söta Klara

Dagen började med att jag kom försent till behandlingen då jag var supertrött av all pollen. Ville inte hoppa över min lilla morgonträning så jag gjorde den fast att jag inte hade riktigt med tid. Det var lugnt på cyten idag och jag höll mig vaken, konstigt nog. Haha men somnade tungt på eftermiddagen efter att jag och gôbben hade gått 5 hål och käkat lunch på golfbanan.

Skulle testa mina nya bandage och det kändes riktigt bra först men det höll inte. Sved värre än salt i ett sår så jag fick gå av. Blir ofokuserad och smärtpåverkad. Tycker att det är så förbannat trist att inte kunna röra mig fritt när jag ÄNTLIGEN har återfått orken. Ska jag behöva ha golfbil för detta!! Häregud. Jag vet att jag gnäller och att det finns de som har det mycket värre men det är inte kul.. sommaren har ju inte ens börjat och jag ska behöva bete mig som sjuk fast jag är frisk...  gillert inte.

Mötte en bekant som jag jobbat med tidigare och som genomgår behandling varannan vecka. Våra liv blev inte riktigt som vi hade önskat oss eller trodde att de skulle bli. Inte ens i vår vildaste fantasi. Härregud så bortkastat tid... för oss båda. Att i detta tillstånd få till arbete, behandling och ett liv är inte speciellt kul med de hinder det för med sig. Men han är som jag lite lätt arbetsnarkoman och jobbar deltid. Bra gjort det. Han sa att han inte kunde gå hem och lägga sig efter behandlingen för då blir det inget mer den dagen.. Nej just det! Jag tog han på orden och reste direkt till golfbanan. Men det var superkul att träffas och när han såg mig säger han: jaha så vi kom vi att ses här vi med ett skratt i rösten. Så märkligt att just VI, skulle komma att genomgå detta. Det hade nog ingen av oss trott för tre år sedan. Men som jag sagt tidigare så är livet inte direkt förutsägbart, för någon av oss!

Dagen till ära innehåller något riktigt kul som jag har väntat på ett tag. En liten Klara kom till världen som jag kommer att ha förmånen att gossa med frampå. Grattis till hela familjen och jag längtar så tills vi möts Klara och jag.. ja efter mamman med.. Grattis igen till underverket.

Söta Klara

som bonus lever man längre

Besök hos sjukgymnasten piggade upp mig och lusten att komma ut i skogen igen återvände. Behöver lite engagemang för att prestera. Behöver fortsätta att träna upp hjärta och lungor för att må bättre och för att öka min livskvalitet. Han talade om att kroppen är lika som en frisk kropp och tycker om att tränas. Styrkan återvänder snabbt och kroppen mår bättre i rörelse. Som bonus lever man längre om man tränar.. men det gäller ju även friska folk! Smart väl.

Han klämde på mitt högra underben för att tänja ut det och få till en bättre blodtillförsel. Satte TENS plattor (med ström) på 20 minuter. Så fick jag en ny övning som jag ska göra när jag har lagt mig på kvällen för att få muskeln i vila. Han är bra och hjälper mig att få mindre med biverkningar av behandlingen. Jag tycker inte att jag blir så mycket sämre utan att jag håller mig ungefär lika efter behandlingarna. Trodde nog att jag successivt skulle bli sämre men tycker att jag står mig bra.. än så länge. Tänker varje dag på det Karin B sa.. -ska du bli så dålig då?! Ha ha. Nej det ska jag inte.  

Gjorde även ett besök hos stomiterapeuten. Tyvärr finns det inget att göra eftersom mitt hallon är så "låg". De blir ju inte bättre när jag ökar i vikt och blir tjockare om magen. Hon sa att det enda är att operera om den och det har jag ingen lust med. Ska det opereras ska den IN igen. Ska prova med andra bandage för att se om det blir bättre. Ja det blir bättre när jag slutar med behandlingen så det är bara drygt tre månader kvar av besvären så det får gå. Men det är så trist att få så ont när jag rör på mig. Svider som eld. Men det går över.

I morgon är det dags för nästa dust och det är nr 11 i ordningen.. veckan därpå är det halvvägs.. och sen vänder det. Har fått tid för röntgen den 16:e. Då ska det utvärderas och jag hoppas verkligen att det har fungerat. Men det känns så. Lite i alla fall och jag har inge canceront ALLS och har inte haft sedan i februari. Så gött.

   

 

 

 

underlivet mot målet...

Idag fick jag leta i mitt Apotek och fann en bruk med Betapred, kortison, hmm. Kom inte upp utan hade ont i hela kroppen, mådde illa och var allmänt groggy. La några piller i vatten och så vips var jag på benen igen. Börjar gilla kortison, MYCKET. Var ju tvungen att va alert idag.. du vet SOL och golf.. hehe.

Min första golflektion ever är nu avklarad och det var... olika. Men kan säga att jag har fått en ny stans, nytt grepp och ny sving med höfta och underlivet ska visst vara mot målet! Ja sen ska jag slå igenom, handlederna, foten och balansen. Undrar hur jag egentligen har kommit runt banan tidigare överhuvudtaget. Men det har inte gått så bra heller! Det kommer att bli bra detta.. frampå. Ja den ene tvillingen fick en del ändringar hon med så ingen kommer undan. Det slutade med att vi beställde en ny tid HAHA härregud.

Mina fötter är bättre idag och jag hoppas att de läker under veckan. Ska till sjukgymnasten i morgon och meddela att jag inte har tränat i skogen, men jag har legat på golvet här hemma alla dagar utom igår. Uj det blir inte bra men jag får skylla på min förkylning och det är sant. Tycker att det är så slitsamt att det dröjer så LÄNGE innan jag återhämtar mig. Saknar tiden som frisk när ett sår läkte från ena dagen till den andra.

Igår var jag bjuden på fest men beslöt mig för att stanna hemma. Hade inte orkat och det tycker jag är eländigt TRIST att hela tiden behöva tänka på morgondagen och vad saker och ting kostar min kraft. Men jag myser en del och det är skönt att ta det lugnt.. ibland.. Tänker att det finns saker som är värre, jag har accepterat att välja mina krig. Orkar inte kriga mot kroppen i onödan. Jag sysselsätter mig ofta med Wordfeud och Rumble och då går tiden väldans fort. Trivsamt spel detta.

bättre framåt kvällen

Underbart att sova... jo men 11 timmar och vaknar tack vare inkommande samtal mitt på förmiddagen.. härregud. Inte riktigt trivsamt med pollen nu va.. blir helt groggy! Men så är det. Började med brunch på BaRbord och det var riktigt gott. Har fått lite ordning på detta med maten nu tycker jag och har lyckats äta på krogen flera gånger utan problem. Det finns en hel uppsjö med olika gottigheter som jag kan unna mig med trots allt. Ja det är inte speciellt mycket mat som jag saknar just nu utan det går riktigt bra. Det gör livet lättare och trivsammare med att kunna gå ut och vara som vanligt. Haha men att gå på café är fortfarande lite trist.. deg, deg, bröd... det går inte alls det. Men nu hoppas jag att glassen snart kommer fram.

Idag har jag haft lite problem med detta Internet.. Fick till slut ringa min support som finns  i släkten som kunde hjälpa mig att upptäcka att knappen på sidan av datorn var visst på fel läge! Hade kommit åt den igårkväll.. Fann inte det trådlösa nätverket... Jag var tänkt att köpa en ny. Dator. Men tack och lov nu gick det ett tag till. Gillar inte när sånt som ska fungera inte fungerar. Ujuj.

Lördag och idag känner jag mig trög men det blir bättre framåt kvällen. Fick behandling i onsdags så det beror på det. Det blir bättre för mig när det ges som vanligt på tisdagar framöver. Då hinner jag repa mig en dag tidigare... så jag får hoppas att det inte är några fler helgdagar mitt i veckan nu framöver!! Du vet att de stänger då.. en grônner. Nästa vecka får jag behandling med en dag kortare mellanrum och kroppen min får mindre tid för återhämtning. För vem gör vi vad.

Mina största besvär som jag har just nu är mina naglar och tår. Det började förra veckan. Får superlätt skavsår och mina naglar ömmar. Får nedsatt känsel i fingertopparna.. Mår bäst utan strumpor och skor på mina fötter. Även om jag packar in tårna innan skorna så hjälper det inte riktigt. Detta kan bli ett stort bekymmer inför sommaren om jag inte ska kunna gå ordentligt.... på golfbanan... eller i skogen.. vill inte det. Idag kunde jag inte ta mig ut i skogen pga fötterna men inte har jag ställt mig på maskinen inomhus trots det. Lat väl. Jag hoppas de är bättre i morgon igen.

Cancerfonden

Tack vare kortisonet som jag fick igår mår jag bättre från både förkylning och allergi. Det är läkemedelsindustrins gåva till sjukligheten. Superbra när kroppen går på högvarv och sliter med en massa inuti.

Jag kom igång med min träning idag och det är då främst träningsprogrammet som jag gör här hemma. Vågade inte ut i skogen pga förkylningen men ska göra ett försök i morgon. Men vi tog en tur till golfbanan för att slå lite och det gick sådär. Tycker det är rätt trist på rangen. Vill hellre ut på banan. De öppnar i morgon så vi får se om vi kommer ut en tur.

Har under veckan haft kontakt med Cancerfonden som ska köra en kampanj i maj månad för att få fler personer som månadsgivare. Tillsammans kan vi besegra cancern. Allt fler drabbas av cancer och det når många allt närmre genom att närstående och vänner drabbas. Alla kan ge sitt bidrag för att stödja forskning och det fortsatta arbetet som pågår. Jag har fått förfrågan om att lägga ut min berättelse och det kommer jag göra. Jag är även månadsgivare och varje litet bidrag gör skillnad. Hjälp oss i kampen om att besegra cancer.

Länk till cancerfonden   http://www.cancerfonden.se/   

Behandling nr 10 (elr 20 totalt)

Reste till onkologen idag för att inta veckans medikamenter som var både cellgift och Avastin. Förkyld som bara dem men jag tryckte i mig Panodil och då återvände livet lite grann. Vill inte gärna hoppa över en behandling nu utan vill bli klar någon gång. Snart har jag kommit halvvägs.. för denna gång. Yes.

Jag ville veta mina provsvar och som väntat hade markörvärdet CA 125 minskat. Från 1230 i februari till 872 idag. Det är fortfarande mycket högt då det ska ligga under 35 som frisk men jag är supernöjd att det har gått ner. Alltså fungerar behandlingen något i alla fall. Mitt blodvärde verkar vara stabilt på 131.

Idag när jag låg på en säng och väntade på att få planerad kur kände jag mig helt vanlig. Inte ett endaste dugg speciell. Jag menar som en person med ett unikt liv... jag kände mig bara som en i cancerstatistiken. Härregud så sorgligt. Jag som på allvar trodde att livet hade mer att erbjuda och att jag var på mycket god väg! Att lyckas att få göra den karriär som jag drömt om och att få leva det bekymmersfria liv som jag levde ska jag nu istället dela min tid med sjukvården. Snopet väl.

Idag finns mitt liv vid en hållplats och i händerna på sjukvården. Jag är bara en i mängden. En av dem som enligt statistiken fick cancer. Jag blev den "tredje person". De säger ju det att var tredje person kommer någon gång under sin livstid att drabbas mer eller mindre. Jag blev inte bara den tredje utan också den som drabbades lite mer. En av dem med den där hopplösa situationen, du kommer aldrig att bli frisk. Men jag vill inte lyssna på det örat utan det måste gå. Vad de än säger så är det min kropp och mitt liv och nu har jag fått ändra kurs. Är det galenskap att tro man ska bli frisk. Ja kanske men eftersom jag inte har så mycket annat för mig känns det som den bästa tanken fortfarande och jag vill ju bli frisk.  

Jag är lite tärd idag i kroppen efter gårdagens aktivitet. Men eftersom jag är förkyld så vågar jag mig inte till någon som helst träning. Solen skiner ute och jag befinner mig inomhus, lat och LAT. Ja men jag gillert.

Vid Våtsjön 

some die young

Some die young.... don´t let me go sjunger Laleh så öronskärande vackert. Jag sjunker in i hennes texter allt mer ofta. Hon ger orden en mening som ingen annan och de är verkliga på alla språk. En liten kvinna som är starkare än många andra och som jag ser som min stora IDOL. 

Gillar min egentid då jag får lyssna, skriva och fundera för mig själv. Behöver den såväl för att dölja min sanning. Tiden går så fort när jag sitter så men jag myser och känner mig glad där inne. Att fokusera tankarna så att de följer mig längs vägen. Tycker om de glada tankarna bäst. De andra försöker jag tygla. Kan inte fasta i det som komma skall utan försöker att ta vara på det som finns här just nu.

I morgon är det dags igen.. gå på.. och jag har verkligen ingen som helst lust. Kan ingen ta mig härifrån. Känner mig förkyld av en bacill som härjar i min hals. Att bli förkyld har jag inte tid eller lust med mitt i behandlingen och det stoppar min träning.  

Idag trotsade jag halsen eftersom det var solsken och en extra dag innan behandling så vi åkte iväg till Hammarö golfbana och gick 18 hål. Årets första runda och det blev godkänt på 77 slag. Ena tvillingen gick på 72. Hade förväntat mig att jag skulle bli mer påverkad av ansträngningen men det gick superbra. Du ser min träning ger effekt.. helt övertygad.   

Enda problemet var smärtan kring hallonet som jag hade HELA tiden. En svidande eländig skit smärta som gör mig galen. Att det ska göra så ont så fort jag rör på mig. Måste få hjälpa med detta innan jag blir stôllig. Kan ju inte åka golfbil bara för att det gör ont när jag går! När jag håller mig stilla går det hur bra som helst.

Laleh