Första dagen för i år som jag och brodern gick 4 hål på Kingselvikens golfbana för att testa trycket. Jo vad ska jag säga...än är det inte kört för den flecka. Svingen är inte så snygg, men det va den inte förra sommaren heller förmodlingen, men det fick bli halvsvingar och det gick rakt! Träffade varje gång faktiskt, utom nån men de gills inte!
Jag tror att det fortffarande finns en liten chans att komma i form tills femdagars. Det svåra kommer att bli att orka hålla kroppen upprätt i mer än 6 timmar. Blev sliten i ryggen och i dag är det träningsvärk..ingen smärta, smärta utan muskelvärk....fatta va gött. Kul var det med. I morgon ska göbben dra runt mig så får vi se hur det går med att slå varannan boll. Fick intyget om golfbil idag med posten, blir bra det.
Är inte speciellt dålig idag heller...vaknade vid 4 med ont i magen men det är väl av cellgifterna. Hade en skön dröm..idag måste man ta till sin fantasi eftersom det inte händer så mycket i livet så att vakna med en skön dröm ger mig ett leende på läpparna och jag myser. Det händer ofta faktiskt. Jag minns att jag flyttade till stugan fast den var större än mina 20 kvadrat och så var vi ute på ett skepp och seglade i Djupvika, där är inte så stort men det gick =)
Enda gången jag seglat skepp var 1995 när bästa Linda och godhjärtade Jenny och jag var 14 dagar på Kos, Grekland. Att vi överlevde den resan utan allvarligare skador!! Men kul hade vi och lyckades få fart på ett helt turistskepp. Kapten bjöd på drinkar och jag fick styra på hemvägen. De tog väl med bortåt 70 personer men vi fick sitta hos kapten typ 55 år..hmm undrar varför?! som vi såg ut... går inte närmare in på detta men vi använder inte samma bikinis i år... Detta va Kos, inte drömmen, vill undvika förvirring.
Pratade med några på jobbet idag och ska resa dit under veckan. På onsdag blir det om inget händer. Hade missat semestern som börjar en vecka tidigare än vad jag trodde. Saknar dem så...tänk att jobbet betyder så mycket. Hoppas kunna jobba igen under hösten september, oktober om det inte tillstöter något.
Men jag orkade väl inte hölle tyst utan hjärnan gick igång som ett reaplan direkt...ja men gör si och så..uj vad trötte de ska va på mig...som aldrig kan låta nåt va ifred. Men jag trivs ju, jag är sån...måste få härje och ställe till det..tror de gillert ;)
Tror jag ska kôste på mig en gôttpôse...får ta en tur till the godishuset. Det bli 1:a på rektigt länge.
13 juni 2011
12 juni 2011
Söndag och sol..........
Ska visst hålla mig från solen...hm gick inge vidare utan jag drog till samlingen på em där de redan pressade sen tidig morgon. Det roliga är att där ligger dessa, Ingemi, Ulli o L8 precis på samma sätt och ställe som för över 20 år sen. Man behöver inte ens ringa utan är det sol...då ligger de där!
Söndagar är bästa dagen för att bli uppspelt och glad...finns inte en gång det är trist....vi kan hitta på samtalsämne och vi tröttnar aldrig!
Jag ska inte sola då min hud blir skör och jag kan få pigmentfläckar. Men tänk att för första gången i hela mitt liv behöver jag inte jobba för att bli brun.... gött! Men vem bryr sig, vad spelar det för roll...
Åse-Kristin och jag tog en promenad på aftaskvällinga över Sågudden till torget och där träffade vi "FiskarSven" som gav mig Guds och sin välsignelse, han skulle be för mig...så rar...han älskar människor, fred på jorden och att hjälpa andra. Han sa att det finns en ängel som man inte ser och denna ger sitt beskydd. Själv hade han upplevt detta fem gånger men nu var det min tur. Sen älskade han Åse-Kristin men henne skulle vi inte tala om nu för hon är ju frisk....vi fick en liten predikan om Jesus, Guds son.. han kunde gå på vattnet. Sen hade han tagit nattvarden idag...han lever så!
Dagen har gått över förväntan och jag har varit i farten lite längre. Har inte haft ont...sen i morse.
Skönt. Vill orka. Vill va med, är trött på att stå utanför!
Söndagar är bästa dagen för att bli uppspelt och glad...finns inte en gång det är trist....vi kan hitta på samtalsämne och vi tröttnar aldrig!
Jag ska inte sola då min hud blir skör och jag kan få pigmentfläckar. Men tänk att för första gången i hela mitt liv behöver jag inte jobba för att bli brun.... gött! Men vem bryr sig, vad spelar det för roll...
Åse-Kristin och jag tog en promenad på aftaskvällinga över Sågudden till torget och där träffade vi "FiskarSven" som gav mig Guds och sin välsignelse, han skulle be för mig...så rar...han älskar människor, fred på jorden och att hjälpa andra. Han sa att det finns en ängel som man inte ser och denna ger sitt beskydd. Själv hade han upplevt detta fem gånger men nu var det min tur. Sen älskade han Åse-Kristin men henne skulle vi inte tala om nu för hon är ju frisk....vi fick en liten predikan om Jesus, Guds son.. han kunde gå på vattnet. Sen hade han tagit nattvarden idag...han lever så!
Dagen har gått över förväntan och jag har varit i farten lite längre. Har inte haft ont...sen i morse.
Skönt. Vill orka. Vill va med, är trött på att stå utanför!
12 juni 2011
En tidig morgon, tog mina mediciner men lyckades inte somna om. Vaknade med smärta i magen vid 5-tiden vilket jag inte har gjort på ett tag! Beror det på behandlingen tro.. jag gick upp klockan sju, 48 kg. Men va fan... jag som åt frukost, fika, lunch, middag, fika och avslutade med en kokt kôrv på OKQ8 vid 21:00 men den va go. Ja det är möe engergi som behövs denna vecka eftersom kriget i kroppen är i full gång.
Igår va jag en sväng hos mor och Åke. Han hade kameran med så det skulle fotas... som tur var hade jag satt på mig öga igen och nu är det 5:e gången jag har mascara på sedan i november. Gött att ögonfransarna växt ut..en ser liksom mer ut som en frisk människa och kan lura dreten, cancern alltså, att än har jag inte gett upp eller lägger för möe energi på han. Du vet att det är en han...?!.
Ja en del kort blev riktigt bra så jag skulle få dem på mailen. Ja nu har ni kort å sätte fram på kista min när jag dör....det va inte så kul tyckte mor..men en måste ju va om sig och kring sig. Jaja sån är jag.
Go morgon!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Morgonens låt får bli Hellsongs Heaven can wait
Igår va jag en sväng hos mor och Åke. Han hade kameran med så det skulle fotas... som tur var hade jag satt på mig öga igen och nu är det 5:e gången jag har mascara på sedan i november. Gött att ögonfransarna växt ut..en ser liksom mer ut som en frisk människa och kan lura dreten, cancern alltså, att än har jag inte gett upp eller lägger för möe energi på han. Du vet att det är en han...?!.
Ja en del kort blev riktigt bra så jag skulle få dem på mailen. Ja nu har ni kort å sätte fram på kista min när jag dör....det va inte så kul tyckte mor..men en måste ju va om sig och kring sig. Jaja sån är jag.
Go morgon!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Morgonens låt får bli Hellsongs Heaven can wait
11 juni 2011
11 juni 2011
Mår som jag ska med trötthet och illamående men hungrig!! Går ner och möter en kamrat på stan. Fika på Sunday och till slut är vi samlade, kul. Alltid lika kul att ses. Har inte varit där på länge. Jag kämpar med att hålla ut. Gör ont i ryggen, blir trött, sliten. Orkar inte vara uppe så långa stunder i taget men nu måste jag börja pressa kroppen mer för att komma i form. Kan inte ligga inne längre och vänta...vänta på vaddå? Nu ska livet levas igen men jag har inte riktigt bestämt hur.....
Känner inte av cellgifterna än men eländet brukar starta efter två dagar, det blir i morgon! Går nog bra hoppas jag. Va en sväng i stugan men kändes kallt, inge kul å bo där än... väntar på värmen.
I Sthlm idag på morgonpromenaden mötte kloka Jenny en man. Hon ser hans läppar röra sig och tar av sig sina hörlurar, behöver han hjälp?. Mannen frågar o han får ge henne en dikt...han är 91 år och klarar sig utan tabletter. Han läser ett stycke ur minnet och vill att hon ska minnas detsamma för att läsa dessa rader med honom när tiden är inne..därefter börjar han... Hela dagen kommer Jenny att minnas denna stund om en okänd äldre man ville dela sin dikt med henne...sött
Känner inte av cellgifterna än men eländet brukar starta efter två dagar, det blir i morgon! Går nog bra hoppas jag. Va en sväng i stugan men kändes kallt, inge kul å bo där än... väntar på värmen.
I Sthlm idag på morgonpromenaden mötte kloka Jenny en man. Hon ser hans läppar röra sig och tar av sig sina hörlurar, behöver han hjälp?. Mannen frågar o han får ge henne en dikt...han är 91 år och klarar sig utan tabletter. Han läser ett stycke ur minnet och vill att hon ska minnas detsamma för att läsa dessa rader med honom när tiden är inne..därefter börjar han... Hela dagen kommer Jenny att minnas denna stund om en okänd äldre man ville dela sin dikt med henne...sött
10 juni 2011
Blickar bakåt..
Kortison - läkemedelsuppfinnarsen gåva till sjukligheten...tyvärr har jag svårt att få rätt dos. Det används endast i samband med cellgiftsbehandlingen för att må bättre, få bättre matlust och ha en bättre tillvaro för stunden. Baksidan av myntet är att vid för hög dos blir jag speedad och svårighet att sova....vilket min kropp är i stort behov av med tanke på det krig som just nu pågår. Somnade efter 4.00 och vaknade 7:45. Det värker i kroppen som skriker efter sömn och vila.
Annars känner jag bara ont i huvudet och illamående än så länge och det tar jag läkemedel mot.
Blickar bakåt i mitt liv
När vi cyklade hem från skolan i 5:an och 6:an hade vi alltid så mycket att prata om jag och bästa Linda. Fadern säger att vi kunde stå i minst 1,5 timme utanför hos mig, Linda bodde 200 meter från mig, för att sedan ringa upp på telefon för ytterligare minst 1 timme. Hur kunde ni ha så mycket att prata om när ni har varit tillsammans hela dagen?! Vi pratar i timmar i telefon nu med....
Studenten ja det är längesen men så sa Åse-Kristin igår att vi gick ur 9:an för 20 år sen, nej sa ja men visst 1991 det är ju 20 år sen... ja! Å jag som inte är äldre än 22...hmm ja fast detta halvåret har gett mig några extra år på nacken så nu känns det som jag är 42... känner mig så kluven...ung i sinnet men fast i en gammal kropp. Lever som en pensionär...vad är det för liv att inte orka eller klara av sånt man vill göra... men jag önskar och hoppas att det bara blir bättre. Jag vill få dessa cellgifter och sen få ett liv så likt mitt tidigare som möjligt. Hoppet kom till mig igår efter att ha varit på en osynlig väg en tid...men äntligen fann vi varann igen.
En del av mina klasskamrater från 9:an har inte jag sett sedan den dagen vi slutade! Ingen har tagit tag i den fest vi skulle ha den 9/5 1995 el jag minns inte vilket år den skulle va! Märkligt att träffa folk varje dag i 10 år och sen är det som att en del aldrig har funnits...säkert även jag för dom...
Sen började vi gymnasiet och i Arvika finns ett riktigt gymnasium och ett på låtsas. Själv sökte jag teknisk för jag hade en dröm om att bli ljudtekniker men så ändrade jag mig genom att jag upplevde detta så dumt, jag sökte vård och omsorg istället. Hade svårt för att en yrkesskola skulle va sämre och kunde inte förstå hur man redan där började särskilja på människorna. De små vuxna, ungdomarnas start in i livet....Skolorna kunde tex inte ha samma avslutningsfest då den riktiga skolan hade gamla traditioner och vi med yrkesinriktning tog ju ingen "riktig studentexamen"?! Men vad jag minns var jag en av de få som gick vidare direkt till universitetet.
Flyttade till Örebro 19 år.......träffade Emma från Åkersberga som ringde en em och frågade vad jag gjorde. -Jag har jämt dusche ra sa jag...vaddå har du duschat hela tiden då?, säger hon. Jämt kan betyda precis men det va visst här hemma det...
Nu börjar dra ihop sig till midsommar och semester. Har tänkt resa till Ackis då jag lovade det i ett mycket drogat tillstånd och givetvis för att jag själv vill men måste ringa Ilvars Silim så att han har tid med mig. Även till jobbet för att träffa mina kära medarbetare innan de tar semester men jag har sjukgymnastik må, ons, fredag på em så det är svårt att hinna till deras arbetsplatsträffar eftersom de ligger på må och onsdag, då är de alla samlade! Ska försöka men fast man är ledig så är det fullt upp med allt. Fattar inte hur jag hann med mitt liv innan sjukdomen?!
Lotta kom med lunch och det va gott, blev lite piggare...annars blir det en dryg dag idag.
Annars känner jag bara ont i huvudet och illamående än så länge och det tar jag läkemedel mot.
Blickar bakåt i mitt liv
När vi cyklade hem från skolan i 5:an och 6:an hade vi alltid så mycket att prata om jag och bästa Linda. Fadern säger att vi kunde stå i minst 1,5 timme utanför hos mig, Linda bodde 200 meter från mig, för att sedan ringa upp på telefon för ytterligare minst 1 timme. Hur kunde ni ha så mycket att prata om när ni har varit tillsammans hela dagen?! Vi pratar i timmar i telefon nu med....
Studenten ja det är längesen men så sa Åse-Kristin igår att vi gick ur 9:an för 20 år sen, nej sa ja men visst 1991 det är ju 20 år sen... ja! Å jag som inte är äldre än 22...hmm ja fast detta halvåret har gett mig några extra år på nacken så nu känns det som jag är 42... känner mig så kluven...ung i sinnet men fast i en gammal kropp. Lever som en pensionär...vad är det för liv att inte orka eller klara av sånt man vill göra... men jag önskar och hoppas att det bara blir bättre. Jag vill få dessa cellgifter och sen få ett liv så likt mitt tidigare som möjligt. Hoppet kom till mig igår efter att ha varit på en osynlig väg en tid...men äntligen fann vi varann igen.
En del av mina klasskamrater från 9:an har inte jag sett sedan den dagen vi slutade! Ingen har tagit tag i den fest vi skulle ha den 9/5 1995 el jag minns inte vilket år den skulle va! Märkligt att träffa folk varje dag i 10 år och sen är det som att en del aldrig har funnits...säkert även jag för dom...
Sen började vi gymnasiet och i Arvika finns ett riktigt gymnasium och ett på låtsas. Själv sökte jag teknisk för jag hade en dröm om att bli ljudtekniker men så ändrade jag mig genom att jag upplevde detta så dumt, jag sökte vård och omsorg istället. Hade svårt för att en yrkesskola skulle va sämre och kunde inte förstå hur man redan där började särskilja på människorna. De små vuxna, ungdomarnas start in i livet....Skolorna kunde tex inte ha samma avslutningsfest då den riktiga skolan hade gamla traditioner och vi med yrkesinriktning tog ju ingen "riktig studentexamen"?! Men vad jag minns var jag en av de få som gick vidare direkt till universitetet.
Flyttade till Örebro 19 år.......träffade Emma från Åkersberga som ringde en em och frågade vad jag gjorde. -Jag har jämt dusche ra sa jag...vaddå har du duschat hela tiden då?, säger hon. Jämt kan betyda precis men det va visst här hemma det...
Nu börjar dra ihop sig till midsommar och semester. Har tänkt resa till Ackis då jag lovade det i ett mycket drogat tillstånd och givetvis för att jag själv vill men måste ringa Ilvars Silim så att han har tid med mig. Även till jobbet för att träffa mina kära medarbetare innan de tar semester men jag har sjukgymnastik må, ons, fredag på em så det är svårt att hinna till deras arbetsplatsträffar eftersom de ligger på må och onsdag, då är de alla samlade! Ska försöka men fast man är ledig så är det fullt upp med allt. Fattar inte hur jag hann med mitt liv innan sjukdomen?!
Lotta kom med lunch och det va gott, blev lite piggare...annars blir det en dryg dag idag.
09 juni 2011
ÄNTLIGEN
Vilken natt...somnade i soffan vid 2, gick till härligheten och vaknade 4:45, ont i halsen....har jag inte ändå feber...hmm då vill de nog inte ge mig cellgift... Hade grus i öga och hämtade termometern och satt mig på sängkanten. Jävla vallning...kändes som minst 39 grader...tar loss tempgrejen som hade klibbat fast under arma 35,8?? Men va fan...satt och klippte i öga och bestämde mig för att krypa ner igen.
6:45 larmar Pink med Mr President.....trallala min myslåt, träningslåt...så bra. Tar snabbt tabletter, en kravmärktbanan (när man får cancer så blir krav mer intressant och E-produkter bojkottas så gott det går) och en näringsdryck..ligger kvar...jo ont i allafall...ska va på CSK kl 9:00 måste åka senast 8:00, måste ringa men de kommer inte före 7:30. Jo då syster cytostatika menar att jag är välkommen i alla fall och kan tala med behandlingsläkaren. Snabb dusch, fixa mig och hämta göbben som agerar chaufför.
9:00 sitter i korridoren...strax kommer behandlingsläkaren och leder in mig. Nu, nu kommer domen som jag så många gånger fått höra.. när jag satt här 4 april erbjöd kirurgen palliativ vård.. nu 2 månader senare:
Jag kan inte mer än säga att dina prover är mer än bra..det är helt otroligt...du har förbättrat alla dina värden..det är över förväntan...men hur, frågar jag -Till stor del är det din vilja som har gjort det här Sofia. Helt jättebra faktiskt men du måste berätta hur du faktiskt mår..... Äntligen....min behandlingsläkare är allt den bästa.
Hb ligger på 130, trombocyter har minskat med 800 och är nära ett normalvärde, min lever har varit mycket påverkad men mår mycket bättre idag. Mitt ca 125 värde 121, för 3 veckor sen var det 428 (ska ligga under 35 men när min cancer upptäcktes var värdet 3579 och efter operationen 200).
Fatta vad jag är glad en torsdag! Det va vi även för 17 år sedan när vi tog studenten...äntligen ett litet besked som verkar lovande... så trivsamt...känns som jag har vänt liemannen ryggen, känner inte alls hans flås i nacken....har ett försprång, gött!
Vi diskuterade behandling och den kunde jag få idag ändå...och det gick ju lättare med så goa nyheter. Det är inte vanligt att tappa håret! Okej....jaha då behöver jag inte krångla med kylmössa.
Kvinnan i sängen bredvid använde kylmössa och sa att det inte alls va så hemskt mer än de första 5-10 minuterna, hon tyckte det va skönt...Hon hade äggstockscancer som upptäcktes i mars, blev opererad och fick nu sista cellgiftsbehandlingen....jag - avundsjuk nej, nej. Glad för henne! Hon hade ingen spridning men fick cellgift ifallatt. Mycket trevlig och hon hade upplevt lite samma sak...att hon fick stå på sig, ifrågasätta och ställa krav...tex kylmössan som de tyckte va onödigt....fattar inte.
Jag undrade över Avastin i kombination till Caelyx vilket var Uppsalas planering och hur blev det endast Caelyx? Då kom det att det inte är lanserat på marknaden och resultaten är inte utvärderade etc men Uppsala kunde starta en studie för mig..sa jag. Om nu Avastin hade funnits på marknaden för äggstockscancer, hade du då föreslagit den i mitt fall. Nej.
Vi fortsatte diskussionen om hur kommer de att se resultat på behandlingen med ct röntgen osv... Vi kommer att gå på ca 125 men inte förrän efter 4-5 behandlingar då det är en sen effekt av Caelyx. Som har sin en speciella uppbyggnad och som gör att det stannar längre tid i kroppen och bryter ner cellerna kontinuerligt under längre tid. Då blir inte heller biverkningarna så svåra.
Sjukgymnastik var okej i måttliga mängder och utifrån hur jag mår. Jag ska inte vistas i solen...jaha hur ska det gå?! En liten tansprayning kanske, kloka Jenny skulle joina i så fall.
Givetvis skulle hon skriva ut ett intyg så att jag får använda golfbil i sommar..hon spelar själv. Inspirerade henne att kolla in 5 dagars på nätet, partävlingen....Kul. Fick ny medicin, B-vitamin, som ska förebygga hudpåverkan och är bra för naglar och hår. Sen ska jag fortsätta nedtrappning med morfin men sakta 5 mg/vecka... ja vi får se hur det blir med den saken...jag minskade ju 15 mg på ett par dagar... Hon tyckte att jag ska unna mig att inte ha ont. Får se hur jag har tid..
Min rumskamrat jobbade med hälsokostpreparat och intalade mig vikten med vitaminer och mineraler. Hennes väninna med bröstcancer hade otroliga värden i samband med sin cellgiftsbehandling tack vare bra mat och dryck. Gick direkt och köpte Acaijuice med massor med bra vitaminer i. En halv dl/före frukost. Hon förordade Gojibär och dem kan man lägga i varmt te så blir de som russin sa hon.
Ja detta va min dag och nästa behandling sker om 4 veckor drygt, 12 juli. Tänk om det kunde vända, jag säger då ÄNTLIGEN.
6:45 larmar Pink med Mr President.....trallala min myslåt, träningslåt...så bra. Tar snabbt tabletter, en kravmärktbanan (när man får cancer så blir krav mer intressant och E-produkter bojkottas så gott det går) och en näringsdryck..ligger kvar...jo ont i allafall...ska va på CSK kl 9:00 måste åka senast 8:00, måste ringa men de kommer inte före 7:30. Jo då syster cytostatika menar att jag är välkommen i alla fall och kan tala med behandlingsläkaren. Snabb dusch, fixa mig och hämta göbben som agerar chaufför.
9:00 sitter i korridoren...strax kommer behandlingsläkaren och leder in mig. Nu, nu kommer domen som jag så många gånger fått höra.. när jag satt här 4 april erbjöd kirurgen palliativ vård.. nu 2 månader senare:
Jag kan inte mer än säga att dina prover är mer än bra..det är helt otroligt...du har förbättrat alla dina värden..det är över förväntan...men hur, frågar jag -Till stor del är det din vilja som har gjort det här Sofia. Helt jättebra faktiskt men du måste berätta hur du faktiskt mår..... Äntligen....min behandlingsläkare är allt den bästa.
Hb ligger på 130, trombocyter har minskat med 800 och är nära ett normalvärde, min lever har varit mycket påverkad men mår mycket bättre idag. Mitt ca 125 värde 121, för 3 veckor sen var det 428 (ska ligga under 35 men när min cancer upptäcktes var värdet 3579 och efter operationen 200).
Fatta vad jag är glad en torsdag! Det va vi även för 17 år sedan när vi tog studenten...äntligen ett litet besked som verkar lovande... så trivsamt...känns som jag har vänt liemannen ryggen, känner inte alls hans flås i nacken....har ett försprång, gött!
Vi diskuterade behandling och den kunde jag få idag ändå...och det gick ju lättare med så goa nyheter. Det är inte vanligt att tappa håret! Okej....jaha då behöver jag inte krångla med kylmössa.
Kvinnan i sängen bredvid använde kylmössa och sa att det inte alls va så hemskt mer än de första 5-10 minuterna, hon tyckte det va skönt...Hon hade äggstockscancer som upptäcktes i mars, blev opererad och fick nu sista cellgiftsbehandlingen....jag - avundsjuk nej, nej. Glad för henne! Hon hade ingen spridning men fick cellgift ifallatt. Mycket trevlig och hon hade upplevt lite samma sak...att hon fick stå på sig, ifrågasätta och ställa krav...tex kylmössan som de tyckte va onödigt....fattar inte.
Jag undrade över Avastin i kombination till Caelyx vilket var Uppsalas planering och hur blev det endast Caelyx? Då kom det att det inte är lanserat på marknaden och resultaten är inte utvärderade etc men Uppsala kunde starta en studie för mig..sa jag. Om nu Avastin hade funnits på marknaden för äggstockscancer, hade du då föreslagit den i mitt fall. Nej.
Vi fortsatte diskussionen om hur kommer de att se resultat på behandlingen med ct röntgen osv... Vi kommer att gå på ca 125 men inte förrän efter 4-5 behandlingar då det är en sen effekt av Caelyx. Som har sin en speciella uppbyggnad och som gör att det stannar längre tid i kroppen och bryter ner cellerna kontinuerligt under längre tid. Då blir inte heller biverkningarna så svåra.
Sjukgymnastik var okej i måttliga mängder och utifrån hur jag mår. Jag ska inte vistas i solen...jaha hur ska det gå?! En liten tansprayning kanske, kloka Jenny skulle joina i så fall.
Givetvis skulle hon skriva ut ett intyg så att jag får använda golfbil i sommar..hon spelar själv. Inspirerade henne att kolla in 5 dagars på nätet, partävlingen....Kul. Fick ny medicin, B-vitamin, som ska förebygga hudpåverkan och är bra för naglar och hår. Sen ska jag fortsätta nedtrappning med morfin men sakta 5 mg/vecka... ja vi får se hur det blir med den saken...jag minskade ju 15 mg på ett par dagar... Hon tyckte att jag ska unna mig att inte ha ont. Får se hur jag har tid..
Min rumskamrat jobbade med hälsokostpreparat och intalade mig vikten med vitaminer och mineraler. Hennes väninna med bröstcancer hade otroliga värden i samband med sin cellgiftsbehandling tack vare bra mat och dryck. Gick direkt och köpte Acaijuice med massor med bra vitaminer i. En halv dl/före frukost. Hon förordade Gojibär och dem kan man lägga i varmt te så blir de som russin sa hon.
Ja detta va min dag och nästa behandling sker om 4 veckor drygt, 12 juli. Tänk om det kunde vända, jag säger då ÄNTLIGEN.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)