mirakel har hänt förr..

Nu har det lagt sig igen. Vardagen har åter tagit sin plats. Det gäller att hålla han på avstånd för att inte ätas upp och bli bestulen på kvalitetstid. Det är den tid som jag har kvar. Kvalitetstid har jag mycket av. Varje dag. Alltid. Skönt att återigen inta semester från han, cancern. Jag resonerar så för att det känns enklare. Att hela tiden skapa mål och delmål mellan röntgen, bedömning och svar. Etapper som gör det möjligt att återta makten över livet. Känns mäktigt.

Planerar för en vår utan cellgift och det känns så innerligt rätt. Att få flera månader att kunna göra vanliga saker utan att ta hänsyn. Skulle helst vilja göra en resa, igen. Vi har talat, funderat. Inte för långt men ändå dit det är skönt. Hmm vore så kul.

Min åkomma har medfört att jag har kommit till en ny fas. En väntan på symtom. Vet inte hur länge, vet inte hur de kommer att märkas. Kan tänka mig, hosta och smärta. Hoppas verkligen att det kommer att ta länge än. Är inte redo. Läkaren sa att "mirakel har hänt förr"... nej men nu får vi inte skena sa realisten jag då.. kände att jag tog hoppet från min doktor som så hjärtligt ville mig så väl.. till och med ge mig hopp om framtiden trots denna vedervärdiga sjukdom som inkräktar på mig och allt som är mitt.

Det värsta är att mina nära berövas sin tid beroende av mig, de ska ta hänsyn, de mår dåligt, de kan göra... ingenting... bara lider.. mer än mig!

Ta vara på dig och gör det som du vill innan något tar ifrån dig din frihet, lyxen som du ser som en självklarhet. På ett ögonblick kan allt bli till det som bara händer andra.