Kommer att minnas...länge

Helgen som etsats fast i mitt inre...för länge...i höstens mörker ska vi minnas...glada miner...skratt om möten... hemliga, oskyldiga...bra musik...olika människor...alla hittade dit..med olika förutsättningar...

Blickar möttes...vissa suddiga, vem minns vad som egentligen hänt...Fantasin är den enda sanning som avgörs av den som skapar den...där finns det som egentligen har hänt...alltid..

festen blev som vanligt... skratt...Jenny den godhjärtade, som är född en halvtimme försent, kom likaså sent denna kväll... kom lagom till ätandet...missade fördrinken...desto mer till övriga...ingen ledsen...två Linda och två Jenny...kloka Jenny ville till staden där allt kan hända...tidigt..

                                                   

Linda, Linda och jag!

en stund som denna gör livet värt att leva...möe prat och roliga skratt...berusningen kom smygande... solen värmde och vattnet låg stilla... champagnen smakade utsökt...blev ett glas...för att njuta...det räckte...

                                               Kloka Jenny och Bästa Linda

andra drack mer...ingen blev kalas...mörkret kom snabbt...kylan trängde på... en tur till en stad...där festen va på topp... mycket hände...det bara är så...vad kan gå fel?!

möten med människor vi aldrig har sett....från dagens hockeymatch...Färjestads spelare... cirkus Svensson skämdes över vår okunskap...hockeyhoror... jorä...nya titeln på hälften av oss... resten blev groupies till D.A.D. längst fram.. svett...skratt...headbang...kissnöderi...vinst av en trumpinne... kö är till för att brytas...gå före...no mercy...never... 

Snälla Linda och nån i FBK                         Godhjärtade Jenny

Härregud...inga konstigheter...jag är sånn som Byermoen säger...men vi lånar hans säg... inga konstigheter... vi bara är sånna... allihopa...

natten blev lång...orkade...yes...va som en människa hela kvällen...det kanske går att leva såhär... i allafall ett tag till...

vill inte tappa håret igen... fan om det skulle ske... jävla dret behandling... på tisdag är det dags.. ett krig till..

min egen låtsasvärld..

efter min "mitt i hamnfestensvila" tillsammans med måillatabletter, min kvälldos av panodol, vitamin och lite sorgligt skrivande blev jag på bättre humör. Godhjärtade Jenny ringde två ggr...kommer du..sen ringde bästa Linda och förklarade vart de stod...lämnade gummistövlarna hemma och smocka på DC skorna på och körde ner...igen..

missade bästa låten "välkommen in" men hörde en massa andra...mycket bra var det i alla fall och vi fick oss många goda skratt...alla va vi uppspelta med mycket fnitter.. som förut, alltid... de va berusade.. jag av musiken... Sedan styrde vi kosan mot brygga igen...

mötte många som jag inte träffat på länge...varma ömmande ord... styrkekramar... tårar... puss på kinden...

-Var kommer styrkan ifrån frågade någon.. uppstår den om man drabbas?!
Den finns...alla har den...gäller att kunna hitta den...vissa finner...andra inte.. de orkar inte...de kan inte släppa fokus.....Min egen dumhet, vägrainsekonceptet skapar för mig min egen låtsasvärld...viktigt att få vara del av staden....bara andra kunde se mig som förut..jag är ju frisk...ialla fall känns det så idag... puss..

Sorg sköljer över...att mitt liv är såhär...tänker på båten...18-åringen vars liv har tystnat... tungt att nåt så skört ändras... vet inte vad som är värst...att snabbt ryckas undan eller att långsamt tyna bort till ingenting... har alltid trott att jag var en av de vars liv som snabbt skulle stanna... mitt i något fuffens..eller hallaballo...  det gör mig bättre.. än såhär...

Ja ja nu är det lördag och det vankas fest....ska ta ett glas skumpa....ligger på kylning...en liten Brocard Pierre...direkt från [Fränk raik] som Fimp sa....i Grekland på 1990-talet... and Í`ll take the same...en afton vågade han beställa en [lasanchge] litte roligt.. hoppas ni kan förstå hur han uttalade det... litte Hipp Hipp över detta med svenskundervisningen... haha inte litte bra...

bästa brudarna ska få lite go mat och mysa på min altan...fördrink tror jag vi ska ta på vår brygga...solen kikar fram nu....fort fort sen bär det av till krog brygga där Timbuktu gör entré vid 22:00...

hoppas alla får en schysst kväll....för det ska jag i alla fall ha....

hela världen är min..

du..jag slänger ner en nyckel från fönstret i köket..jag bor fyra trappor upp och du är välkommen in..massa skor i hela hallen, folk vid fläkten som röker...det är fest hos mig ikväll och hela världen är min... oh.oh sång på sång..

sann...text..så har vårat liv sett ut...alltid...Maggio sätter ord på allt...alltid uppspelta...fest hos nån.. alltid bra musik..samma folk..samma vänner fortfarande..hade lyckan att känna att hela världen var min.. glad.. ofta och mycket skratt...saknar..blir inte det samma nu..orkar inte..vill så gärna men går inte. Alla intryck gör mig yr..akut sliten..så fruktansvärt trist..

henne har jag väntat på hela sommaren..visste att hon skulle komma och idag är det som det gäller...vakna i morse..kände mig orkeslös..stum..jag är sliten fel dag. Tog det lugnt hela dagen...va hos mor som gjort pannkakor med nyplockade hallon som hon rört socker i...hmm..hela världen är min..

Åkte ner ner och vi möttes upp...alla är hemma av mina käraste..vi skulle ha kul..skulle se uppträdande med Packmopedsturnén...mycket folk och paraplyer...började må illa efter en timme... fick vända om och lämna alla.. ingen frågade varför...de förstod..att kroppen min inte längre orkar det jag vill... kom en tår i bilen hem för att jag inte ens orkar några timmar på hamnfesten...

ska åka ner igen...vägrar missa henne...spelar 22.00 och jag tycker hon är bra...sedan många år..kanske orkar stanna lite...se några kul människor..bara få vara vanlig för en kväll...

tänk om..

I går var jag inne på jobbet. Lika kul som alltid. Många frågade när kommer du tillbaka?! Ja jag hade tänkt att komma i september/oktober på 25% men då är det detta med röntgen! Sist sa de att man inte kan se effekt på cellgifterna än så de ville hopas över CT-buk, lungor.  Då tänkte jag att det inte vore så smart att börja jobba, få röntgen senare och måste avbryta jobbet.... tänk om jag får dåligt resultat... då kanske jag måste byta cellgift som har andra biverkningar.

Känner att det vore gött med en röntgen redan nu efter 3:e behandlingen...ska kolla upp om det går. Svårt att planera framåt när man inte vet hur man är... idag är jag jättepigg, igår var jag mör..hade inte sovit på två nätter... hur fan ska man kunna jobba då?!

Ja det går upp och ner...visst vill jag jobba men det tar på krafterna...sen är det en massa nytt...härregud..det skulle ta mig en massa tid att fixa nya mailsystemet, telefonerna ska vi inte tala om och sen projektet med bemanning...uj vet inte om min hjärna fixar detta...Jora går säkert bra.

Var på jobbet i 4 timmar... blev inte utsliten som sist...tur det. Måste lära mig att begränsa mig...svårt det...när jag förut kunde jobba dygnet om.

Minns när jag fick mitt nuvarande arbete...då skulle jag svara på 200 enkätfrågor för att få fram min personlighetstyp....jora då ringer en kvinna som skulle gå igenom hur jag svarat...
- Ja Sofia du har ju svarat lite galet på några frågor...du säger att du kan arbeta i 24 timmar och det går ju inte då  man måste vila emellan....
hm jag funderade och sa jo men visst skulle jag jobba i 24 timmar om jag hade ett uppdrag som krävde det....haha vi såg olika på detta men visst hade jag gjort det om det hade behövts.

Många säger....du ser så pigg ut! Jo visst det kanske jag gör jag men inte mitt i natten när jag inte kan somna förrän klockan är fem när det svider på kroppen min som eld..då kan man ju inte jobba och det är svårt med sömnen minst ett par ggr/vecka.


                                                    från min balle....

Idag har vi golfat och det gick riktigt bra att gå 18 hål. Vi tog en paus efter 9 så det va ingen stress. Tyvärr blev det en mindre bra score men jag lever på måndagens fortfarande... hihi...  En av tvillingarna vann och de har inte spelat på 100 år...det märks inte.

Avslutade kvällen i Hungvik och fick nybakade vinbärs- och chokladkakor som Hampan bakat själv. Han hade fått receptet på fritids..blir nog bagare han sa modern till han...då frågade jag:
-Vill du gå upp mitt i natta och bake ra? (Hampan är inte litte môratrött)
-Nä måste man det?! Då hoppas jag att jag får arbeta möe dagtid säger han...
haha sköna barn är ibland.....

Malaysia, Hongkong mfl...

Kollar igenom vilka som har läst min blogg idag...tänker...vem vill läsa mina tankar?! Kan detta ha nån betydelse för andra...jag ser att någon som befinner sig i Taiwan, Kina, Norge, Sydkorea, Malaysia, Turkiet, USA, Hongkong har varit inne idag....flest besökare är från Sverige. Tycker det är lite ovanliga länder men troligen är det svenskar som är på semester..kul att ni följer mig!

Jag funderar....vad ska man skriva om?!...det är svårt att endast skriva om sjukvården och mina erfarenheter med dem eftersom jag nu träffar dem 1g/månad... vid behandling... Jag vill inte va sjuk...utan vill försöka vara så frisk som jag bara kan...varje dag.

Från början vilket inte är så längesen...den 24 april 2011 blev bloggen offentlig och då var syftet att endast skriva om min sjukdomserfarenhet...detta gick ju bra i början eftersom jag bara skrev när jag hade varit i kontakt med sjukvården...men efter operationerna, 24 dagar på sjukhus och i takt med att jag återhämtat mig avsevärt mycket bättre än jag innan vågade hoppats på har bloggen blivit till det som jag inte ville...jag skriver om vad jag gör om dagarna...haha...men det bara är så...fokus på annat. Nice.

Min blogg är en dagbok för mig och till er som tycker det är av intresse att följa mig...framförallt vill jag att andra i liknande situation ska kunna få råd, stöd och kanske hjälp av mitt öde, mina erfarenheter. Bloggen hjälper mig att gå vidare, komma ihåg, skriva av mig...det är också ett sätt att ha en uppgift i min vardag.

Igår var det 14 veckor sedan den stora operationen...13 veckor sedan akutoperationen...det är ju 3,5 månad sedan...tiden går fort. Jag har svårt att känna tid...glömmer så fort...förtränger. Min känsla idag är att jag är frisk om jag jämför med hur jag var då...fast jag är ju sjuk på ett annat sätt...vad är relativt...vem bestämmer...inte nån läkare i alla fall....vill inte...de har bestämt tillräckligt...jag vill leva!

Känns så oerhört tjatigt att behöva intala sig själv att man lever...det behöver man inte som frisk...då är det en självklarhet...tar många som en rättighet...hur kan man leva vidare som sjuk fast lite friskare...jag trivs trots allt...vad har jag för val?!

Känner en oerhörd tacksamhet till det team i Uppsala som genomförde operationen och som lyckades..tänk om jag hade lyssnat till CSK och varit nöjd...inte vågat satsa...haha härregud....ni som känner mig vet lika väl som jag att jag givetvis hade satsat...aldrig gett mig...alltid All in...kan ju gå bra vet du!!!

Vissa stunder känner jag mig fri...andra i ett fängelse...att känna lycka ger mersmak...att känna meningsfullhet skapar livsglädje...det gäller att välja hur tiden ska levas för att nå syftet precis här och nu...













   

Argheten kommer i förtid...

Vilken dretnatt...somnade vid femtiden då jag hade så ont på huden...kring mitt hallon... fan jävla dret...det är 3 veckor sen jag fick cellgift och det är jobbigt nu...hur kommer det att bli till veckan när jag får det igen...?! Kommer jag att få ännu värre besvär...troligen. Ringde stomiterapeuten. Hon skulle fixa nåt att lägga på huden som jag ska hämta i morgon...inge vidare när det svider som eld...

Nu börjar min arghet som troligen beror på mina nerver som ligger mer på utsidan då jag vet att det snart är dags för behandling igen... en sån ångest...nu när jag mår så bra... i kroppen...styrkan verkar återkomma och jag känner att jag faktiskt har mer ork än förra veckan. Kan gå i trappor och känna styrkan i mina ben...jag har fått några muskler...Ångest att tänka på att om en vecka har giftet fått tillträde till min kropp igen och påbörjar sin match att bryta ner mig igen...fan vilken jävla strid som aldrig verkar ta slut...men jag ger aldrig upp...


Det är lite trist att ta på sig ångesten i förtid när mitt måtto har varit att inte ta ut nåt i förväg...jag kunde tidigare låta det jobbiga vänta och istället NJUTA här och nu....denna vecka som jag kan va lite piggare och försöka leva som folk... varför kommer ångesten tidigare och tidigare inför varje gång...varför stjäl den mer av min friska tid...varför tillåter jag detta?! Ryck upp dig nu för helvete!
 
Dagen idag var otroligt varm och skön...blev en tur till stugan..tog stövlarna på och spolade av bilen... slappade i skuggan med en bra bok...åkte på eftermiddagen ut på sjön...vackert. På kvällen blev det mat och mys på min altan...vi tog fram kortleken...vissa vinner jämt...andra har mindre tur...detta med regler måste jag ta reda på...men visst är det trevligt när gästerna vinner...så att de hälsar på igen...
 
                                                        

                                                  
                                                           

Solen tränger igenom molnen...

Linda fick en fin bild..

 
I morgon är det dags för en tur till jobbet....om jag orkar....men det är alltid kul att hälsa på. Vi ska se på budget och räkna lite. Min favorit syssla...då blir jag pigg vet du...
 

Pelle sover nu i sin nya säng...sov gott!

Varm dag...höll mig i skuggan...mor och jag putsade fönstren på stugan...tur de inte är många eller stora för det är inte litte trist.. glad att jag orkade...lite i alla fall. Mor tyckte jag kunde hålla henne sällskap men jag hade inte mage att låta henne putsa allt själv...

Idag är det första dagen sedan 3 november 2010 som jag inte tar några morfin preparat och det har gått jättebra. Vanligtvis vaknar jag på morgonen med smärta i magen...borde ha haft känning efter igår, golfandet, men kände ingenting...tog ett par Panodil istället, min magmedicin och vitaminer. Tänk vad skönt för mig!! Det känns inte som att jag behöver värktabletter just nu...ska trappa ner på dem helt tror jag.

Agneta från jobbet kom idag för de skulle ta bort hennes söta, kära katt Pelle..16 år...vi skulle spela golf så att hon fick nåt annat att tänka på...ville inte va hemma när veterinären skulle komma och ge honom sprutan... usch vad svårt och ledsamt...men en sak är fint att vi kan ge våra djur ett värdigt slut att somna in så att de inte behöver lida i onödan..hon fick ett mess där det stod "nu sover Pelle i sin nya säng" så sorgligt och vackert på samma gång...han skulle vila bland de andra...i närheten...blev så ledsen...jag sa att hon får lägga blommor vid hans sista vila...Pelle sov gott.

Vi talade om hur det är här att vi låter våra djur få ett värdigare slut än oss själva. Tänk att djuren inte ska behöva lida...medans människan SKA lida intill det sista andetaget. Mycket märkligt att vi inte kan få välja...den dagen vi inväntar sista vilan...vilket slutar med att vi svälter ihjäl...då vi inte äter och droppet kopplas bort...vi blir narkomaner...de sprutar så mycket morfin för att vi inte ska känna smärta.. jaha det är min största rädsla att bli liggande och inte bli smärtlindrad fullt ut...du vet att när man går på narkotika en längre tid blir man mer och mer van eländet och tål mer och mer...till slut kan de inte ge en mer och vad får man då?! Usch det vill inte jag...tur att vi kan ta oss till Schweiz...där kan man få sista sprutan...privat klinik.