30 maj 2011

Besök hos sjukgymnasten, gick fint. 10 minuter på cykel med minsta motstånd..jag tror det räcker för idag säger sjukgymnasten! Men vi kör väl hantlar med? Okej ett halv kilo, arm och axel 2ggr 10. Du får inte använda bukmusklerna. Jaha 20 minuter tog det hela och jag kände lite i rompa efter cykelturen...då finns inte möe muskler kvar du! Blev inte ens svett men lite sliten i kroppen. Måste träna upp konditionen, ska tillbaka på onsdag.

Körde bil för första gången på länge...vet inte om jag ska det men det gick bra. När man inte jobbar utan ligger mest så får man fina naglar. Jag har då aldrig klarat få så långa förut. Är inne på dagens tredje film. Tur att Per kommer upp med nya.

På eftermiddagen åkte jag för att träffa My men fick vända om eftersom jag lyckades att glömma halva Apoteket hemma. Klockan 15:00 är det dags för dagsdosen och tar jag den inte i tid så uppstår en tråkig känsla i magområdet. Har jag riktig otur kan det hänga i resten av dagen med ond, ond smärta.

En sak som är mycket bra med cellgifter är att man förlorar allt hår... då menar jag överallt på kroppen. Tex jag kunde inte förstå varför snuvan rann som 11 under näsan så fort jag gick utomhus i vinteras. Jovisst vi har fullt med små hår i näsan som vanligtvis stoppar detta flöde. Som mina vänner vet tycker jag inte om hår...så min tid med cellgifter kunde ses som positivt utifrån detta perspektiv då huden blir så len och ren... Nu har ju håret börjat växa igen och vet du att jag har börjat få hår på ställen som jag inte visste att jag har haft hår på.....det är inge vidare. Jag rakade benen senast på julafton och nu är det dags att hyvla igen. Det har allt varit bekvämt att slippa det du.

Vera har namnsdag idag och jag tror inte att familjen hade tänkt att fira detta då modern i familjen inte visste om denna stora dag, stackars barn! Nu är det bara 2 dagar kvar tills underverket anländer till Arvika och jag får gosse litte. Tänk att ungen inte ville bada när de var i Australien..... hon har mycket att lära hon i sommar.....i Djupvika.

I morgon är det dags för första turen till golfbanan. Måste ligga i nu om jag ska bli proffs på puttning och inspel. Mitt mål är att spela 5 dagars i år igen med göbben fast jag inte kan slå drive. Måste plocka in slag på inspel och green istället. Vi kan nog inte satsa på final i år men bara att få spela vore så kul.

Idag saknar jag jobbet extra mycket. Tänk om jag snart blir så pass pigg och får orken tillbaka att jag kunde få resa dit igen. Bara för några timmar i alla fall.........

29 maj 2011

Morsdag....grattis kära mor och tack för all hjälp som jag har fått de senaste veckorna. Klarat mig själv sedan i fredags. Har gått riktigt bra faktiskt. Sedan födelsedagen har jag haft fler krafter i kroppen och det har varit så skönt. Att känna att det kanske ändå vänder på riktigt....

På fredagen träffade jag sjukgymnasten som tittade frågande på mig. Han trodde inte att det var mig som han väntade på enligt den remiss som han hade fått från Karlstad. Gick rak i ryggen med högt klackade stövlar. Det finns inga synliga spår av en så stor operation....sa han! Efter ett samtal insåg han att jag inte ska träna själv då jag verkar vara en intensiv person som inte känner av vad kroppen orkar och tål. Trotts tidsbrist klämmer han in mig på 3 tider med start på måndag..... uj då var det dags för träning!

Natt till söndag lyckades jag somna framför tvn utan att ta smärtstillande. Vaknade halv tre och funderade på vem ska jag ringa för att ta mig till CSK. Knivar i magen......kom på att tabletterna hade missats och tryckte i mig kvällsdosen plus två akutpiller som verkar direkt...dret bara två sånna kvar... gick över efter ett tag så jag somnade igen. Dagen idag har varit slitsam. Sliten och trött, troligen efter nattens bravader. Trist att allt tar ner en så fort. Hoppas orka ta mig upp till sjukgymnasten i morgon...

26 maj 2011

Födelsedag......36 år, ja som Karin på jobbet skrev att nu är du närmare 40 än 30...att hon tyckte det var så kul, kan inte förstå!  Karin, Karin...

Jag och fadern begav oss till Karlstad för givetvis hade jag återbesök en dag som denna. Jag hoppades att Kerstin och Peter skulle jobba på avdelningen....jodå båda två. Fick kramar fast det kanske inte passar sig på sjukahuset. De sa att de visste att jag skulle komma idag så de hade haft utkik efter mig. Blir så glad att det finns så fina människor. Sen träffade jag Mona-Lisa mfl som oxå är guld värda! Skulle ha haft fikabröd med mig men det blev inte så... nu känner jag mig oorganiserad....hm kan inte tänka på allt.

Träffade av en slump på Anna-Karin som jobbar som stomiterapeut och fick henne att hjälpa mig att göra en ny mall. När stomin är nyopererad är den lite svullen och minskar med tiden vilket medför att jag måste klippa hål i påsarna själv och det är inte så lätt!!! Jag blev så glad och hon hjälpte mig så gärna. Utan hennes hjälp hade jag fått större onda sår som svider.... stor puss till henne och jag överlever helgen och får det onda att läka.

Sen kom mina två läkare, kirurgen och behandlingsläkaren. Eftersom jag inte har återhämtat mig tillräckligt ansåg behandlingsläkaren att minst två veckor måste gå innan vi börjar med cellgifter. Phu va gött. Jag kände en lättnad. Vi talade om mina fina värden som verkar hålla i sig. Blodvärde 127 och vita blodkroppar låg bra. Ingen anmärkning på lever eller njurvärden. Tänk att dessa besked kan göra en så glad och trygg, för en liten stund i alla fall. Såret på magen läker fint och på lördag ska jag sluta med antibiotikan. De tyckte att jag ska fortsätta med smärtstillande så länge jag har ont. Det tar lite längre tid för min slitna gamle kropp att återhämta sig. Jag blir inte beroende så länge jag har smärtor.... har jag smärtor hm, fy på mig! Det gick bra att komplettera med Oxynorm, bra det.

Vi talade om mina dambesvär i form av vallningar i tid och otid. Under gårdagen hade jag upp till fyra på en timme. Det är ofta och otrevligt. Litte värmeböljor har väl ingen dött av men tänk när du är blöt i hele huvudet, nacken och ner på ryggen.....när du ligger och ser på tv! Att detta sedan kommer och går under hele dygne är ingen hit. Min behandlingsläkare sa direkt att jag ska få plåster eftersom jag måste bli bättre och framförallt må bättre. Satte omedelbart fast ett litet plåster som ska utsöndra hormoner (som äggstockarna gör annars) på rompa och nu väntar ja på å bli normal. Sen läste jag på lappen som följer med läkemedel, "om man inte tillsätter hormoner kan det bidra till sömnsvårighet, nedstämdhet, varierat humör".... inte konstigt att jag är vaken om natten, nedstämd utan dess like och mer otrevlig än vanligt! Men nu ska ni se att det vänder.

Jag lyckades kläcka för min kirurg att jag ibland funderar över varför de inte skickade mig tidigare till Uppsala. Hon förstod men svarade inte riktigt. Vi är alla överens om att mina chanser är betydligt bättre nu i och med att operationen är gjord men de kan inte säga att jag blir frisk. Med en så stor cancerspridning och med en så sen celldelning är det inte säkert att jag kommer att svara på cellgiftet, Caelyx, men då kan vi prova nåt annat. Fy fan... Är inte litte trött på sjukdom..

Jag försökte få kirurgen att säga om hon trodde att jag kommer att kunna börja jobba igen men det vågade hon inte svara på.... jag frågade tre gånger. Jag tycker att det är så synd att hon inte vill vara lite uppmuntrande och säga att - jo Sofia det kan jag inte lova men det är ju det som vi arbetar mot....
Jag är ju ingen idiot utan förstår att väldigt få personer överlever cancer men ibland behöver den som är sjuk en liten uppmuntran i det dystra för att behålla hoppet ett tag till.  

Idag har jag en jättebra dag så jag passade på att resa in till jobbet. Där träffade jag några kollegor och chefen. Så kul och jag skulle ge bort allt jag äger och har om jag kunde komma tillbaka och orka jobba i morgon igen. De vet inte hur bra de har det de som är så pass pigga att de kan gå till jobbet varje morgon. När jag kom hem hade kollegorna skickat blombud...så sött.

Sen kom Svensson med en stor blombukett och jag blev så glad.....Ja min födelsedag blev rätt bra ändå. Jag som inte ens ville fira i år!

Tänk om det äntligen kunde vända nu... känns så.... men jag ligger väl nu hela helgen efter dagens utflykter!

24 maj 2011

Oj vad segt det går.....kan jag aldrig bli pigg igen. I lördags va jag så pigg och orkade mer än vanligt. Givetvis ledde detta till ett bakslag och jag blev liggande söndag-måndag. Det är ett helt företag att gå ur sängen på morgonen. Det tar ungefär 2-3 timmar med allt. Inte klokt. Sen skulle jag till stomi ssk igår, idag skulle jag ta prover inför läkarbesöket på torsdag och så ska jag träffa en sjukgymnast på fredag..... tur man är sjukskriven för en skulle ju aldrig hinna med allt som ska göras. Det är något planerat varje dag. Känner stress inför detta eftersom mina krafter går så upp och ner. På torsdag ska jag vara i Karlstad 10:30 och jag vet inte riktigt hur jag ska hinna dit i tid...... ifall jag har en dålig dag då!

Försökte dra ner på morfinet under helgen men efter två dagar fick jag återgå till full dos igen. Det värker så i magen och då tog jag bara bort 5 mg vid 1 tillfälle/dag. Har idag försökt mig på en minskning igen men känner redan att det gör mer ont. Sen är man ju beroende av dreten så ibland vill man ju ha för att inte få abstinens...sjukt.

Idag har jag en superbra dag och känner att det går framåt. Mitt blodvärde va 130 så jag gick med lätta steg från Ing-Marie som hjälpte mig så snällt med proverna. Gick en promenad med Åse-Kristin och Patric som sen fick köra runt mig i nya bilen så jag skulle få se lite grönska! Lever som en gammal tant som måste ut och luftas! Men såååå skönt det är att vara hemma. Bara det gör en piggare i humöret om inte annat.

Tur att mamma bor hos mig och hjälper mig med mat osv men hon är så bekymrad över kosten. Den är lite ensidig, spagetti och köttfärssås 4 ggr/dag sen i fredags MEN jag tycker att det är lika ljuvligt gott varje gång... Jag skulle ha slagit för italianosen i Köpenhamn, som Nr 1 sa, så hade jag på heltid fått stått och veve i den store spagettigryta! Haha

21 maj 2011

Idag har det börjat vända...äntligen orkar jag äta mat. 49 kg med handväska! Inte möe kvar av mig nu. Mest muskler som är borta och det blir ett jobb att få dem tillbaka. Enligt sjukgymnasten skulle det ta 1 år att återfå samma muskelmassa som jag hade i november........ jaha då finns det en hög kläder som inte sitter så snyggt längre då. Dags att äta och börja motionera igen. Nu är jag så trött på sjukdom så jag hoppas att jag ska bli bättre för varje dag! Vore allt gött och bli som folk igen. Men det får ta sin tid. Det som jag tycker är mest trist är att jag inte kommer att kunna spela golf förrän  höst. Ska öva puttning tror jag... puttexpert vore nåt det!

Nu väntar jag på att Linda ska komma i  kväll. kram på er

17-19 maj 2011

Igår togs knippsen bort på operationsärret. Så himla snyggt... inte ett blåmärke ska du veta. Det läker så fint. Mycke finare än när de öppnade mig i november och inte gjorde nåt. De vet vad de ska göra i Uppsala. Är så nöjd med dem där...

Har fått ett hål vid naveln. Vätska rinner ut där och det ska självläka innifrån... så äckligt orkar inte se el greja med det ujuj.

Fick en ct buk lunga idag och tänk att min kirurg kom in kl 19:30 och berättade resultatet! Plus i kanten... den verkade bra och jag hade ingen vätska i buken el lungor. Jag skulle träna lungorna mer...

Gick över till tabletter istället för pump. Allt för att komma hem. Fick givetvis en för hög dos så jag låg å yre hela em. Minskade till 15 mg istället för 25. (3ggr/dag) Tabletterna fungerade ganska bra och det är skönt. Vill ju bara åka hem igen...

19 maj bestämmer jag mig för att det får vara nog. Kan inte ligga här och bli mer deprimerad. Bara att bo på sjukahuset kan göra en galen. 3.5 vecka räcker. Fadern kommer och hämtar mig klockan 11.00. Jag gråter i bilen... allt är så grönt och det är så jävla skönt att äntligen få resa hem till min egen säng.

12--13 maj 2011

Så jävla arg.. får ingen klar information om vad planeringen är eller vad som händer. Upplever att ingen "håller" i mig. Ssk kommer å gör sitt jobb och går sen hem. Jag fick fråga om de inte skulle byta portnål snart... då dröjde det ännu 1 dag. Det är väldigt många personer involverade så ingen tar fullt ansvar känns det som. En rondläkare som inte törs säga nåt eftersom jag är en annan läkares gäst... trött jag blir. Det tas en massa prover varje dag men det är aldrig någon som informerar mig om värdena! I Uppsala togs proverna på morgonen och när läkaren kom förbi berättade han värden så diskuterade vi fortsatt behandling! Karlstad känns så stenåldern med rond osv.

Humöret börjar svikta och jag är arg för att e inte har skickat mig tidigare till Uppsala! Det är ju för helvete mitt liv det handlar om.. 

13 maj...börjardet vända lite? Tror det för jag orkade äta lite. CRP har gått ner till 75 från 150 så det ärbra. Dr Uppsala ringer och är nöjd att det verkar fungera med stomi, träning och crp. Jag säger att jag snart kommer och hälsar på honom....han skrattar och ber mig skicka ett mess så vi kan boka in en tid!