Första natten med smärtpump....ljuvligt.. första natten som jag har sovit sen jag vet inte när. Igår kväll kommer ssk in och säger att de ska flytta mig till en 2 sal! Aldrig sa jag...jag har inte fått sova en hel natt med rätt smärtlindring.. hur fan tänker dem. Jo jag var visst piggast!
Jiiiises Längtar tillbaka till Uppsala. Hade tur så läkaren fick in personen på en annan avdelning istället eftersom det är fullt. Vi kan inte ligga skavfötters väl! Jag orkade inte hålla truten utan sa flera ggr att Ni hade ju så bråttom att få hem mig.. bättre om ni hade låtit mig legat kvar i Uppsala.
21 maj 2011
20 maj 2011
9 maj 2011
Vem ringer.... jo dr Silim från Uppsala... jag saknar dem! Han frågar hur det går, om jag har börjat äta, smärtlindring osv Han tror att det kommer att gå bra om de får ordning på febern. Han vill att läkaren i Karlstad gärna får ringa honom så det meddelar jag dem....ingen ringde honom...
Jag berättar att jag inte får lämna rummet pga eventuella mrsa baciller, han skrattar och säger att han ringer på fredag.
Jag berättar att jag inte får lämna rummet pga eventuella mrsa baciller, han skrattar och säger att han ringer på fredag.
6 maj 2011
Har haft feber varje morgon o kväll 38-39. Kroppen jobbar för högtryck. Får antibiotika i sprutor. Sjukgymnasten sa att den första operationen är som att springa Sthlm maraton för kroppen, och då har jag inte tränat för det innan!
CSK får sin vilja igenom och skickar en ambulans för att hämta mig idag kl 14:00. Uj jag vill inte dit. Jävla dret. Men jag har inget val utan är såpass pigg att jag ska klara en resa. Läkarna undrar vad det är för fel på dem i Karlstad som promt vill ha mig dit. De undrade om det är prestige!
När jag väl skulle åka kom hela avdelningen och tog adjö. De som skulle jobba kvällen kom in tidigare och de andra kramade mig och önskade mig lycka till. Så söta allihopa! Är så imponerad av de insatser som jag har fått i Uppsala och vilken personal som jag har mött. Alla har varit så vänliga, omtänksamma och haft insikt i vilken stor operation som jag har gått igenom.
Karin och Lena berättade att sista morgonen bråkade personalen om vem som skulle "ha" mig den dagen.. kul väl....
Kom till CSK på fredag em kl 17:30 och möttes av Kerstin och Peter...de skönaste på hela avdelningen så jag så himla glad i efterhand att det var just de två som jobbade helgen. Jag fick i alla fall ett eget rum med toa och dusch. Tyvärr började det krångla med smärtlindring så fort jag kom fram. Ketogan ges inte på CSK då det är så vanebildande och finns inte i basförrådet.... om man behöver det ska det beställas! Då drar dreten igång igen. Fy fan! Hela helgen utan bra smärtlindring... morfin fungerade inte,....
Söndag natt blir jag så dålig att de inte vet vad de ska göra med mig. 5 personer står kring sängen och jag säger att nu kryper jag ur skinnet. Jag skickas på en röntgen ct buk men den va okej. På måndagen kom smärtenheten och skulle ordna en smärtpomp men den blev ju inte klar förrän på tisdag... jag har mer än halva tiden på sjukhus legat med så svåra smärtor som jag inte trodde va möjligt. Jag har en sån tur jag......
CSK får sin vilja igenom och skickar en ambulans för att hämta mig idag kl 14:00. Uj jag vill inte dit. Jävla dret. Men jag har inget val utan är såpass pigg att jag ska klara en resa. Läkarna undrar vad det är för fel på dem i Karlstad som promt vill ha mig dit. De undrade om det är prestige!
När jag väl skulle åka kom hela avdelningen och tog adjö. De som skulle jobba kvällen kom in tidigare och de andra kramade mig och önskade mig lycka till. Så söta allihopa! Är så imponerad av de insatser som jag har fått i Uppsala och vilken personal som jag har mött. Alla har varit så vänliga, omtänksamma och haft insikt i vilken stor operation som jag har gått igenom.
Karin och Lena berättade att sista morgonen bråkade personalen om vem som skulle "ha" mig den dagen.. kul väl....
Kom till CSK på fredag em kl 17:30 och möttes av Kerstin och Peter...de skönaste på hela avdelningen så jag så himla glad i efterhand att det var just de två som jobbade helgen. Jag fick i alla fall ett eget rum med toa och dusch. Tyvärr började det krångla med smärtlindring så fort jag kom fram. Ketogan ges inte på CSK då det är så vanebildande och finns inte i basförrådet.... om man behöver det ska det beställas! Då drar dreten igång igen. Fy fan! Hela helgen utan bra smärtlindring... morfin fungerade inte,....
Söndag natt blir jag så dålig att de inte vet vad de ska göra med mig. 5 personer står kring sängen och jag säger att nu kryper jag ur skinnet. Jag skickas på en röntgen ct buk men den va okej. På måndagen kom smärtenheten och skulle ordna en smärtpomp men den blev ju inte klar förrän på tisdag... jag har mer än halva tiden på sjukhus legat med så svåra smärtor som jag inte trodde va möjligt. Jag har en sån tur jag......
1-2-3 maj 2011
På söndagen var det dags att ta bort smärtlindringen i ryggen....det slutade med att jag blev liggade i 3 dagar med smärtor som höll på att ta livet av mig. Vilken dret. Inget hjälpte förrän jag fick en Ketoganpump. På tisdagen minns jag att jag säger till mamma att nu är det som samet i magen istället för syra. Jag var så påverkad och det var så härligt för jag var äntligen smärtfri igen. Nätterna var ett helvete. Kunde inte sova, kräktes och hade ont till och från.
På tisdagen vid fem tiden drog det igång med röntgen på röntgen. De sprutade in kontrast i stomin för att se om det var läckage. Sen gjordes en Ct buk igen. De höll på till klockan var sju på kvällen och då står mina 2 kirurger, 1 stomiexpert och röntgenläkare bredvid mig och kollar plåtarna direkt..... Det är inte som i Arvika där plåtarna skickas till Barcelona för bedömning och så dröjer det minst 2-3 veckor innan ens läkare meddelar svaret... idioti.
Mina smärtor var befogade och tyvärr hade det skett ett läckage i buken...fatta. Hur kan det ske? Jag var första på 2 år med sprucken stomi på Akademiska! Jag har sån tur så att...är det verkligen meningen att jag ska överleva?! Fy fan när ska det vända???
Mitt i detta ringer CSK och vill skicka en ambulans som ska transportera mig till Karlstad....Mina älskade kirurger i Uppsala står på sig och låter mig ligga kvar. Jag står inte på benen och är så dålig....
Teamet bestämmer sig för att operera igen. Samma kväll! 22:30 är det dags igen. Operationen tog 1 timme där tog de bort hela tjocktarmen och ordnade en tunntarmsstomi istället. De satte den i samma hål som förra stomin för att slippa öppna mig på flera ställen... schysst måste jag säga. De hade kunnat ge mig 2 stomier, en på var sida och det är jag innerligt tacksam för att de inte gjorde....vilken dret det hade varit!
De passade på att sätta ett drän i magen och tappa lite vätska. Jag fick en ny sond! Den satt mycket bättre så jag behövde inte kräkas hela tiden.
Genom att de reopererade mig kommer det att ta mycket längre tid att återhämta sig.....kroppen är helt slut! Ärligt talat vet jag inte om jag klarar detta! Vill kasta mig ut ur fönstret.
På tisdagen vid fem tiden drog det igång med röntgen på röntgen. De sprutade in kontrast i stomin för att se om det var läckage. Sen gjordes en Ct buk igen. De höll på till klockan var sju på kvällen och då står mina 2 kirurger, 1 stomiexpert och röntgenläkare bredvid mig och kollar plåtarna direkt..... Det är inte som i Arvika där plåtarna skickas till Barcelona för bedömning och så dröjer det minst 2-3 veckor innan ens läkare meddelar svaret... idioti.
Mina smärtor var befogade och tyvärr hade det skett ett läckage i buken...fatta. Hur kan det ske? Jag var första på 2 år med sprucken stomi på Akademiska! Jag har sån tur så att...är det verkligen meningen att jag ska överleva?! Fy fan när ska det vända???
Mitt i detta ringer CSK och vill skicka en ambulans som ska transportera mig till Karlstad....Mina älskade kirurger i Uppsala står på sig och låter mig ligga kvar. Jag står inte på benen och är så dålig....
Teamet bestämmer sig för att operera igen. Samma kväll! 22:30 är det dags igen. Operationen tog 1 timme där tog de bort hela tjocktarmen och ordnade en tunntarmsstomi istället. De satte den i samma hål som förra stomin för att slippa öppna mig på flera ställen... schysst måste jag säga. De hade kunnat ge mig 2 stomier, en på var sida och det är jag innerligt tacksam för att de inte gjorde....vilken dret det hade varit!
De passade på att sätta ett drän i magen och tappa lite vätska. Jag fick en ny sond! Den satt mycket bättre så jag behövde inte kräkas hela tiden.
Genom att de reopererade mig kommer det att ta mycket längre tid att återhämta sig.....kroppen är helt slut! Ärligt talat vet jag inte om jag klarar detta! Vill kasta mig ut ur fönstret.
29-30 april 2011
Dagarna efter operation va innge vidare. Smärtor och besvär med kräkningar. Försökte äta el dricka men magen ville inte ta emot.
Sjukgymnasten var inne varje dag och fick mig att stå och gå. Den stackarn fick torka spyor.... och det va inte litte. Fy hur jag mådde men jag fixade mig själv varje morgon utan hjälp. Givetvis var nån med eftersom jag var så yr i bollen av alla läkemedel. Hade mycket ont och svåra smärtor. Fick extra Ketogan så fort jag bad om det. Hade jättebesvär med sonden som satt i näsan. Kräktes för att sonden retade i halsen. Man får en sond för att avlasta tarmarna och för att slippa kräkas men tyvärr kom det upp ur båda. Vi fick ta bort den och då blev det lite bättre.
Silim var inne flera ggr/dag och frågade hur det går. Han diskuterade smärtlindring och operation. Tänk att han kom in på sin lediga dag för att träffa mig.... det du vem skulle göra det?! Jo han för han bryr sig om att allt skule gå bra. Mys.
På lördagen var jag så pigg och glad att jag gick med gåbord själv. Skönt att det vänder... trodde jag!
Sjukgymnasten var inne varje dag och fick mig att stå och gå. Den stackarn fick torka spyor.... och det va inte litte. Fy hur jag mådde men jag fixade mig själv varje morgon utan hjälp. Givetvis var nån med eftersom jag var så yr i bollen av alla läkemedel. Hade mycket ont och svåra smärtor. Fick extra Ketogan så fort jag bad om det. Hade jättebesvär med sonden som satt i näsan. Kräktes för att sonden retade i halsen. Man får en sond för att avlasta tarmarna och för att slippa kräkas men tyvärr kom det upp ur båda. Vi fick ta bort den och då blev det lite bättre.
Silim var inne flera ggr/dag och frågade hur det går. Han diskuterade smärtlindring och operation. Tänk att han kom in på sin lediga dag för att träffa mig.... det du vem skulle göra det?! Jo han för han bryr sig om att allt skule gå bra. Mys.
På lördagen var jag så pigg och glad att jag gick med gåbord själv. Skönt att det vänder... trodde jag!
26-27-28 april 2011
Operationsdag
Det tog som planerat 8 timmar. Operationen lyckades och de fick bort allt som de planerat att ta bort. Livmoder, äggstockar, mjälten, 2 tredjedelar av tocktarmen, lite på diafragman och sen puts bakom lever till njuren. Hade tur att de inte behövde dela på min lever, den var bättre än vad de trodde. Skönt. De hade plockat bort över 100 metastaser på den lilla tjocktarmsstump som blev kvar, för hand. Vilka läkare.... att stå där å plocka... det sa jag til dem efteråt att jag fattar inte hur ni orkar hålla på med sånt här och skära i folk... de skrattade båda två och sa att det var deras jobb. Men för mig betydde det så mycket mer. Jag har aldrig kännt en sådan tacksamhet mot någon levande individ förut..Tyvärr blev det en tjocktarmsstomi.
Miste 3,5 liter blod under operationen så de gav mig en del. Hade tydligen dåligt blodvärde redan innan operation, 96 så de fyllde på med ytterligare två påsar någon dag efter operationen.
Första natten fick jag ligga på iva. Frös hela natten och det var så fruktansvärt. Vaknade varje timme och hade svåra smärtor. De fick inte till någon bra smärtlindring. Fy vilken natt, den vill jag slippa.
Dagen efter kom en sjukgymnast och en ssk som hjälpte mig upp så jag stod på benen och fick sitta i en fåtölj. Det du! Då kände jag mig så stolt. Vid 11-tidn kom min käre Silim och meddelade att allt har gått som planerat. Så söt han....det är så ja nästan blir kär igen =) Det märks att han bryr sig så mycket om sina gäster att det ska gå bra.
Därefter kom jag till uppvaket på kvinnokliniken och på 10 minuter var ja äntligen smärtfri....fatta att det skulle va så himla svårt. Klockan tre var jag påväg till avdelningen igen men tyvärr fick jag hög feber, 39, och va tvungen att ligga kvar till kl 18:00.
Mamma, Pappa o Anders kom på kvällen och det var gött att se dem. Jag var så omtöcknad och trött. Värk i hela kroppen.
Första natten på avd jobbade några underbara människor som frågar: finns det något som vi kan göra så att det blir lite bättre för dig? Massage på ryggen och nacken.... där stod de och kramade min ömma kropp och jag trodde jag var i himlen. Jag hade bedövning upp till över midjan och när man ligger på ett operationsbord 8 timmar plus natten efter blir man rätt öm i kroppen.
Vilka änglar som var så goa att massera min rygg och nacke.
Det tog som planerat 8 timmar. Operationen lyckades och de fick bort allt som de planerat att ta bort. Livmoder, äggstockar, mjälten, 2 tredjedelar av tocktarmen, lite på diafragman och sen puts bakom lever till njuren. Hade tur att de inte behövde dela på min lever, den var bättre än vad de trodde. Skönt. De hade plockat bort över 100 metastaser på den lilla tjocktarmsstump som blev kvar, för hand. Vilka läkare.... att stå där å plocka... det sa jag til dem efteråt att jag fattar inte hur ni orkar hålla på med sånt här och skära i folk... de skrattade båda två och sa att det var deras jobb. Men för mig betydde det så mycket mer. Jag har aldrig kännt en sådan tacksamhet mot någon levande individ förut..Tyvärr blev det en tjocktarmsstomi.
Miste 3,5 liter blod under operationen så de gav mig en del. Hade tydligen dåligt blodvärde redan innan operation, 96 så de fyllde på med ytterligare två påsar någon dag efter operationen.
Första natten fick jag ligga på iva. Frös hela natten och det var så fruktansvärt. Vaknade varje timme och hade svåra smärtor. De fick inte till någon bra smärtlindring. Fy vilken natt, den vill jag slippa.
Dagen efter kom en sjukgymnast och en ssk som hjälpte mig upp så jag stod på benen och fick sitta i en fåtölj. Det du! Då kände jag mig så stolt. Vid 11-tidn kom min käre Silim och meddelade att allt har gått som planerat. Så söt han....det är så ja nästan blir kär igen =) Det märks att han bryr sig så mycket om sina gäster att det ska gå bra.
Därefter kom jag till uppvaket på kvinnokliniken och på 10 minuter var ja äntligen smärtfri....fatta att det skulle va så himla svårt. Klockan tre var jag påväg till avdelningen igen men tyvärr fick jag hög feber, 39, och va tvungen att ligga kvar till kl 18:00.
Mamma, Pappa o Anders kom på kvällen och det var gött att se dem. Jag var så omtöcknad och trött. Värk i hela kroppen.
Första natten på avd jobbade några underbara människor som frågar: finns det något som vi kan göra så att det blir lite bättre för dig? Massage på ryggen och nacken.... där stod de och kramade min ömma kropp och jag trodde jag var i himlen. Jag hade bedövning upp till över midjan och när man ligger på ett operationsbord 8 timmar plus natten efter blir man rätt öm i kroppen.
Vilka änglar som var så goa att massera min rygg och nacke.
25 april 2011
Då var vi framme i ljuva Uppsala. Anders körde mig och solen sken hela vägen från Arvika. Mor och far hade egen bil. Hela familjen samlad. Jag är glad och pigg, inte ett dugg nervös. I efterhand förstår jag att jag inte hade insett vad jag skulle dit å göre för då hade jag inte varit så lugn.
Lämnade familjen utanför då det skulle bli för ledsamt att säga adjö. Tog väskan på axeln och hissen upp till våning 4. Lena möter mig och visar mig till mitt rum som ligger precis rakt fram från ingången. Rum 3. Det är dagen före då allt ska hända. Hoppas nu att de klarar att få bort allt.
Natten till operation sov jag som en stock och mådde prima. Dagen efter var det en tidig dusch och 7:50 rullades jag ner till operation. Mötte narkosen som skulle sätta bedövning i ryggen. Hon klarade det inte utan fick hjälp av en kollega. Sen var det go natt.
Lämnade familjen utanför då det skulle bli för ledsamt att säga adjö. Tog väskan på axeln och hissen upp till våning 4. Lena möter mig och visar mig till mitt rum som ligger precis rakt fram från ingången. Rum 3. Det är dagen före då allt ska hända. Hoppas nu att de klarar att få bort allt.
Natten till operation sov jag som en stock och mådde prima. Dagen efter var det en tidig dusch och 7:50 rullades jag ner till operation. Mötte narkosen som skulle sätta bedövning i ryggen. Hon klarade det inte utan fick hjälp av en kollega. Sen var det go natt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)