min ärtiga kollega Tina...

Ny arbetsvecka och det har varit tufft. Sliten och trött i kroppen. Känner även av det i huvudet. Men som du förstår så var detta det enda sättet min kropp kunde reagera när jag tydligen inte har förmågan att själv inse mina begränsningar. Kände i morse att jag var riktigt kry igen, nästan snart återställd! Eller jag kanske ska säga smärtfri men att det fortfarande gör ont när jag blir ansträngd. Kan inte skratta för det är döden i sidan bak.. härregud. Hugger som en kniv, ja det är inte lätt haha. 

Gjorde lite kortare dag igår. Idag skulle jag ha gått hem vid halv tre men kom inte in i bilen förrän efter fyra. Ja jag är så glad över att det kanske bara är kroppen min som är sliten. Ja denna vecka ska jag inte jobba mer än max 6 tim/dag.. ja vi får se om det går. Måste lyssna på min ärtiga kollega Tina som så klokt säger att jag kanske ska låta kroppen min jobba med det som hon ska.. invärtes.. det är där som det största jobbet är för tillfället... smart hon den där Tina.. borde lära av henne jag.  

I går kväll skulle jag ha varit med på travet med jobbet. Det var tjejkväll på Färjestad. Tror att jag gjorde rätt i att stanna inne hos den bästa. Blir kanske mindre trött och orkar med mig själv och andra bättre i slutet av veckan så vi kan hitta på nåt kul till helgen. Känner att det är dags nu. 

verkligheten i vitögat

Smärtan försvinner inte. Men är bättre sedan i torsdagskväll. Har börjat anpassa mig till den vedervärdiga smärta och begränsningen som sitter på ryggen. Hatar det mest av allt, att inte få vara fri och kunna göra det som jag vill. Blev ingen brädåkning idag trots prefekt väder.  

Utan smärtan var jag fri på mitt eget vis. Dit kom han inte åt mig. Jag klarade mig trots att det växte i min kropp. Med en väntan på att något ska ske. Jag är nog mest chockad över att symtomen som lyst med sin frånvaro gjorde intrång i min kropp lite väl fort. Han tog mig på sänga! Hade inte förberett mig på smärta och framförallt inte nu. Härregud. 

Det tog mig ett par dygn att känna efter och försöka lokalisera vad det kunde vara. Fortfarande inte riktigt överbevisad att det är annat än slitage. Att möta verkligheten i vitögat gång på gång utan att inse fakta verkar jämt stôlligt men jag vet inte hur jag bär mig åt. Härregud. Vill inte.

Ja det är som det är och nu får jag anpassa mig. Måste fungera. Men det är inte litte tufft när du tror att du hela tiden ska bli lite bättre, piggare.. när verkligheten är något helt annat. En mardröm. 

 

inga krav.. inga besvikelser..

min vilodag.. min sjukdag.. behöver ligga i soffa. Gött men trist att inte kunna orka leva som vanligt.. men det är väl vad denna dag är till för. Vila. Meningen är att jag trots min sjukdom ska finna en balans mellan jobb, fritid och välmående. Tror att det kommer ikapp nu och att jag måste vara varsam med min ork så jag inte blir däckad. Med en vilodag kanske jag kan fungera ganska bra på både jobb, sjukdom och fritid. Det är en livskvalitet att kunna delta.. i livet.

Så jag kan säga att jag lever för heltid med en vilodag! Om jag hade varit frisk hade jag ju jobbat alla vardagar liksom.. jag får vara mer än nöjd med denna fördelning.

Mår mycket bättre idag mot igår. Ska bli intressant att se hur jag mår i morgon. Har planerat att det blir en tur till en liten skidbacke om det inte är för kallt. Det är mitt mål i alla fall för den här helgen. Vore så kul. Då är mitt sista mål nått för 2011. Vilka mål som kommer 2012 har jag ännu inte satt. Distans. Lever för dagen. Träning för mig.. inga krav.. alltså inga besvikelser..    

smärta på en halv fjärdedel av min kropp

Fick tid för röntgen i mitten av februari. Väntar på den för att få ro. Känner en ny smärta på en halv fjärdedel av min kropp. Ryggen.. även lite fram på bröstkorgen.. senor.. muskler. Vad beror det på?! Känns inte som njurar eller lungor.. mer som muskler som sover. Dags att vakna. Har inte tränat.. Kroppen orkar troligen inte den belastning som jag utsätter hon för. Har jobbat flera dagar i rad och kroppen behöver troligen mer tid för återhämtning. Provar en vecka till annars måste jag ändra arbetstid.. vila en dag mitt i veckan som förut. 

Vid vila förvinner den...men återkommer om det är för lite... kanske! Men igår och idag känns det tungt. Gått på med smärta.. blir en topp.. trivs inte i min kropp. Känner inte riktigt vad det är men känner ingen rädsla. Än. Vill må bra.. vill inte leva såhär. Vill ju bara leva mitt liv ett litet tag till...utan krämpor.. 

 

 

min bröstkorg..

Känner av min bröstkorg. Smärtar...tror att det beror på ansträngning. Kan bli så när jag är sliten. Vägrar tro att det är symtom. Förra och denna vecka har blivit lite mycket jobb. Är med och ställer och styr. Älskar det. Det föder mig. Ger mig energi till att fortsätta. Utveckla och få till en framtid. Skapar lust. I mitt eget inre och jag trivs. Har för tillfället världens bästa arbete. Så kort tid och jag suger in varje sekund för att livnära mig.. länge. 

Åker mellan jobb och hemmet... mat.. lugn kväll.. sover.. jobb.  Ska jag börja heltid?! När är det dags.. jag vet inte. Men känner fortfarande fram emot ledig fredag. Min vilodag.. Behöver den fortfarande för att orka leva.. kanske nån vecka till. Väntar på röntgen.. hmm 

    

om sanningen ska fram

Idag är en mycket speciell dag för det är min mors födelsedag. Grattis mamma! Tycker att vi hade ett mycket trevligare födelsedagsfirande i år mot ifjol. Om sanningen ska fram så minns jag inte riktigt.. kalaset. Vintern från ifjol känns så främmande, långt bort.. vågar inte ta tankarna till mitt minne. En rädsla att de ska fastna i mitt inre... minnas det onda.. hemska.. som nu är accepterat. Rädslan att återigen fastna i det järngrepp som i dag hänger ganska löst kring min kropp. Vill inte... aldrig mer. 

Minns dagarna som vi gick på isen.. med solen som värmde mot våra kinder.. minusgraderna, länge. Minns peruken som jag köpte på nätet.. med långt syntethår.. som jag hade under min mössa för att inte frysa.. minns dagen då jag tvingades ut i skogen på promenad.. den första efter cellgift nr 1.. i snön.. mådde så illa att jag inte visste hur jag skulle överleva resan dit.. till promenaden.. Vill inte... aldrig mer.  

Modell för en dag... här kommer bilderna som jag lovade att lägga ut... 

nothing else matters..

Längtar och väntar med stor spänning på den sista delen i Viktoria Bergmans svaghet. Minns första delen som inköptes i Uppsala, när jag opererades i april härregud det är ju snart ett år sedan. Minns att jag tyckte att det var så länge att vänta ett år på sista delen.. men nu är den snart här. 

Det är en samling böcker som satt djupa spår i mitt inre bibliotek där handlingen är något av det bästa som jag någonsin har läst. Fängslande.. magiskt och outstanding. Finns inga ord. Gillar även Lars Keplers senaste, eldvittnet. Mycket bra läsning. Gillade den skarp. Läser gärna deckare och hemska självupplevda berättelser. Vet inte varför jag fastnar för sånt men de ger mig väl något. Känslomässigt.

Ser på tv om pingiskillen som fått en urinblåsecancer. USA har en behandlingsmetod som inte utförs i Sverige pga att den är på forskningsstadiet och så saknas det pengar. Forskningen är flyttad från Sverige till Kina! Den svenska professorn säger att de följer de lagar och regelvärk som finns och Socialstyrelsen kan inget göra. Att ta fram ett nytt läkemedel kostar omkring en halv miljard kronor. 

Killen erbjuds palliativ vård. Jag skulle inte vilja vara hans läkare. Vilka besked att lämna. Det är helt galet. Sverige är så sjukt att vi har kommit till det stadiet att här väljer vi vilka människor som får en chans till överleva och resten får acceptera. Se till att få "rätt" cancersort. Hur hemska får människor vara mot varandra?!  

Papperslappar med döda gubbar och gummor. Eftersom välden är knas känns det som om vi till slut kommer att förinta oss själva. Är det kanske dags för den omtalade domedagen.. 

När du blir sjuk finns ingen verklighet.. allt är förenligt med alla filmer som handlar om slutet.. kaoset. Det gäller bara att bli frisk. Nothing else matters....  

kvällens låt: Metallica 

kärlek i varje...

Tycker att lördagar är de dagar som är bäst. Det är då man kan göra precis vad man vill. Allt kan hända och idag känns det som det är en sån dag. Det snöar lite lätt, några minusgrader perfekt januariväder. Hade inte modern bjudit till kalas dag hade jag nog varit i en skidbacke nu. Men får se om vi kan komma iväg en tur snart. Så sugen.

Fick besök idag på förmiddagen av golf K som hade stickat vantar till mig. "Det är kärlek i varje maska" sa hon.. så fina. Precis sånna som jag önskat mig. Mina som mormor stickade är utslitna. Blev så glad. Nu kommer jag hålla mig varm. Tack K, de passade perfekt.

Den godhjärtade kom förbi och uttryckte tristess utan dess like. Tyckte att hon skulle åka hem och lägga sig i blöt. Kanske kan hon rycka upp sig. Hon ville hitta på nåt i kvällinga så vi får se vad som det kan vara. Så bra att hon äntligen har flyttat till stan, blir så mycket lättare att träffas. Härregud vi är så bekväma. Livet på landet är inget för oss. Nope. Never again.. Inte utanför rondellerna faktiskt. Där går gränsen. För besvärligt, för mörkt ujuj inget för den som vill ha ljus och liv omkring.

 

 
 

sååå sårbar

En slapparfredag.. en tur i solen, en present, nya ljus på badet. En skön dag tills jag blev törstig och fick i mig nåt som orsakade akut ont i magen.. skräcken kom så snabbt till mig och satt vid min sida i en hel timme. Kan inte förklara känslan av att vara sååå sårbar. Att inte veta vad som ska komma,  hur länge det håller i sig, när blir jag kry igen. Hela livet spolas förbi så snabbt. Att inta rollen som svag, dags för pina igen.. Men efter en stund så släppte det onda och lusten fyllde min kropp igen. Glad att det bara varade en stund och att livet återvände till det normala. Det är som en bergochdalbana fast inte lika kul.  

Har fått datorn lagad och vet du att hårddisken är räddad! Gött och bra.. alla kort fanns kvar. Borde kanske lägga över dem på en skiva. Tur jag inte hade köpt en ny.. dator alltså men ibland är det bra å va lat. I helgen ska det bli snö i byn och det ser jag fram emot. Borde ta och plocka fram brädan. Jämt få prova några åk. Får bli på söndag i så fall på nån närliggande backe.

I torsdags började säsong två av jordens bästa relationsserie DAG, givetvis på SVT eftersom jag inte är så förtjust i avbrott. Inte litte bra! En samtalsterapeut som lyssnar till par som har diverse problem och han har bara en lösning.. kan inte annat än att mysa och skratta högt åt underhållningen!

Igår hade min vän kocken lagt ut bilder från Thailand.. tyckte att hon skulle lägga sig i skuggan jag. Härregud om inte den kroppen brinner upp snart vet inte jag. Ujj så brun hon är. Inte bra detta. Hon leder ligan.. jämt gôrmôe. Vill å sola.

mirakel har hänt förr..

Nu har det lagt sig igen. Vardagen har åter tagit sin plats. Det gäller att hålla han på avstånd för att inte ätas upp och bli bestulen på kvalitetstid. Det är den tid som jag har kvar. Kvalitetstid har jag mycket av. Varje dag. Alltid. Skönt att återigen inta semester från han, cancern. Jag resonerar så för att det känns enklare. Att hela tiden skapa mål och delmål mellan röntgen, bedömning och svar. Etapper som gör det möjligt att återta makten över livet. Känns mäktigt.

Planerar för en vår utan cellgift och det känns så innerligt rätt. Att få flera månader att kunna göra vanliga saker utan att ta hänsyn. Skulle helst vilja göra en resa, igen. Vi har talat, funderat. Inte för långt men ändå dit det är skönt. Hmm vore så kul.

Min åkomma har medfört att jag har kommit till en ny fas. En väntan på symtom. Vet inte hur länge, vet inte hur de kommer att märkas. Kan tänka mig, hosta och smärta. Hoppas verkligen att det kommer att ta länge än. Är inte redo. Läkaren sa att "mirakel har hänt förr"... nej men nu får vi inte skena sa realisten jag då.. kände att jag tog hoppet från min doktor som så hjärtligt ville mig så väl.. till och med ge mig hopp om framtiden trots denna vedervärdiga sjukdom som inkräktar på mig och allt som är mitt.

Det värsta är att mina nära berövas sin tid beroende av mig, de ska ta hänsyn, de mår dåligt, de kan göra... ingenting... bara lider.. mer än mig!

Ta vara på dig och gör det som du vill innan något tar ifrån dig din frihet, lyxen som du ser som en självklarhet. På ett ögonblick kan allt bli till det som bara händer andra.

 

är det möjligt att kosta på mig en operation..

Jag frågade om det var möjligt att de kostade på mig en operation när läget är som det är för att lägga ner min stomi. Jo men det är klart att de gör om det går sa hon. Du ska höra med Uppsala som har rotat i din kropp om det är möjligt så gör man det om du vill. Jag minns att Ilvars sa att tidigast efter 15 månader skulle detta kunna bli aktuellt. Vilken dröm...

Ja det är något som jag är intresserad av att få hjälp med. Det är först nu efter en tid som jag känner mig bättre som jag upplever att det skulle underlätta i mitt liv om jag kunde bli lite som förut. Det vore så skönt att få sätta på mig ett par tajta jeans och byxor med en storlek som passar. Nu använder byxor som inte sitter åt eller klämmer eftersom det inte får skava eller göra ont. Bäst med klänning och det är inte min grej. 

Ja det är kanske det som är ett mål.. stomilös. Läste om Kjell som nu efter flera år med stomi äntligen har fått sin tillbaka in i kroppen. Det hade gått bra för han. Lycka. 

Hotellet i Maspalomas, Gran Canaria

Läkarbesök..

Idag är det dagen som jag väntat på. Som gjorde att jag inte sov mer än 3 timmar natten till måndag. Eftersom jag inte ägnar min cancer den tanke man kanske borde kommer tankarna till mig om natten i mina drömmar. Vaknade med drömmar som var vedervärdiga, jag var inlåst och kunde inte bestämma om min kropp. Att vakna av rädsla på detta sätt har jag inte gjort förut. Kunde inte somna om. Blir förbannad när omständigheterna stjäl min sömn, jag behöver den så väl.. det är den som gör att jag orkar.. fortsätta.. att leva.

Först till jobbet och hade tid på CSK 10:30. Hur mår du.. som jag ser ut.. ja det är ju strålande, är det sant! Hur var provet? Ja det har ökat.. jaha mycket? Till 575.. ujuju dret. Jag hade förberett mig på en ökning och start av behandling. Provet har ökat konstant sedan september då jag fick min senaste cellgiftsdos. Men jag var inte förberedd.. på så mycket. Från 199 till 575 på fem veckor.. inge bra. Men det som är super är att jag inte känner av det! Alltid något.

Jag sa till min läkare att "du ska veta att jag tycker det är bisarrt att du säger till mig att jag är så sjuk".. när jag inte känner av nån smärta, besvär eller annat som begränsar mitt liv. Ja och då ska du veta att jag känner likadant säger hon, söt.

Återigen är jag ett ovanligt fall där det är svårt och de vet inte riktigt vad de ska göra. Jag berättar att jag har ett så bra liv nu med att jag kan vara i farten och jobba och känner mig som vanligt. Det är helt overkligt att ingå i en behandling nu utan symtom. Ja säger hon.

Eller är det mig det är fel på?! Tränger jag bort mina besvär.. det gjorde jag ju sist?! Nej sa hon det kan gå lång tid innan man märker nåt. Men så säger hon: du vet Sofia att det är inte många som är som du.. själva sjukdomen är individuell och det gäller alla sjukdomar och som du har mött den har medfört att du har tagit dig hit som du är idag. Ja sa jag det kanske är sant men jag försöker inte att ta ut nåt i förskott utan vill leva här och nu.. för framtiden vet ingen något om. Inte heller den friska.

Jag har ett bra liv nu och jag orkar och vill. Mår bra och umgås med nära och kära. Sedan så är jag övertygad om att tack vare mitt arbete så har det hjälpt mig att komma tillbaka till livet. Är så tacksam att min chef lät mig få börja som jag gjort. För att få leva så normalt som möjligt är superviktigt för att återanpassa sig till samhället.

Jag lever med min sjukdom idag sa jag och så länge jag är symtomfri är jag frisk. Sedan finns det saker som jag kanske inte kan göra.. men frågan är om jag hade gjort dem om jag hade varit frisk.. Ja inte vet jag men..

Vi kom överens om att avvakta med behandling ytterligare en månad för att göra en ny CT buk, lunga då det är 3 månader sedan i början av februari. Frågan är om jag ens ska utsätta min kropp för cellgifter igen. Min kropp har genomgått en hård kamp och en behandling innebär nedbrytning av hela kroppen. Är det värt det?!

Läkaren berättar om studier som gjorts. Där en grupp har behandlats med cytostatika utifrån att läkaren fått tagit del av provsvar från CA 125. I den andra gruppen har läkaren fått behandlat utifrån symtom och inte tagit del av provsvaren från CA 125. Resultatet när det gäller överlevnad var lika i båda grupperna. Alltså kan man resonera om det är värt att genomgå behandling när det inte ger någon effekt. Bättre att se till hur patienten mår, göra röntgen och därifrån vidta åtgärder.

Ja härregud när min cyto syrra skulle ta njurprov (rutin inför CT röntgen för att få kontrastvätska) innan jag reste tillbaka till jobbet fick jag gå in i ett behandlingsrum. Där ligger en kvinna och får cellgift. Detta knarrande, pulserande ljud som dropp anordningen ger ifrån sig fick mig att vilja skjuta mig. Uj vilket öde, lidande, vill verkligen inte ligga där en gång till med att få dessa infusioner som inte ens ger nån garanti för ett liv efter behandlingen.. ni som själva har fått cellgift vet hur det låter och vet vad jag menar.. ja tackade min goda fe för att jag slipper.. åtminstone för minst 5-6 veckor till i alla fall. Låt semestern fortsätta!

stugan

Dagarna börjar bli ljusare och jag känner att våren är på väg. Inte litte gött det! Solen skiner i staden så vi passade på att gå en promenad för att skapa ordning i tankarna. Efter en helg som familjehem är jag nu åter i mina egna tankar. Ja det var riktigt kul att ha inneboende. Vi har nog haft den mest lata och sköna helg på evigheter.

Den bäste kom också så då låg allihopa i soffa och spela Wordfeud mot varann till sene natta. Är inte det att vara social så säg. Sen så hade vi konversation på tryneboka.. mellan varann..alla ord på F..  Härreud. Jo ra så att det. Men denna ene av dem har en förmåga att vinna, jämt, så jag brukar inte spela så ofta mot henne. Gick ut hårt och snart hade hon tagit in och ledde med 100 poäng. Lyckades plocka in det mesta på de två sista orden men förlorade med 5 poäng. ujuj. I`ll be back...

Jag har använt mina nya vinterkläder under helgens alla promenader och i morse låg det ett täcke av det vita på marken. Temperaturen var kring nollan. Perfekt! Så mysigt och rätt gött med långkalsonger, mössa och täckbralls. I like. Ska ha dem hela kvällen.. ingen dusch idag.. dretig ska en va när man är lat..  

Igår var jag och min personliga assistent ute vid stugan. Fann som tur var inga möss i fällorna som gôbben hade gillrat. Ja inte för att jag skulle ha tagit loss en enda om det hade funnits någon där. Men jag tror faktiskt inte att jakten blir så lyckosam.. för den osten som fanns gick inte av för hackor..  hur en litta mus skulle va så hungrig att ho skulle försöka att ta den tror jag inte på. Brun, torr och ja jag vet inte vem som han tror skulle vilja smaska på den! Härregud. Ja så till vår´n, det va inga möss i år.. nä vad kônstigt. Men jag kan berätta att det var tydliga spår efter dom små så jag vet att de varit där.. tur att de inte tar sig in i min stôge i alla fall. Härregud.. bara att hoppas på vatten snart.. så vi kan börja...bygga.

byggande 2009

7 mars 2010, Julia och Alva 

Mysplatsen

den bäste midsommar 2010 

brodern

Jag

 

lördagssamtal...

Efter en helg som familjehem för min fd personliga assistent har jag börjat fundera om jag kanske ska byta karriär. Den bana som återkommer och som verkar vara ett kall är livscoach. Detta med en bakgrund av att de flesta av mina vänner har någon en form av känslomässiga störningar, främst...relationer och jag vill erkänna att jag själv ligger i topp i denna liga! 

Så många samtal och så många tankar om hur saker och ting kan vara är rena lotteriet att pricka in rätt. Tolkningar av valen.... som är det unika... som skiljer människan från djuren, vi har möjlighet att välja. Märkligt att vi gör så olika val. Många gör val för att slippa... många väljer åt andra... varför inte bestämma och vem vill låta andra bestämma.. ansvarslöshet eller ren lathet.  

Härregud. Ja det gäller att inte bli den bittra person som åldern lätt kan åstadkomma. Att i tid sätta sig ner och definiera sina mål med resten av sin tid kan verka absurt men nog så viktig för att inte förfalla till ingenting. Att dokumentera hur målen ska nås är den handbok som många bär inom sig. Vid stunder som denna kan det skapa reda i oredan och lugnet kan åter sprida värme i kroppen..

 

en av de svåra..

Sliten, trött... inte konstigt.. kom inte från jobbet förrän typ halv sju igår.. igen. Fan ska inte göra så men det går liksom inte att bryta. Tänkte att det är lika bra att jobba heltid men idag när jag vaknade kände jag mig såå slut, tom. Jag skulle ha grejat här hemma men blev matt, fick vila mellan blomvattning, dusch och frukost.. Härregud.. är som en gammal gumma. Får liksom dela upp det.. för att orka. Nu på eftermiddagen har det gått bättre.. piggare liksom. Fick med mig den godhjärtade till affärn så det va trevligt. 

Modern känner mig hon.. Ringde igår o frågade om hon skulle hjälpa mig.. med städning.. Nej sa jag men så tänkte jag att hon kunde ju komma förbi så kunde vi fika. Jag ringde tillbaka och sa att hon är välkommen. Hon hjälpte mig med golven och det var tur.. hade inte orkat. Sen hade hon med sig semlor och tulpaner. Blev så vårfint här.. Hade allt en litta julgransskakning med min lilla bordsgran som åkte in i garderoben igen. 

Vikten igen då.. lyckats inte öka fast att jag försöker få i mig extra kalorier varje dag. 51,5 kg. Efter operationen vägde jag som minst 48 och som mest 53. Vägrar inse att det kan vara ett tecken på att dreten äter upp mig och min energi. Jag är lika hoppfull som min chef att det kan ju ha stannat av.. växandet.. faktiskt.. och om mitt CA 125 värde inte har ökat så mycket kanske de låter mig vila ett par månader till. Vi talade om dubbelt så högt.. 400.. jag och min behandlingsläkare. På tisdag spörs det. 

Känner mig inte sjuk alls... bara vikten som gör mig påmind att det kanske är nåt som inte stämmer i kroppen min. Men än har jag inte gett upp. Pratade idag med en kvinna med en opererad njurcancer, har halva njurarna kvar. Hennes mor fick bröstcancer i 40 års åldern och levde tills hon blev 75 år. Hon hade cancer i hela kroppen men endast de sista 5 åren av hennes liv var plågsam. Hon hade levt ett bra liv med sin cancer i alla dessa år och det är ju ett tag sedan. Så vi blev överens om att det inte är så lätt att besegra en del.. vet du.. jag tror att jag är en av de svåra. hmm

 

vilken tur jag har haft

Idag är en bra dag trots förkylning. Så trist att inte känna smak. Hungrig jag. I morgon blir det dag fyra i rad som jag jobbar, utan att jag känner mig trött och sliten. Bra det. Måste bara komma upp i tid på morgonen. Härrregud så lat jag är. Men har svårt att somna på kvällen.

Härregud. På tisdag är det dags. Känner mig redo. Jag har bestämt att om det blir cellgifter så börjar jag tidigast vecka 5. Jag hoppas att jag ska kunna jobba samtidigt. Min behandlingsläkare trodde 20-25% så jag hoppas på halvtid. Om jag får cellgift på torsdagar, vilar fredag-söndag så kan jag jobba må-onsdag. Ja så vill jag ha det. Jag hoppas inte bli så dålig om jag ska få behandling 1 g/vecka. Måste ju va en liten dos eller?! 

Vet du att det känns som att jag har ett helt annat liv nu än när jag fick cellgift. Känns så oerhört längesen. Jag är så glad åt denna tid och höst som jag fått vila mig. Återkomma till världen som en vanlig jag. Att tänka på att jag är sjuk är nästan så att jag tror att de skojar med mig. 

Talade med min chef idag som sa att hon tror inte att jag ska få några mer cellgifter. Eller hon hoppas nog på det. Du ser ju friskar ut än många andra.. Minns du när jag sa att jag var sjuk.. ja säger hon, det tänker jag på ofta. Du ringde.. cancer.. nej du har hört fel. Hon trodde inte att det var sant. Vilket kaos. 

Ja vilken tid vi har passerat och jag undrar verkligen hur min framtid kommer se ut. Men jag är inte rädd, bara beredd på att gå in i matchen igen. Känns som jag har fått min tid, med råge nu. Jag har haft den bästa hösten. Lite overkligt att jag faktiskt fått denna tid att njuta och att jag har återfått mina krafter. Även möjlighet att kunna göra en resa till Sthlm och en till solen. Jag ryser när jag tänker tillbaka.. vilken tur jag har haft.

 

räds inte

det som göms i snö kommer fram i tö

en början mot något som är bättre

olika laster och olika vi klarar av dem

någon behöver hjälp

ett steg mot sanning

är en riktning mot det säkra för dig själv

vem vill bli lurad

någon blir blåst

styrka är att visa sina svagheter

du liten

dags att vakna nu

räds inte, nu är början på framtiden.

bacill bacill

Bacillerna tog överhanden och vann matchen. Tätt i en näsa så det är jämt jobbigt med andningen. Går på Panodil för att lindra smärtan.. är så ämlig och klen nuförtiden. Gillar inte folksjukdomar då jag har fullt styr med den dödliga. Men jobbade ändå. Sista dagen för fakturor 2011. Jag har ingen feber utan är mest tätt i hela huvudet. 

Läste om Kjell som ska till Uppsala och operera in sin stomi på onsdag. Är så avundsjuk. Hoppas att det ska gå bra för han. Som han har kämpat och vunnit sitt liv tillbaka. Är så trött på min påse som aldrig vill sitta. Lossnat två gånger idag, gör ont. Beror det på att jag blivit tjock om magen?! Ja det är väl dags å bante! Hann inte till Apoteket då de stängde fem. Måste fylla på mitt förråd med material till stomin. I hate it. Önskar mer å mer att de ska operera in den igen. Undrar om de kommer kosta på mig det. Ilvars sa minst 15 månader, har haft den i drygt 8 månader nu. Harta kvar.. typ augusti.. Ska kolla det när jag träffar min behandlingsläkare nästa vecka. Det kanske kunde göra mig glad om de vill överväga det i alla fall! 

I morgon ska jag ta prover, CA 125. Men jag är redo att ta matchen. Lika bra att börja behandlingen igen.. orkar inte vänta längre. Vill bli klar nångång. Har vilat tillräckligt nu. Fyra månader utan cellgift. Känns som en evighet. Psyket är på topp, let`s go. 

      

stig av krossat glas

Snabbt kommer jag in i livet här hemma. Längtan efter att få vara fri är obeskrivlig och det är svårt att anpassa sig till det ofriska. Att ett år har gått och om det inte finns chans till så många fler känns det overkligt absurt. Mitt liv har begränsats till femtedelar där en har avklarats med blod, svett och tårar. En kamp och ett krig som för mig blir livslångt. Att se livet som den cirkel som håller på att slutas... känns för tidigt.. Mitt sätt för att få perspektiv.

I morgon är det dags att vända blad till 2012. Plikten kallar och det är dags att ta tag i verkligheten igen. Prover ska tas inför läkarbesök veckan efter. Mötet med dem som har ödet över mitt liv i sina händer. Trött på att holkas ur, täras i sönder och tappa lusten till det som tidigare var så självklart.

Att gå på den stig av krossat glas, som saknar kartan som ska leda mig fram till skatten. Kompassen som snurrar utan fason ger ingen trygghet i framtiden och valen. Återigen en balansgång fot om fot där ett steg kan kosta oanade konsekvenser ett tag framöver. Skatten.. hm  vad skulle det kunna vara.

  

solvitaminer

Mörker som medför att det är lätt att bli trött. Tror att man behöver komma bort från vardagen för att få solvitaminer för ett gladare folk. Jag myser när jag tänker tillbaka på den vecka som vi hade fast att det blåste en hel del. Det var sol och det var varmt. Hmm 

Idag har varit en slappardag med fika på City som var jämt överfullt av folk, trevligt. Jämt kul när alla börjar hamna på samma ställe. Eftermiddagen har varit skön med sällskap där vi ligger i varsin sida av soffa och spelar Wordfeud med andra. Socialt värre. Men det är träning och det är bra. Har bara tre spel på gång.

Golden Delicious..

Fösta dagen hemma har varit skön. Sov länge eftersom de hämtade oss på hotellet kl 04:00 igår morse vilket jag tycker är lite tidigt. Gött med en ledig helg nu. Vi tog en tur till den närmsta skidbacken i grannkommunen och där hade de öppet. Kallt så kanonerna gick för fullt. Lite märkligt att i förgår låg jag och svettades i solens sken och idag är det sju minus och vi äter korv medans vi kollar in hur människorna åker nedför backen. Känner mig fortfarande varm, tinad liksom trots kyla.

Fick tag på en ny vinterstass, jacka och byxor. Bra det eftersom den gamla inte passar just nu. Blev riktigt nöjd så nu kan vi ta en tur till Sälen. Det har varit mitt nästa mål sedan i somras att komma upp på brädan igen i år. Orkade inte det ifjol pga cellgifter och annan dret som bröt ner min kropp. Kanske även av chocken.. att ja var sjuk. Hade ingen lust eller prioritet för snowboard just då. Nu har jag en bättre förutsättning med kroppen och humöret är på topp.

Det känns som att jag måste passa på, innan det är för sent. Jag menar nu är deadline vecka 3 om den närmsta framtiden och sen kanske jag inte orkar. Ja vi får överväga om eventuellt en tur redan nästa helg. Ja det vore allt gött. Men jag har lite dåligt med muskler att tala om men det gör inget. Bara att få känna på ett par åk vore nåt att satsa på i alla fall... vore så nice. Undrar vad jag ska ha för nästa mål?! Jag ska nog jobba 75% i januari så får jag se efter vecka 3 vad som händer. Måste komma igång med mer konditionsträning men det blir ju inget för mig. Ujj så kass jag är men det ligger liksom inte för mig riktigt. Lat vet du men jag får se.    

Hoppas klara mig från förkylning och hade därför på mitt munskydd under hela flygresan. Flygvärdinnan undrade hur går det med dig.. jora är rädd för baciller jag.. lite dåligt immunförsvar. Jaha sa hon ja så skulle vi alla behöva här. Ett under om jag klarar mig eftersom kvinnan bakom mig hostade konstant jämt hela resan hem plus ett tjog personer till.. Jag vill inte bli sjuk nu. Nej fy det vill jag inte.  

Passade på och köpte en ny parfym på flyget från DKNY, Golden Delicious EdP. Rätt god faktiskt fast min favorit är fortfarande den gröna vanliga Be Delicious EdP. Måste ju variera sig lite så jag tog chansen nu när de hade med den på flyget. Så blev det lite saltpastiller också... mums för mig det. Ja det blev inte mycket shopping på semestern mer än en hudlotion från Bioterm som vi fann på ett köpcenter. Lite billigare än hemma annars så hann vi inte kolla så mycket mer. 

Gran Canaria

Hola allihopa och Gott nytt år... tänk att det redan har gått en vecka och jag är åter i hemstaden. Blev glad när jag kom hem och märkte att många hade varit inne på bloggen och kollat. Det var inte meningen att strunta i skrivandet men det kom lite oförutsedda händelser emellan.

Ja det har varit underbart gött och ett rent helvete. Typiskt så missade jag två hela dagar med golfande pga att jag blev sjuk. Jag börjar från början.. 

Kommer till Canarieörna och känner att det är värme i luften.. den som jag längtat så efter. Den som jag SAKNAT. Innan jag reste var jag djupfryst hela jag. Men nu har jag tinat! Äntligen. Ja det var ett okej hotell, lite utanför. God frukost och fint poolområde men det var ju inte direkt varmt i vattnet. En hel del blåst fick vi och inte förrän i slutet av veckan blev det riktigt hett och gött. 

Ja vi började med golf på Meloneras och den banan gillade jag mest. Så vacker natur och vyer. Ena sidan berg och de sista nio vände mot havet. Härregud. Ljuvligt. Vackert och otroligt kul att spela. Rullade så lätt och det var så skönt. Perry golfbil som visade en film på varje bana och berättade hur man skulle spela. Visade även hur långt det var fram till mitten av green från bilen. Lyx.

Dag två blev Salobre. Mycket kuperad och inte lika naturskön men givetvis var den vacker. Torrt och fint. Det hade inte regnat sedan i mars sa min granne på flyget hem så det var inte konstigt att det rullade lätt! 

Denna dag deltog vi i en tävling givetvis! Giss vem som absolut skulle delta.. vi andra sa först nej.. uj då måste vi vänta på prisutdelning osv.. jora.. Men han slår inte riktigt som han hade tänkt från första tee..  jaa och sen.. hmm. Bror min gick och vann hela tävlingen med 75 slag, kul väl. Så nu blir det stormästerskap på Öland i sommar för honom. Jag kom 2:a på 76 slag och vann en flaska vin, paraply och andra grejer som man behöver eller inte. En dam som var med i tävlingen lyckades göra det där slaget som alla golfare drömmer om.. ujuj hon hade gjort det en gång förut.. lyllos. Gôbben blev fyra.

Samma kväll uppstår det som jag var dörädd att det skulle hända. Under nyårssupén börjar min mage göra ont så ont. Försökte hålla ut ändå till tolv men kvart i blev det outhärdligt. Tog en taxi till hotellet och önskade kudden gott nytt år. Efter en stund kontaktade jag min hemavdelning på CSK i Karlstad för lite råd. Magen svullnade upp och det är första gången som han gör det sedan operationen. Blev rädd. Är det stopp?! Måste jag in till läkare. Mådde illa. Härregud. Min sista stund är kommen. Jag hade attackerats av en bacill.. känslig.. tar såå lång tid att återhämta mig. Kräktes hela natten och blev liggande i två dar.. En vecka är för lite för en halvdöd! Nästa gång får det bli minst två så jag hinner bli frisk ifall jag skulle bli sjuk! Hehehe

Mor tyckte det var så synd och orättvist att jag inte skulle få fira nyår som vi hade planerat. Jag sa att det var kul så länge det varade och jag fick va med på kvällen i alla fall... sen hade Anders filmat en massa fyrverkerier så det fick jag se dagen efter. Att tycka synd om är inte min grej.. se istället på det som jag fick möjlighet att göra. Resa dit, spela golf i två dagar istället för fyra, sur sola, umgås, få vara som vanligt.. frisk eller normal eller den utan cancer.. i några dar i alla fall...det går inte att beskriva i ord hur jag menar.

Jag är supernöjd i alla fall.. bacillen gav med sig... fast jag var mör efter.. och vi fick sola.. jag smälte som en isbit i solsken och känner mig varm.. även fast det var 7 minus när vi satte oss i bilen hem.. nu ligger jag i soffa och är jämt ljummen i hela krôppa min...

                                                                                                    fina hotellfilten...