt då jag tog kortison. Ändå är min dos så liten, så liten. Men då sover jag fint inatt! Hoppade över kortisonet idag.

Idag har jag haft fullt upp med en massa som skulle göras och jag har försökt få lite ordning vid stugan och även i lägenheten. Men det går inte fort för mig. Måste dela upp sysslorna för att orka, klara av det. Märker att hjärnan börjar bli seg. Hänger inte med och det tar längre tid innan det kopplar om jag ska göra nåt tänkande. Usch vilken skit. Men den bäste sa idag att jag hade gjort mycket mer idag än vad hon skulle ha gjort.. så det får jag väl se som att jag kanske inte är så dålig ändå. Men jag vet ju hur jag var innan och vilken kapacitet jag hade då. Det är inte lätt att se sig själv förfalla till någon som man egentligen inte är eller ens vill vara.

Hinner inte läsa mina böcker som jag håller på med.. samtidigt förstås. Mari Jungstedt det fjärde offret och Roslund & Hellström två soldater. Sen på måndag den 28/5 kommer de släppa sista delen i Viktoria Bergmans svaghet Pythians anvisningar http://krakflickan.se/ som jag har väntat på såååå länge. Ska läsa den så sakta och jag ska spara den ett tag till. Mari har också kommit ut med en ny men den får jag låna av den bäste i sommar. Böcker är semester det!

 utsikt från toan på landet

rent blev det

En stund i solen

tillsammans...3-1

Nu kör cancerfonden en kampanj för att hitta fler som kan bli månadsgivare för att stödja forskning mot cancer. De kallar den 3 av 1 och menar att ALLA berörs på nåt sätt och det måste vi kanske säga är sant. Jag har aldrig varit så alert eller kontinuerlig med att ge gåvor. Givetvis har jag fått ombestämma mig och fixade autogiro varje månad, superenkelt och jag valde själv summan.

Jag passade på att gå ur facket för det kändes inte litte vansinnigt att betala till när folk dör. Känns super att lägga en del av pengarna på nåt vettigt. Vuxenpoäng!! 

Jag vädjar till dig som inte vet vad du ska lägga en slant på varje månad.... gör dig själv en tjänst! 

Det är en fin present att ge bort till en vän, starta en fond i någons namn. Tillsammans kan vi....besegra cancer.   

Kolla in kampanjen och min lilla story där... http://tillsammans.cancerfonden.se/story/litn 

På läkarbesöket igår fick jag utskrivet mer kortison. Är så öm, sliten och trött i min kropp att jag känner att jag inte orkar en dag till utan medikamenter. Är inte så glad i att ta onödiga läkemedel men nu har jag inget val. Vill passa på att utnyttja min "frisk" vecka som jag så gentilt fick och det är bara fem dagar kvar... men nu mitt i natta känner jag mig super.. haha nu ska jag inte klaga. Så kul denna helgen kommer att bli!! Sen att jag lyckas fylla år precis då gör det ju inte sämre. Perfekt timing.

Idag var jag ute vid stugan för att städa bort vintern. Gick fort och lätt men jag hoppade över fönstren. Händerna klarar inte det. Det är inte stort, 20 kvadrat. Kunde dammsuga och torka hyllor. Sen fick porslinet åka med hem till diskmaskinen, suveränt bra. Ska ta dasset i morgon. Sen är det bara Anders stuga kvar. Men den får vi hjälpas åt med. 

Fick god hjälp att få bort en massa ogräs idag och det var superbra, tack M. Sen kom middagen levererad direkt från Kocki.. tackar J. Hade några sköna timmar och det var verkligen SOMMAR. Minns inte det senast! Men inte orkade jag sitta i solen. Men ska göra ett tappert försök i morgon.. e litta stönn bare. 

Röntgen visar clowner och ballonger

Behandlingsläkaren uttryckte att hon är imponerad min styrka, att jag orkar göra så mycket trots behandlingen. Känns ju bra men själv upplever jag att jag är ett slitet kapitel och inte orkar hälften av det som jag skulle vilja göra. Berättar att jag har så svårt att anpassa mig till min sjukdom och svårt att förstå att jag inte kan fungera som vanligt. Jag blir lika paff varje gång! 

När jag tänker att jag är sjuk känns det så främmande... jag vet inte men jag vill verkligen inte vara drabbad av detta vedervärdiga som alla andra är så rädda för. Känner mig inte så sjuk mer än lite trött ibland och ont i min tå, fingrar. Jag har bestämt mig för att jag ska fortsätta att göra det som jag kan så länge det bara går och jag VILL vara som förut.. fy fan vilket straff detta är!  

Visar mina händer och tår. Får en förmaning att biverkningarna börjar ta hårt. Viktigt med att ha ett liv samtidigt som behandlingen pågår eftersom det är så lång behandlingstid. Det har pågått i 3 månader nu. Vill det sig riktigt illa är det rullstol till slut.. ujujuj det vill vi undvika. Alltså fötterna sätter stopp. Men jag ska säga att händerna är inte så lätt det heller när man inte kan få upp en knapp eller öppna mjölklitern. Härregud. Då saknar man en James.  

Min röntgen gjordes förra veckan och den ser riktigt bra ut, clowner och ballonger. Det finns ingen onödig vätska eller gaser i kroppen och den cancer som fanns till njure och lever har nu blivit helt kalk... vilket är superbra. Även det som var vid buken. Yes. Det i lungan är mindre mot i februari och det finns INGEN ny cancer nånstans.. nu. Vilken present!

Vi bestämde att inte ge mig nåt cellgift eller Avastin idag eftersom jag var så skrot, trött och öm i händerna. (fötterna går finemang). Viktigt med återhämtning. Jag har kört varje vecka i 12 veckor och det är inte dåligt. Är riktigt nöjd med det. Vanligtvis kör man 3 veckor och 1 veckas vila men de ville testa att hoppa över vilan eftersom jag har så långsam celldelning. Men nu i halvtid planerar vi att köra 12 behandlingar som andra 3 veckor i rad och 1 veckas vila. 

Vi började med vila.. Jag blir fortsatt sjukskriven augusti ut och behandlingen kommer att pågå hela september. Därefter kan Avastinet komma att fortsättas upp till ett halvår med behandling 1g/månad. Ja du ser.. livet med cellgift keeps me alive!

Jag har ju blivit så slö med denna rakninga eftersom det inte finns så mycket att raka men nu fann jag allt nåt under arma idag.. så kan jag ju inte se ut! Slarva. 

Kvällens låt: the cult

hur länge..

Hur länge kommer jag att orka med cellgifter är en tanke som återkommer mer allt oftare. Just nu skulle jag vilja sluta på direkten för att få till ett litet liv.. återhämtning. Att få vara som andra och inte så begränsad. Tycker tiden går så sakta och det är en trist väntan. Det ser ut som att jag kommer att få fortsätta med behandling ett bra tag till.. ujuj.

Han ringde.. från Uppsala.. hmm mys... tio i sex i kväll trots att han inte hade fått tag på röntgennissen.. han skulle återkomma i morgon igen eller på onsdag. Men utifrån sin egen tolkning så ser det ut att ha fungerat eller det håller cancern i schack i alla fall. Men det kunde jag ha meddelat själv eftersom jag känner mig bättre och har inte nåt canceront alls sedan första behandlingen. Tänk att veta vilken onda man har du!! Ser bättre ut än sist och det känns ju bra. Jag återkommer när jag vet mer om detta. Får mer information av min behandlingsläkare i morgon.

Han sa att det inte är aktuellt med att operera in stomin eftersom jag får Avastin. Troligen inte heller i framtiden pga att en operation sänker immunförsvaret extremt och ska de göra det gäller det att allt i lungor och bröstkorgsdelen är borta. Men inte annars. Ja det får jag ta då. Men jag lider verkligen av biverkningarna nu och det gör så ont när huden inte håller all påfrestning. Men det får gå.. har inget val. 

Idag fick jag lavendeltvål och parfym Be Delicious av modern som varit utomsocknes. Så snäll som tänker på mig. Jag fick två sorter så nu ska jag dofta såå gott hela sommaren. Den rosa har jag inte haft förut men jag tror att den blir go. I morgon är det dags för Karlstad och cellgifter. 

Superfrisk efteråt

Helgen har gått alldeles för fort och det var superkul förutom att jag natten till söndagen drabbades av ett litet stopp i min tunntarm... magont. Hade ätit nåt olämpligt som gav sig uttryck i smärta och kräkningar som höll på hela natten. Ändå försökte jag vara försiktig men det är svårt. Tycker att det är länge sedan sist men nu var det dags igen och jag fick känna att jag levde. Så glad att det är över. Jag gillar att jag vet att den smärtan är tillfällig och att den kommer att ta slut liksom. Det är skönt det för då känner jag mig superfrisk efteråt.

Jag gick med 9 hål idag i 30 graders värme. De hade ingen golfbil ledig. Fick därefter vila mig tills de andra blev klara och sov till och från hela resan hem till Värmland. Men kul har vi haft och det är verkligen skönt att komma bort ibland för att få ett avbrott från det hela. Men det har gått i golf hela tiden.   

Jag lyckades med mitt golfande igår och gjorde årets första birde!! Idag utklassades vi alla av tvillingen som dominerade och spelade sin drömgolf. Så kul. Under veckan ska vi ha puttövning. Haha

Ja nu är det en ny vecka och jag ska ha läkarbesök på tisdag. Har fortfarande inte fått kontakt med Ilvars. Tänk om han har slutat i Uppsala. Det vore ju inge vidare. Måste kolla upp detta. Nu ska det inte bli litte skönt att få lägga sig i sin egen bädd. Må väl alla. 

Halmstad

Dagen blev lång med en tidig start i morse. Det har gått i golf hela dagen. Började med 18 hål och avslutade med ytterligare 9 hål efter lunch. Jag hade mina gamla golfskor och med de gick det utmärkt.

Tänk att jag orkade gå 27 hål utan ont i fötterna!! Gött.

Vädret har varit blåsigt, sol och några droppar regn. Superfin bana och roliga gubbar som kom runt och kollade att allt var bra. Jag började uruselt på första hålet men lyckades få till en bra runda!!

Gjorde en birdie och några par vilket inte hör till vanligheten. Så kul och jag är så nöjd. De sista nio efter lunchen var tuffa för mig. Gick inte så bra men det var kul att få spela på en så fin bana.

har inte alltid varit sjuk..

Läste en blogg igår om en person som nyligen fått sin diagnos cancer och opererades för några månader sedan. Idag finns en ny spridning. Kom att tänka på mig själv och mina funderingar som fanns då.. för drygt 1,5 år sedan. Härregud vad tiden går.. jag trodde att de skulle kunna göra mig frisk.. Nu vet jag att jag kommer att få dela mitt liv med cancer och det är så otroligt trist eftersom jag bara vill leva, leva, leva som jag gjorde förut... innan jag blev sjuk! Fick en lite kick av bloggen och kom ihåg att jag faktiskt inte alltid har varit sjuk.. det var inte igår som jag tänkte så. Känner att stora delar av mitt liv omges av cancer och det måste jag ändra på. Men det blir så när jag får cellgift så ofta.

Det känns som jag har en del erfarenhet av att ha cancer. Jag hade hellre varit utan den men nu är det som det är och jag vet inte riktigt vad jag vill göra med den. Lider med alla som ska få sin första cellgiftsbehandling (med Carboplatin och Taxol i kombo). Fy så kass jag blev och det var ingen som riktigt informerade om det. Men se till att medicinera ordentligt.. värktabletter, kortison och måinteillatabletter så blir det lättare.

När jag fick reda på min diagnos grät jag för att jag skulle tappa håret, inte få vara frisk. Kan i efterhand tycka att sjukvården kunde ha informerat mera om att man inte dör jämt direkt!! Många tror ju det.. mitt i allt kaos.. så ska man dö. Men det tar ju lite tid att dö och man märker väl det när den dagen kommer. Jag tror inte att jag kommer att dö.. än på länge. Härregud. Jag är inte mer sjuk än nån annan.. i mina känslor eller kroppsligt. Istället tampas jag med en massa biverkningar som gör vardagen lite mer svår att hantera.. IBLAND. Men inte alltid!!

Nu packar jag mig iväg för en rekreationshelg och det ska inte bli litte gött. Ha det bra allihopa.

Oktober 2009

nya biverkningar

Vaknar med eksem på mina händer, armveck osv. Har en kortisonkräm som jag använder men den ger inte full effekt. Läkaren på vårdcentralen ville ge mig en kur med kortisontabletter en vecka för att minska allergin men jag tänkte att jag inte ville ha en massa i onödan. Tji fick jag och skulle ha lyssnat på läkaren. Behandlingen gör sitt till att jag blir sämre och mer känslig eftersom den sänker mitt immunsystem. Börjar bli riktigt trött på behandlingen nu. Att inte kunna vara ute och gå gör min dag riktigt tråkig. Tjock blir jag också av allt sittande. Har gått upp 2 kg till nu för att jag inte kan motionera. Men jag kanske ska tro att behandlingen fungerar!

Ilvars har inte ringt och meddelat röntgensvaret efter igår än men jag hoppas att han gör det i morgon eller på måndag. Är inte van att behöva vänta men jag inser att det är helg mitt i veckan och han kanske är lite ledig. Jag har läkartid på tisdag och måste tala med honom först. Hans team avgör fortsatt behandling.

Annars har de senaste dagarna bestått av fötter.. härregud vad känslig jag är. Skavsåret läker bra och är bättre men då börjar naglarna krångla. Känns som om de ska lossna. Det ska de inte men känslan är så. Idag är det MYCKET bättre och sandalerna funkar att gå i.

Idag gick jag ut på golfbanan och gick 9 hål med sandaler.. fatta vad blöt jag blev. Men var tvungen att prova om jag kunde spela överhuvudtaget och det gick finemang. Skönt att det inte gjorde ont NÅNSTANS när jag gick därute!! Så nu gäller det att få skorna torra.. har ju bara dem och i morgon ska vi neråt Sverige för en golfhelg i Halmstad. Blir kul det.

Halvtid...

Fått cellgiftskur nr 12 i ordningen (nr 22 totalt av alla behandlingar) och det gick finemang. Sov hela tiden och även två timmar när jag kom hem. Gött å bli helt slut men jag lär väl va vaken hela natta och jag som ska på röntgen i morgon och dricka kontrast från 7:40 te môran. Det får gå. Äntligen HALVTID. Bara 12 behandlingar kvar om det ska fortsätta. Träffar läkaren på tisdag, hoppas röntgensvaret hinner komma.  

I går gick jag till VC för att få recept på allergimedicin.. ögena rinner rakt ner på mig så det är lite svårt med att vara ute och med sminkning, linser just nu. Fick ögondroppar som jag hoppas ska hjälpa mig ett tag nu när det är som värst. Läkaren trodde att mitt immunförsvar kan vara mer utsatt pga cellgift. Fick kortisonspray till näsan och Tavegyltabletter (de som jag blir såååååå trött utav). Försökte lite lätt å få den där sorten som inte gör en trött men det tyckte inte doktorn inte. Hon la en banning över Betapreden (kortison) och kunde inte förstå varför vi i Sverige skriver ut detta. Det är bättre med en annan sort sa hon.. ja jag vet inte.

Sen åkte jag och besökte underverket Klara hos hon som bor så långt bort. Hon var 6 dagar och jätteliten. Så söt och fin och go. Jag har nog aldrig hållit i en så liten ny människa förut. Jättemysigt. Hon är så söt och hade fått virkade Converseskor, nästan lika söta de. Ja hon får allt äta upp sig lite om jag ska törs vara barnpige..så litta sô ho går nästan sönder bara man tittar på henne. 

Söt som bara den!

En trött men glad mamma!    

Solen sken över Arvika när jag kom hem igår kväll så jag var tvungen att ta mig ut i skogen. Vi gick nästan en hel timme och det var så nice. Har inte gått på en hel vecka. Mådde superbra hela gårdagen och livet har återvänt. Kan tycka att det var för lite tid denna gång.. som jag fick va kry. Men jag känner mig pigg i kväll också =)  Börjar lära mig vilka dagar som jag måste passa på att hålla igång för att inte känna mig så...inlåst. Har inget tålamod! Kul med kortvecka denna vecka så vi kanske kan ta oss ut en tur.. på lokal! Haha

Idag fick jag plats för två par nya skor i hallen eftersom jag har rensat i mina vrår. Vilken tur. Köpte en storlek större än vad jag brukar för att vara rädd om mina hälar och tår. Tur ja har små fötter... hmm har alltid sagt att det är därför jag är så vinglig eller ostadig vid vissa tillfällen.. men det är ju inte aktuellt nu i sommar så.. det kommer ju stämma.. att jag blir mer stadig med större skor. Pass på! HAHA

den vita är en repris

de rosa är ju så söta, finns även i vitt

båda i skinn, supersköna 

från Foot News/Bergqvist skor

ett beroende

Ett beroende som finns och berör genom livet. Att få dela glädje och sorg med någon som betyder och som du tycker mycket om. Saknaden finns hos de som inte fyller sitt liv. Vad är mening när ett liv inte är lika attraktivt som andras. Att mätas mot andra när förutsättningarna ser annorlunda ut kan vara svårt. För att inte ge upp krävs ett mod, en styrka. Viljan att leva, viljan att få vara kvar lite till.. viljan att segra är det som gills.

Att vara en del av världen som förändrats måste undersökas, bedömas och betraktas från ett annat öga. Vakna med andra möjligheter till ett liv som inte blev som det var tänkt. Skillnaden är inte så stor utan det är tiden som ges till andra betydande göromål istället för vad du själv vill. Anpassningen går långsamt men successivt blir det till en vardag som alla andra och acceptansen ligger som en självklarhet för ett gott liv.

Rädslan finns hos andra att drabbas av det lika och om sanningen ska fram är ingen förskonad. Sorgen finns som ett töcken när rädslan gör att de drar sig undan och blundar för vår verklighet. Förargelse sprider sig kring och det finns inget som kan ändra andras uppfattning om attraktivitet och värde. Att inte vara värd som andra kommer följa mig, det kan ingen ändra på.

poängtera vikten av

Skulle gå ut på en promenad men fick vända efter 300 meter. Mest kanske för att jag var lat eller kanske för att det sticker lite konstigt i mina fötter. Går som på små kuddar.. ja all pollen gör ju sitt till. Har inte gnistan som krävs eller en stor latmask som härjar i min kropp.. hur ska detta sluta. Men jag kanske får vara lat idag om jag rycker upp mig tills i morgon.

Börjar känna mig trött på cellgifter som bryter ner min kropp VARJE vecka. Det är så låååångdraget och det känns som jag inte ORKAR (el har lust med) 3 månader till..... det är ju snart sommar och jag skulle vilja göra nåt kul istället. Härregud. När jag tänker efter så fick jag cellgifter hela förra sommaren med men bara var 3:e vecka. Kunde ju ha försökt att lägga upp det bättre!

Jag har tröttnat på alla ett skavsår sår som inte läker eller det tar såååååå lång tid för det att läka, orken som försvinner nån dag hit och dit och så svider det och gör ont kring hallonet för ofta ujujuj. Det är påfrestande när jag inte kan vara så aktiv som jag tycker om att vara utan måste anpassa mig hela tiden efter biverkningarna som är riktiga skitsaker. Jag känner mig ju förutom dom inte speciellt ofrisk.

Det är så trist..det finns för tillfället ingen livskvalitet som läkarna är så nog med att poängtera vikten av. För mig är inte det viktigast att leva till varje pris utan HUR jag kan leva resten av ditt liv. Men idag är jag i en svacka... måste rycka upp mig nu!!

Tror mest att jag känner hopplöshet när jag inte kan komma igång med min träning pga skavsåret. Ja till helgen måste det va läkt för då ska vi spela golf hela helgen. På onsdag är det dags för röntgen och utvärdering av behandlingen, det är halvtid. Jag ska skicka ett mess till Ilvars och meddela att bilder är påväg in. Hoppas han jobbar så jag får svar snabbt.

Idag åkte vi till Rackstadmuseet för en fika på deras altan i solens sken. Det är precis granne med där som jag är uppvuxen och skogen är fortfarande full med vitsippor precis som när vi var små. Igår firade vi farfar som hade sin 90:e födelsedag med en utflykt till Oslo och min bror. Vi hade kalas och fick en skön dag. Det var stortrav och vi hade spelat åt jubilaren men det blev ingen vinst. Kul hade vi så vi kommer snart igen.

Rackstadmuseet 

 

Fler bukhinneoperationer i Uppsala

Tack till er som lämnade länken till SVT´s nyheter om Akademiska i Uppsala från den 9 maj. Haile Mahteme mfl öppnar en ny canceravdelning för operation av bukhinnor i höst och man räknar med att öka antalet operationer till 120-150/år vilket är dubbelt så många som de utför nu. Idag är patientlidandet stort och väntetiden för en bukhinneoperation är 6-8 månader. Patienterna dör i väntan på operation och får 15-20 kurer cytostatika istället för de 4-6 kurer man vanligtvis får. I reportaget får de kritik för att äventyra patientsäkerheten då det är avancerade operationer men H Mahteme menar att den ökar istället. 

Jag kan bara säga att utan operationer dör vi och om inte det äventyrar våra liv så vet inte jag! Sverige måste operera mera så jag kan bara heja på H Mahtemes team och önska dem lycka till. Själv hade jag inte suttit här idag om det inte var för H Mahteme som lärt min gynkirurg Ilvars Silin sina metoder och som för ett år sedan fick bort min bukhinna. Är evigt tacksam för den möjlighet till ett fortsatt liv som det har gett mig. 

Ni som vill se reportaget klickar här.. http://svtplay.se     

                                                                Haile Matheme

De stickningar i mina fingertoppar som jag talade om igår finns nästan inte idag. Det går så upp och ner detta med hur man mår men det gäller att inte känna efter för mycket. Men det kan vara svårt att förhålla sig till olika åkommor då man gärna tror att det hela tiden är bestående. Som tur är så märker man att det kommer och går och är sällan konstant vilket gör att det är lättare att orka. Jag känner mig glad nu när jag vet att känseln och stickningarna inte är så långvariga... än i alla fall. Då kan jag stå ut ett tag till.

Dagen idag var seg och trög. Fredagar är som jag sagt tidigare den tristaste dagen men nu framåt kvällen vaknar kroppen åter till liv. Snabbt som ögat försvinner minnena om veckans krämpor och livet börjar på allvar igen. 

 

A game of shadows

Här har det regnat precis hela dagen som spö i backen och det var skönt det. Att få vara inne och slippa möta kaoset med all pollen gör tillståndet lite bättre. I år är det rekord mycket pollen och senast de mätte så höga värden var år 2006. Jag har ingen diagnostiserad allergi förutom utifrån min egen läkarexpertis men kan nu lätt konstatera att jag har pollenallergi.. på gamle dar, härregud. 

Har haft en god dag idag och orkat med lite av varje och varit ganska pigg. Dessvärre börjar jag drabbas av ömhet och stickningar i mina fingertoppar. Får allt svårare att använda mina nypor. Mjölklitern är inte lätt att öppna utan sax just nu! Även naglarna blir ömma och det beror på biverkningar av cellgiftet. Blir så fumlig i händerna och tappar saker. Men än så länge går det bra. Det känns mest på morgonen.

I kväll har jag och den bäste kollat på film. Det var Sherlock Holmes som underhöll oss och han lyckades väl i A Game of Shadows. Han och dr Watson.. en underbar duo som jag gillar. I morgon ska vi på tur och det ska bli riktigt trevligt. Kvällen får bli som det passar just då. Ibland känns det härligt att bara få göra det som faller en in för stunden. Det är att leva lite här och nu och må bra under tiden.

 

 

Lovely

Att få känna sig normal och vanlig är helt lovely måste jag tillägga. Har haft krafter hela dagen och känner fortfarande att jag har engagemang och klockan är över midnatt. Sov inte förrän i morse men dagen har varit superbra och jag har varit som jag var när jag var frisk. Orkat uträtta en massa ärenden på stan och även hunnit med att städa lägenheten och plockat rätt i mina garderober och skåp. Tur jag inte bor i ett palats.

Min cyto ssk frågade igår hur känner du dig nu då och vad gör du dagen då du är piggare?! Det är så många som säger att de städar garderober.?! Det är ju inte det första som jag tänker på säger hon. Haha jag skulle tänka exakt det samma som hon.. när jag var frisk. Då skulle man ju passa på att göra nåt njutbart istället som man inte prioriterar eller hinner med mellan jobb och alla måsten. Men när man inte orkar göra så mycket alls vissa perioder ligger det som ett ok över axlarna allt som man skulle vilja göra och det enda som man orkar är att titta på det.. blir maktlös.. orkeslös.. så då när man mår bättre och orkar passar man på. Det blir rogivande att få bort en massa skräp, det märks att man har gjort nåt och man vill ju klara sig själv. Det skapar en värdighet. I morgon ska jag gå lös på förrådet om jag hinner. Kolla lite bara. Kanske kan jag få undan nåt litet skräp.

Farfar fyller 90 år i helgen så jag gick in på en butik för att inhandla ett födelsedagskort. Kvinnan i butiken säger att de endast hade kort som var förtryckta tom 75. Jaha sa jag men det passar inte alls det. Märkligt på riktigt.

 

söta Klara

Dagen började med att jag kom försent till behandlingen då jag var supertrött av all pollen. Ville inte hoppa över min lilla morgonträning så jag gjorde den fast att jag inte hade riktigt med tid. Det var lugnt på cyten idag och jag höll mig vaken, konstigt nog. Haha men somnade tungt på eftermiddagen efter att jag och gôbben hade gått 5 hål och käkat lunch på golfbanan.

Skulle testa mina nya bandage och det kändes riktigt bra först men det höll inte. Sved värre än salt i ett sår så jag fick gå av. Blir ofokuserad och smärtpåverkad. Tycker att det är så förbannat trist att inte kunna röra mig fritt när jag ÄNTLIGEN har återfått orken. Ska jag behöva ha golfbil för detta!! Häregud. Jag vet att jag gnäller och att det finns de som har det mycket värre men det är inte kul.. sommaren har ju inte ens börjat och jag ska behöva bete mig som sjuk fast jag är frisk...  gillert inte.

Mötte en bekant som jag jobbat med tidigare och som genomgår behandling varannan vecka. Våra liv blev inte riktigt som vi hade önskat oss eller trodde att de skulle bli. Inte ens i vår vildaste fantasi. Härregud så bortkastat tid... för oss båda. Att i detta tillstånd få till arbete, behandling och ett liv är inte speciellt kul med de hinder det för med sig. Men han är som jag lite lätt arbetsnarkoman och jobbar deltid. Bra gjort det. Han sa att han inte kunde gå hem och lägga sig efter behandlingen för då blir det inget mer den dagen.. Nej just det! Jag tog han på orden och reste direkt till golfbanan. Men det var superkul att träffas och när han såg mig säger han: jaha så vi kom vi att ses här vi med ett skratt i rösten. Så märkligt att just VI, skulle komma att genomgå detta. Det hade nog ingen av oss trott för tre år sedan. Men som jag sagt tidigare så är livet inte direkt förutsägbart, för någon av oss!

Dagen till ära innehåller något riktigt kul som jag har väntat på ett tag. En liten Klara kom till världen som jag kommer att ha förmånen att gossa med frampå. Grattis till hela familjen och jag längtar så tills vi möts Klara och jag.. ja efter mamman med.. Grattis igen till underverket.

Söta Klara

som bonus lever man längre

Besök hos sjukgymnasten piggade upp mig och lusten att komma ut i skogen igen återvände. Behöver lite engagemang för att prestera. Behöver fortsätta att träna upp hjärta och lungor för att må bättre och för att öka min livskvalitet. Han talade om att kroppen är lika som en frisk kropp och tycker om att tränas. Styrkan återvänder snabbt och kroppen mår bättre i rörelse. Som bonus lever man längre om man tränar.. men det gäller ju även friska folk! Smart väl.

Han klämde på mitt högra underben för att tänja ut det och få till en bättre blodtillförsel. Satte TENS plattor (med ström) på 20 minuter. Så fick jag en ny övning som jag ska göra när jag har lagt mig på kvällen för att få muskeln i vila. Han är bra och hjälper mig att få mindre med biverkningar av behandlingen. Jag tycker inte att jag blir så mycket sämre utan att jag håller mig ungefär lika efter behandlingarna. Trodde nog att jag successivt skulle bli sämre men tycker att jag står mig bra.. än så länge. Tänker varje dag på det Karin B sa.. -ska du bli så dålig då?! Ha ha. Nej det ska jag inte.  

Gjorde även ett besök hos stomiterapeuten. Tyvärr finns det inget att göra eftersom mitt hallon är så "låg". De blir ju inte bättre när jag ökar i vikt och blir tjockare om magen. Hon sa att det enda är att operera om den och det har jag ingen lust med. Ska det opereras ska den IN igen. Ska prova med andra bandage för att se om det blir bättre. Ja det blir bättre när jag slutar med behandlingen så det är bara drygt tre månader kvar av besvären så det får gå. Men det är så trist att få så ont när jag rör på mig. Svider som eld. Men det går över.

I morgon är det dags för nästa dust och det är nr 11 i ordningen.. veckan därpå är det halvvägs.. och sen vänder det. Har fått tid för röntgen den 16:e. Då ska det utvärderas och jag hoppas verkligen att det har fungerat. Men det känns så. Lite i alla fall och jag har inge canceront ALLS och har inte haft sedan i februari. Så gött.

   

 

 

 

underlivet mot målet...

Idag fick jag leta i mitt Apotek och fann en bruk med Betapred, kortison, hmm. Kom inte upp utan hade ont i hela kroppen, mådde illa och var allmänt groggy. La några piller i vatten och så vips var jag på benen igen. Börjar gilla kortison, MYCKET. Var ju tvungen att va alert idag.. du vet SOL och golf.. hehe.

Min första golflektion ever är nu avklarad och det var... olika. Men kan säga att jag har fått en ny stans, nytt grepp och ny sving med höfta och underlivet ska visst vara mot målet! Ja sen ska jag slå igenom, handlederna, foten och balansen. Undrar hur jag egentligen har kommit runt banan tidigare överhuvudtaget. Men det har inte gått så bra heller! Det kommer att bli bra detta.. frampå. Ja den ene tvillingen fick en del ändringar hon med så ingen kommer undan. Det slutade med att vi beställde en ny tid HAHA härregud.

Mina fötter är bättre idag och jag hoppas att de läker under veckan. Ska till sjukgymnasten i morgon och meddela att jag inte har tränat i skogen, men jag har legat på golvet här hemma alla dagar utom igår. Uj det blir inte bra men jag får skylla på min förkylning och det är sant. Tycker att det är så slitsamt att det dröjer så LÄNGE innan jag återhämtar mig. Saknar tiden som frisk när ett sår läkte från ena dagen till den andra.

Igår var jag bjuden på fest men beslöt mig för att stanna hemma. Hade inte orkat och det tycker jag är eländigt TRIST att hela tiden behöva tänka på morgondagen och vad saker och ting kostar min kraft. Men jag myser en del och det är skönt att ta det lugnt.. ibland.. Tänker att det finns saker som är värre, jag har accepterat att välja mina krig. Orkar inte kriga mot kroppen i onödan. Jag sysselsätter mig ofta med Wordfeud och Rumble och då går tiden väldans fort. Trivsamt spel detta.

bättre framåt kvällen

Underbart att sova... jo men 11 timmar och vaknar tack vare inkommande samtal mitt på förmiddagen.. härregud. Inte riktigt trivsamt med pollen nu va.. blir helt groggy! Men så är det. Började med brunch på BaRbord och det var riktigt gott. Har fått lite ordning på detta med maten nu tycker jag och har lyckats äta på krogen flera gånger utan problem. Det finns en hel uppsjö med olika gottigheter som jag kan unna mig med trots allt. Ja det är inte speciellt mycket mat som jag saknar just nu utan det går riktigt bra. Det gör livet lättare och trivsammare med att kunna gå ut och vara som vanligt. Haha men att gå på café är fortfarande lite trist.. deg, deg, bröd... det går inte alls det. Men nu hoppas jag att glassen snart kommer fram.

Idag har jag haft lite problem med detta Internet.. Fick till slut ringa min support som finns  i släkten som kunde hjälpa mig att upptäcka att knappen på sidan av datorn var visst på fel läge! Hade kommit åt den igårkväll.. Fann inte det trådlösa nätverket... Jag var tänkt att köpa en ny. Dator. Men tack och lov nu gick det ett tag till. Gillar inte när sånt som ska fungera inte fungerar. Ujuj.

Lördag och idag känner jag mig trög men det blir bättre framåt kvällen. Fick behandling i onsdags så det beror på det. Det blir bättre för mig när det ges som vanligt på tisdagar framöver. Då hinner jag repa mig en dag tidigare... så jag får hoppas att det inte är några fler helgdagar mitt i veckan nu framöver!! Du vet att de stänger då.. en grônner. Nästa vecka får jag behandling med en dag kortare mellanrum och kroppen min får mindre tid för återhämtning. För vem gör vi vad.

Mina största besvär som jag har just nu är mina naglar och tår. Det började förra veckan. Får superlätt skavsår och mina naglar ömmar. Får nedsatt känsel i fingertopparna.. Mår bäst utan strumpor och skor på mina fötter. Även om jag packar in tårna innan skorna så hjälper det inte riktigt. Detta kan bli ett stort bekymmer inför sommaren om jag inte ska kunna gå ordentligt.... på golfbanan... eller i skogen.. vill inte det. Idag kunde jag inte ta mig ut i skogen pga fötterna men inte har jag ställt mig på maskinen inomhus trots det. Lat väl. Jag hoppas de är bättre i morgon igen.

Cancerfonden

Tack vare kortisonet som jag fick igår mår jag bättre från både förkylning och allergi. Det är läkemedelsindustrins gåva till sjukligheten. Superbra när kroppen går på högvarv och sliter med en massa inuti.

Jag kom igång med min träning idag och det är då främst träningsprogrammet som jag gör här hemma. Vågade inte ut i skogen pga förkylningen men ska göra ett försök i morgon. Men vi tog en tur till golfbanan för att slå lite och det gick sådär. Tycker det är rätt trist på rangen. Vill hellre ut på banan. De öppnar i morgon så vi får se om vi kommer ut en tur.

Har under veckan haft kontakt med Cancerfonden som ska köra en kampanj i maj månad för att få fler personer som månadsgivare. Tillsammans kan vi besegra cancern. Allt fler drabbas av cancer och det når många allt närmre genom att närstående och vänner drabbas. Alla kan ge sitt bidrag för att stödja forskning och det fortsatta arbetet som pågår. Jag har fått förfrågan om att lägga ut min berättelse och det kommer jag göra. Jag är även månadsgivare och varje litet bidrag gör skillnad. Hjälp oss i kampen om att besegra cancer.

Länk till cancerfonden   http://www.cancerfonden.se/   

Behandling nr 10 (elr 20 totalt)

Reste till onkologen idag för att inta veckans medikamenter som var både cellgift och Avastin. Förkyld som bara dem men jag tryckte i mig Panodil och då återvände livet lite grann. Vill inte gärna hoppa över en behandling nu utan vill bli klar någon gång. Snart har jag kommit halvvägs.. för denna gång. Yes.

Jag ville veta mina provsvar och som väntat hade markörvärdet CA 125 minskat. Från 1230 i februari till 872 idag. Det är fortfarande mycket högt då det ska ligga under 35 som frisk men jag är supernöjd att det har gått ner. Alltså fungerar behandlingen något i alla fall. Mitt blodvärde verkar vara stabilt på 131.

Idag när jag låg på en säng och väntade på att få planerad kur kände jag mig helt vanlig. Inte ett endaste dugg speciell. Jag menar som en person med ett unikt liv... jag kände mig bara som en i cancerstatistiken. Härregud så sorgligt. Jag som på allvar trodde att livet hade mer att erbjuda och att jag var på mycket god väg! Att lyckas att få göra den karriär som jag drömt om och att få leva det bekymmersfria liv som jag levde ska jag nu istället dela min tid med sjukvården. Snopet väl.

Idag finns mitt liv vid en hållplats och i händerna på sjukvården. Jag är bara en i mängden. En av dem som enligt statistiken fick cancer. Jag blev den "tredje person". De säger ju det att var tredje person kommer någon gång under sin livstid att drabbas mer eller mindre. Jag blev inte bara den tredje utan också den som drabbades lite mer. En av dem med den där hopplösa situationen, du kommer aldrig att bli frisk. Men jag vill inte lyssna på det örat utan det måste gå. Vad de än säger så är det min kropp och mitt liv och nu har jag fått ändra kurs. Är det galenskap att tro man ska bli frisk. Ja kanske men eftersom jag inte har så mycket annat för mig känns det som den bästa tanken fortfarande och jag vill ju bli frisk.  

Jag är lite tärd idag i kroppen efter gårdagens aktivitet. Men eftersom jag är förkyld så vågar jag mig inte till någon som helst träning. Solen skiner ute och jag befinner mig inomhus, lat och LAT. Ja men jag gillert.

Vid Våtsjön 

some die young

Some die young.... don´t let me go sjunger Laleh så öronskärande vackert. Jag sjunker in i hennes texter allt mer ofta. Hon ger orden en mening som ingen annan och de är verkliga på alla språk. En liten kvinna som är starkare än många andra och som jag ser som min stora IDOL. 

Gillar min egentid då jag får lyssna, skriva och fundera för mig själv. Behöver den såväl för att dölja min sanning. Tiden går så fort när jag sitter så men jag myser och känner mig glad där inne. Att fokusera tankarna så att de följer mig längs vägen. Tycker om de glada tankarna bäst. De andra försöker jag tygla. Kan inte fasta i det som komma skall utan försöker att ta vara på det som finns här just nu.

I morgon är det dags igen.. gå på.. och jag har verkligen ingen som helst lust. Kan ingen ta mig härifrån. Känner mig förkyld av en bacill som härjar i min hals. Att bli förkyld har jag inte tid eller lust med mitt i behandlingen och det stoppar min träning.  

Idag trotsade jag halsen eftersom det var solsken och en extra dag innan behandling så vi åkte iväg till Hammarö golfbana och gick 18 hål. Årets första runda och det blev godkänt på 77 slag. Ena tvillingen gick på 72. Hade förväntat mig att jag skulle bli mer påverkad av ansträngningen men det gick superbra. Du ser min träning ger effekt.. helt övertygad.   

Enda problemet var smärtan kring hallonet som jag hade HELA tiden. En svidande eländig skit smärta som gör mig galen. Att det ska göra så ont så fort jag rör på mig. Måste få hjälpa med detta innan jag blir stôllig. Kan ju inte åka golfbil bara för att det gör ont när jag går! När jag håller mig stilla går det hur bra som helst.

Laleh